Det gick bra idag

Efter flera veckor av sjunkande självförtroende vad gäller protesträning med ett uselt försök att resa mig i tisdags samt dålig kondition så känns det som om det vände idag. Om än bara tillfälligt så tänker jag vara nöjd just nu i alla fall. Konditionstränandet på studsmattan resulterade i hela 30 minuters hoppande idag men det bästa av allt: uppresandet med proteserna gick som en dans idag! Den tappade motivationen kändes helt plötsligt ganska borta. I tisdags fick jag kämpa hur mycket som helst för att ta mig upp från sittande till stående så kanske har konditions- och styrketräningen redan gett resultat. Måste komma ihåg det här: sambandet mellan lyckade uppresningar har med kondition och styrka att göra. Får rabbla det som ett mantra. Annars har jag idag blivit intervjuad av en tidning, mer om detta senare. I tisdags fick jag besök av två vänner från Älmhult varav den ene besitter den goda kunskapen att kunna klippa varför jag nu har en ny sommarfrisyr. Det blev lunch ihop innan de fick skynda hem till sina familjeliv och vi konstaterade att så är livet just nu, får vi möjlighet att ses om så än en kort stund så får vi ta de ögonblicken.

I Lund är det strålande sommarväder så det är inte omöjligt att det blir ett litet glas rosé på balkongen ikväll. Måste ju fira den lyckade träningen för vi vet ju alla hur bra alkohol är för träningen!

Annonser

Dåligt med tid

Nu går livet sådär i hundra knyck igen, trots att Orup avslutades förra veckan. Jag har i alla fall kommit på varför jag tycker att det är lite läskigt att resa mig med proteserna, förutom infektionen så har jag helt enkelt för dålig kondition. Jag känner mig inte tillräckligt stark och när jag testade konditionen så orkade jag idag bara hoppa på studsmattan i 20 minuter jämfört med 45 minuter tidigare. Finns bara ett sätt att bli bättre, hoppa mer! På tal om infektion i benen så avslutade jag idag en av två antibiotikakurer efter tre veckor med dubbel dos. Magen har inte varit helt nöjd. Nu är det bara en medicin kvar i ännu tre veckor innan den trappas ner under en längre period. Idag var det även besök hos tandhygienisten i Malmö och när vi kom hem så försökte vi lägga ett schema för assistenterna i juni månad. Inte lätt alls! Efter det kom en representant från Trafikverket då jag ansökt om bilstöd från Försäkringskassan och skulle intervjuas om mina behov. Det visade sig vara ganska stora behov så om jag beviljas så blir det dyrt för staten, men jag kan i så fall köra bil igen! Men det är en enorm process, först skicka in ansökan och läkarutlåtande till FK, sen träffa Trafikverket som skriver ett utlåtande till FK. Efter det ska jag träffa två bilanpassningsföretag som skickar in offerter. Efter det beviljas (förhoppningsvis) stödet, sen ska vi köpa en bil, sen ska den anpassas, sen ska den efterkontrolleras, sen ska jag lära mig köra bilen också. Det tar tid men samtidigt är det just tiden som aldrig räcker till…

Ny assistent sökes

Inom assistansbranschen så är inte högkonjunktur något bra. Det är väldigt svårt att hitta bra sökande att intervjua. Jag har haft lite otur med assistenter sista tiden och nu sitter jag i den situationen att jag behöver rekrytera fler. Jobbet är inte så svårt, jag behöver låna någons armar och ben till det som man normalt sett gör under en vanlig dag. Personkemin är däremot väldigt viktig! Personen jag söker bör även ha möjlighet att hänga med upp till stugan under sommarmånaderna. Om du känner någon så tipsa gärna mig så för jag det vidare till mitt assistansbolag, en annons ligger också ute.

Att resa med Skånetrafiken…

Idag var det premiär med att åka till stugan. Egentligen skulle vi ha åkt igår, haft mormor sovande över i två nätter och sen skulle Dan ha varit på plats. Men inget blir som man tänker sig för i torsdags blev David sjuk så han fick vara hemma i fredags med feber. Allt Dan skulle ha gjort spolierades i fredags pga vab varför stugplanerna fick skjutas fram och övernattandet göras om. I morse var David frisk varför vi bestämde att mormor skulle åka ner till Lund med tåg och hämta oss. Halv 10 då tåget skulle ha gått från Kristianstad så ringde hon och sa att det var problem med strömförsörjningen i Hässleholm varför hennes tåg stod still. En halvtimme senare så hade tåget inte rört sig ur fläcken och ingen information gick ut, samma sak efter ytterligare en halvtimme. Jag ringde då färdtjänst för att ta en taxi till Kristianstad, alltså förbi det strömkänsliga Hässleholm. Varför inte direkt till Sölvesborg? Nä, för det går inte för Sölvesborg ligger i ett annat landskap och ska jag åka dit måste jag beställa riksfärdtjänst tre veckor innan, suck. Att beställa färdtjänst kräver ett tålamod av stål, vilket jag inte har men har lärt mig att det är människor med väldigt bristande geografikunskaper som sköter bokningarna. Idag fick jag under 20 minuter förklara för tre olika personer att jag skulle resa till Kristianstads centralstation innan de hittade det på kartan. Taxin kom sen inom en halvtimme och jag och David hoppade på, Dan var tvungen att stanna hemma för att ta igen fredagens missade arbete. Resan till Kristianstad gick bra och vi anlände dit 12.00 och möttes av mormor. Vårt tåg mot Blekinge skulle gå 12.38 men var uppskjutet till 12.50 så morfar hämtade David och vår packning. Jag och mormor väntade bara för att få tiden framflyttad till 13.20, men då kom äntligen tåget. Vi var framme 13.40 och jag var sen ute i stugan runt 14.00. Det går inte snabbt då vi färdats 11 mil på tre timmar. Det är verkligen en pärs att resa med Skånetrafiken. Men varför reparera det befintliga tågnätet när man kan bygga en höghastighetsbana? Vi har i alla fall satt igång processen med Försäkringskassan för att köpa en anpassad bil som även jag kan köra, just idag så är vi i mer behov än någonsin av en bil!

Nu är vi i alla fall här, i stugan, och det är fullt i alla stugorna och vi har träffat alla bekanta och David har även träffat både sin favoritkatt från förra sommaren och favoritgranntjejen i grannstugan. Nu stannar vi här till tisdag innan vi gör om resan tillbaka, förhoppningsvis inte riktigt lika struligt!

Infektionskontroll i Mölndal

Så var det dags för en liten tripp till Mölndal igen med Skånetrafikens specialfordon. Själva bokningen renederade i tio mail samt två telefonsamtal innan bokningscentralen gick med på att jag fick sitta kvar i elrullstolen under hela resan, alltid samma krångel. Väl där så fick jag först träffa min sjukgymnast och jag tog upp att jag blivit lite rädd sista tiden, rädd för att ramla då jag står där uppe, hela 1,65 centimeter upp i luften. Vi diskuterade detta och pratade även om att det jag kommer att kunna gå med proteser är korta sträckor och då med stöd. Jag kommer inte att kunna springa eller dansa igen, inte med stil i alla fall. När vi var klara så var det audiens hos fyra läkare varav en var infektionsläkare, speciellt inbjuden för mitt besök. Anledningen till denna celebra närvaro berodde på den infektion som återigen blossade upp för två veckor sen kring mina hudgenomgångar vilken återigen behandlades med antibiotika. Nu två veckor senare ser det betydligt bättre ut men staflykockerna är tydligen fortfarande där. För att råda bot på detta så ska jag fortsätta med Flukloxacillin plus en antibiotika till i ytterligare tre veckor, efter det plockar vi bort en medicin men fortsätter med den andre i ännu tre veckor. När det är uppätet så kommer jag fortsättningsvis att stå på en svagare antibiotika under en längre period. Det kan även bli aktuellt med ett benmärgsprov inuti lårbenen men då sker det under narkos. En ny laddning medicin är nu beställda från apoteket men i vanlig ordning så finns de inte hemma utan får beställas från centrallagret varför dunderkuren inte kan sättas in förrän tidigast måndag.

Förlängd Orup

Idag var det meningen att jag skulle tacka för mig på Orup för denna gång. Jag har dock turen att få ytterligare fyra träningstillfällen där så därför är tanken att jag istället ska skrivas ut den 3:e maj. Detta för att jag i tisdags fick en ny hand att träna med och dels för den uppkomna infektionen i benen förra veckan. Infektionen har gjort så jag inte kunnat träna för fullt under några pass. Denna infektion är dock på bättringsvägen nu efter en veckas envist intagande av antibiotika. Om en vecka blir det besiktning i Mölndal för vidare eventuell medicinering. En infektion stoppar dock upp det flyt jag var inne i innan, jag har till exempel inte stått på jobbet på två veckor och har inte heller kunnat gåträna på riktigt då det helt enkelt gjort för ont. Jag har dock fortsatt att ha benen på i min vardag. Men det är väl så det är med rehabilitering, två steg framåt och ett tillbaka. Så länge det i alla fall är plus på framstegen och inte bakstegen…

Bombhanden

Det har varit mycket ben här ett tag, eller i alla fall protesben så det är dags att skjuta in lite handnytt. Dagen ägnades nämligen på Aktiv ortoped uppe vid lasarettet och då var det handprotesingenjören jag träffade tillsammans med arbetsterapeuten från Orup. Vi sågs redan kvart över 9 och vi började med att undersöka de befintliga proteserna för att sedan före lunch ta fram en ny protesthand. Vi pausade så för lunch som bestod av en medhavd macka innan vi körde igång igen. Denna nya hand jag får låna har betydligt fler funktioner och vi provade de fyra grepp som var enkla att få fram, det fanns fyra till men dessa lyckades vi inte få fram.  Trots att batterierna placerades på utsidan så de såg ut som två dynamitgubbar redo att avfyras. Så här ser alltså en protes ut på insidan. Dagen avslutades sen med en avgjutning av vänster arm innan jag kunde lämna bygget strax efter 15. Det tar tid att prova ut proteser!

Väldigt infekterat

Under påskhelgen, då Dan för övrigt gjorde en storartad insats som ensam assistent, så upptäckte vi att det återigen började vätska sig runt hudingångarna vid skruvarna. Smärtfrekvensen ökade också men den kunde ju botas med lite påsköl. Antibiotikan som avslutades för två veckor sen hade alltså ingen ihållande verkan utan infektionen fick fritt spelrum så snart medicinen gått ur kroppen. I tisdags kontaktade jag koordinatorn på Mölndals sjukhus och sjuksköterskan på Orup tog en odling. Det fortsatte att vätska så pass mycket så kompresserna som jag har knutna kring skruvarna får bytas ett par gånger per dag, vilket aldrig hänt tidigare. Huden kring ingångarna är också väldigt känsliga varför det blöder väldigt lätt. När jag står i proteserna så gör det också betydligt mer ont än vad det gjort tidigare. Idag ringde så läkaren från Mölndals sjukhus och hon satte in antibiotikan igen med full styrka, Flukloxacillin 1,5 x 3 gånger per dag fram till den 19 april. Då ska jag nämligen upp till Mölndal och träffa både ortopedläkare och infektionsläkare. Troligtvis så kommer jag att få stå på en svag dos antibiotika tillsvidare. Känns inte helt bra att alltid stå på antibiotika men det känns heller inte bra att alltid få nya infektioner. Nu är det ju som det är med apoteken så naturligtvis fick jag beställa antibiotikan vilket gör att jag inte kan börja med kuren förrän tidigast måndag. En sån tur jag då har som befann mig på Orup där sjuksköterskorna förbarmade sig och rotade fram tillräckligt med tabletter så jag ska klara helgen.

La familia goes Orup

Vad göra när assistenten är sjuk, Dan är tjänstledig, David har påsklov och jag ska upp till Orup på en heldagsträning? Jo, man tar så klart med sig hela familjen! För David var det så klart ett äventyr och bandyklubba och bandyboll packades. När vi kom fram så fick David träffa personalen som han inte träffat sen han var där senast för drygt tre år sen då jag var inlagd. Han fick sen hänga med på min träning och det var ju trist tills de snälla sjukgymnasterna låste upp redskapsförrådet och han kunde härja fritt i gympasalen med pappa medan jag tränade.  När det blev lunch så gick vi till Orupssjukhusets restaurang och då David åt så bra så fick han en glass till efterrätt av den snälla mattanten, lycka! David hängde sen med mamma då sjuksköterskorna tog en titt på mina skruvar och efter det hittade han ett fotbollsspel på arbetsterapin som han fick pappa att spela med. Själv kämpade jag i köket med armproteserna och gjorde en grekisk sallad, eller vad man nu ska kalla det. Vi är nu hemma igen efter en lite annorlunda, men kul dag med familjen.

43 dagar

…med antibiotika är nu äntligen över. Idag ringde läkaren från Mölndals sjukhus och sa att det räckte. Nu ska vi se hur hudgenomgångarna mår efter en månad utan antibiotika för då ska jag få träffa en infektionsläkare uppe i Mölndal. Jag har visserligen mått ganska bra under hästkuren men det ska ändå bli skönt att låta kroppen slippa utstå denna medicin ett tag nu.

Tisdag idag så då var jag på Orup och Dan var med som assistent. Anledningen att Dan var med, förutom att se hur min rehabilitering går, var för att ett bilanpassningsföretag var på Orup för att berätta hur man kan anpassa en bil så sådana som jag kan köra igen. De gick igenom hela proceduren, först ska ett läkarutlåtande tillsammans med en ansökan skickas till Försäkringskassan. Därefter är det bara att vänta tills de, förhoppningsvis, ger klartecken. Sedan ska man välja en bil och sedan ska den anpassas. Vi fick se hur det går att köra in med en elrullstol och docka fast den vid förarplatsen och sen ska det gå att köra via en joystick. Om Dan istället vill köra så skjuter man bara passagerarsätet till förarplatsen och så kör han. Jag måste ju sen så klart lära mig att köra på detta nya sätt men det behövs i alla fall inte tas något nytt körkort. Nu är det alltså bara att skicka in en ansökan och hoppas att Försäkringskassan anser att jag ska få rätt att köra igen.