Vardagslunken

Efter närmare två veckors ledighet så är vi tillbaka i verkligheten igen. Jag jobbade i och för sig den 28:e men förutom den dagen så har varje dag varit sovmorgon med näst intill oplanerade dagar. Nu är det tvärtom, inga sovmorgnar och planerade dagar. Jullovet avslutades dock med en twist. Vi tittade på ”Utvandrarna” på tv, detta epos har följt mig hela livet via böcker, filmer samt musikal, tror till och med att jag är döpt efter bokens Kristina. Mitt i denna film så ringer telefonen med ett utlandsnummer som visar Illinois, USA. Lurendrejeri tänker jag och svarar inte men då telefonsvararen plingar till så blir jag nyfiken och lyssnar av. Det visade sig att det var min fars kusin Doris som bor i Chicago som ringt. En kvinna jag alltid hört talas om men aldrig träffat eller pratat med varför jag genast ringer tillbaka. Hon svarar direkt och det blir ett långt samtal, hennes far, min farmors bror, emigrerade 1924 varför Doris är född där och aldrig lärt sig svenska varför engelskan fick åka fram. Vilket konstigt sammanträffande att en del av den emigrerade släkten ringer mitt i ”Utvandrarna”.

Igår jobbade jag, inleder därmed mitt åttonde år på Arbetsförmedlingen, ett jobb jag alltid trivts med. Idag blev det träning på förmiddagen (ja, jag håller än så länge mitt löfte jag gav på Nyårsdagen att bli en bättre människa) samt besök hos tandhygienisten på eftermiddagen. Då jag sen hämtade David från terminens första skoldag så insåg både jag och han att ett besök hos frisören behövdes. Bildbevis:

Annonser

En lös skruv

I söndags var det val och det var ju så spännande att nattsömnen blev lidande och resultatet blev ju rätt skruvat. Men det är inte det jag syftar på. De två sista veckorna har jag lyckats dubbelboka plastik/tandläkare och senast idag tandhygienist/sjukgymnast varför man kan tycka att jag har en lös skruv. Men det är inte heller det jag syftar på. I förra veckan var jag också hos min ortopedingenjör som skulle rengöra mina proteser, en rutinsak men han lyckades förstöra en skruv varför de (benen) fick åka hem till protesernas hemland Tyskland för en rejäl reperation. Nu är jag alltså både ben- och proteslös, men det är inte heller den skruven jag syftar på som är lös. De senaste veckorna har jag haft ganska ont i höger ben och smärtan har ökat något allt eftersom. Igår hade jag så en telefontid med min läkare i Mölndal och jag beskrev symptomen och berättade att det gör mer ont nu att stödja på benen än i våras. Hon funderade fram och tillbaka och kom fram till att det kan vara så att den högra inopererade skruven börjar lossna. Det är DEN skruven jag syftar på. Hon vill därför att jag inom kort åker upp till Mölndal för en röntgen samt att hon vill känna på den. Vad jag förstod det som så är det inga direkta problem att sätta dit den igen men det behöver ske på operation. Under tiden skrev hon ut en del smärtstillande om det skulle göra alldeles för ont. Men det var inga problem att stödja på benen vilket jag ska göra så fort proteserna rest hem igen. Lösa skruvar är tydligen temat för mitt liv just nu.

Felplanering

Idag så skulle jag egentligen ha jobbat men då jag fått en kallelse till Plastik klockan 9.50 måndag förmiddag så bytte jag helt enkelt dag varför jag ska jobba imorgon istället. Tur jag har en så flexibel arbetsgivare. Jag passade även på att boka in tandläkaren som även det ligger på sjukhusområdet i Malmö klockan 11.15. Lika bra att få till två besök då jag ändå skulle till Malmö. Men, jag kan tydligen inte läsa kallelser. Igår fick jag en sms-påminnelse från Plastik som sa att jag skulle komma 10.50 idag, inte 9.50. 25 minuter mellan läkarbesöken, alltså. Mina nerver klarar inte av en sådan tidsoptimism, jag kunde ju omöjligt klara av besöket på Plastik på 15 minuter då det skulle ta mig minst 10 minuter att ta mig till sjukhustandläkaren. Speciellt inte då jag skulle träffa två ytterst upptagna överläkarplastikkirurger som säkert skulle bli försenade till och på köpet. Så det fick bli en ombokning av tandläkaren, min masterplan gick alltså om intet. Det visade sig sen att läkarna inte alls var försenade men de tog god tid på sig. De tittade, klämde och kände på ärren kring munnen och de konstaterade att det behövs ytterligare ett ingrepp på överläppen för att få munnen att sluta sig helt. Men ärren är inte mogna än, de är för hårda och då måste en operation vänta för annars opererar de i blindo, slutresultatet kan då bli lite hur som helst. Ärren måste alltså mogna och det tar tid men de ville skynda på det. Jag ska därför vid några tillfällen få kortisoninjektioner i överläppen. Det kommer att göra oerhört ont men vi ska försöka göra det med enbart bedövningssalva första gången. Går inte det så får det bli via sedering på operation men det känns rätt onödigt för i så fall går en hel dag till spillo för lite sprutor då rutinerna är desamma som vid en vanlig operation. Får väl se om jag är lika kaxig sen. När sedan ärren är mogna, i mars trodde de, så blir det ännu en operation kring munnen. Tror det blir den sjätte eller sjunde i ordningen enbart på Plastik så jag känner mig rätt hemma där.

Specialisttandvårdsbehandlingen avslutad

I samband med min sepsis, eller blodförgiftning, så angreps även tandköttet. Det yttrade sig på så vis att tandköttet drog sig tillbaka och blottade tandhalsarna. Värst drabbat blev överkäken så de tre främsta framtänderna drogs ut för ett och ett halvt år sen och byttes mot en bro. Tidigt i våras så upptäckte min tandhygienist att även nederkäken var drabbad då tänderna såg ut som äppelskruttar på röntgenplåtarna, dvs mittenpartiet försvann, absorberades. I maj drogs fyra av framtänderna i underkäken ut och en provisorisk plastbro sattes in medan såren läkte. Denna höll under hela sommaren förutom en omlimning före midsommar. Jag hade sedan tid som nästa vecka för byte till den permanenta bron. Igår på väg från Mölndal så upptäckte jag att plastbron satt löst och den blev lösare och lösare. I morse höll hela bron på att hamna i frukostmüslin så jag kontaktade specialisttandläkaren. Som tur väl var så kunde jag få en akuttid idag. Väl där så valde tandläkaren att skippa nästa veckas tid och sätta in den permanenta bron direkt. I och med det så kan jag (förhoppningsvis) lägga kapitlet tänder bakom mig. Här är jag och David i formen av ett hjärta med mina nya tänder även om de inte syns så väl. image Annars så har jag kontaktat plastik idag för att be dem sätta igång med planeringen av nästa justering av munnen. Min läkare i Mölndal gav grönt ljus för ett nytt ingrepp sex veckor efter deras operation. Nu ska jag bara passa in i plastikkirurgernas pressade operationsschema i höst. Egentligen så skulle jag ju bara vila idag men så har det långt ifrån blivit. I kväll får det bli tv i sängen med benen i högläge.

Sommarlov!

Idag började David äntligen sitt sommarlov! Vi sa hej då till ”nya dagiset” som David säger då dagiset i Malmö var ”gamla dagiset”. Han kommer dock tillbaka till Forsbergs minne under två veckor i augusti innan han börjar i förskoleklass på Palettskolan. image Han blev dock inte jätteglad då mamma kom idag då han precis skulle göra en kungakrona, men han blev snart glad igen då han och pappa gick till Kattesund och handlade frukt.

Själv ställde jag till det en del för mig då jag igår kväll fångade min tappande eltandborste med tänderna. Det ska man inte göra då man har en provisorisk bro i underkäken, lärde jag mig. Bron knakade till och sen satt hela garnityret löst. Idag fick jag som tur väl var en akuttid till specialisttandläkaren så jag fick gå ifrån jobbet. En ny provisorisk bro byggdes så nu sitter den fast. Märkligt att det ändå hände under en veckodag så det gick att fixa till direkt, typiskt mig hade annars varit att det hänt under typ Midsommarafton då hjälpen är långt iväg. Idag fick jag även besked på att en ny assistent börjar nästa vecka!

Tandbyte

Efter att ha lämnat David på dagis så inleddes dagen med ett mindre ”bråk” med Lunds bostads(anpassnings)minister som anser att alla problem inte går att lösa. Lite märklig inställning, tycker jag, som anser att alla problem går att lösa. Ny duschlist blir det i alla fall. Efter det var det dags för den sista omläggningen på vårdcentralen för nu ser såret på magen så fint ut så det ska gå att lägga om utan den veckovisa proffshjälpen. När vi sen kom hem igen så kunde jag äntligen hoppa studsmatta igen efter nästan två månaders uppehåll och sit-ups hanns också med. Undrar hur träningsvärken blir imorgon. Efter en snabb dusch och lunch begav vi oss av till Malmö och styrde mot kärlmottagningen. Nya blodprover skulle tas så vi tog det säkra kortet genom att låta en sjuksköterska sticka genom port-a-cathen och vips så kom det blod i rören. Men ingreppen var inte klara där, ett stort återstod hos specialisttandläkaren. Min tandläkare är norrman så jag tyckte det var säkrast att börja besöket med att gratulera med dagen. Han bedövade sen underkäken och lät det börja verka och sedan drog han ut en, två, tre och till slut fyra tänder i underkäken. Naturligtvis blödde det enormt så jag hann bara precis känna min tannalösa gom innan en kompress trycktes dit och sen började det svida. Norrmannen försvann ut och tillverkade provisoriska tänder som han sen limmade fast i de nedslipade kvarvarande hörntänderna och helt plötsligt hade jag helt normala tänder igen. Inga blottade tandhalsar som vittnar om bakteriens framfart för drygt två år sen utan hela tänder. Syns kanske inte så väl på bilden men bakgrunden är desto bättre. image

Mitt i allt, gaddarna

Bara för att stomin lagts ned så slutar ju inte de andra läkarna att arbeta med sitt. Mitt i min inläggning på kirurgen så hade jag en för längesedan bokad tid till specialisttandläkaren här i Malmö, det vara bara att ta en kort permission och rulla 500 meter till min norske specialisttandläkare Björn. Jag fick börja med att förklara att mitt skumma och lätt förvirrade uppförande berodde på morfin samt att jag inte stulit Region Skånes vackra t-shirts utan allt berodde på underliggande inskrivning. Meningen var att han idag skulle dra ut de fyra nedersta tänderna som ändå inte sitter fast, slipa hörntänderna och sätta in privisoriska tänder. Han drog dock öronen åt sig något då jag berättade om mina blodförtunnande sprutor Klexane, blödningsrisken är ju betydligt högre då. Han valde att ändra i sina planer genom att bedöva underkäken och bara slipa hörntänderna till två hajliknande kreationer. För att inte få omvärlden att tro att jag förvandlats till en vampyr så satte han dit nya plasttänder. Innan jag lämnade dem så fick jag tre nya tider i maj och innan dess skulle han hinna prata med min koaguleringsläkare som jag träffar imorgon. Han ska nämligen sätta in rätt blodförtunnande medicin så jag slipper sprutorna. Jag är nu tillbaka på kirurgen 9 med en mage som inte verkar förstå vilken effekt katrinplommonjuice egentligen ska ha på kroppen…

Operationsförberedelser

I morgon är det äntligen dags för plastikoperation av mina läppar. Den första av antagligen ganska många men nu ska underläppen justeras. Detta är en operation som kirurgerna inte gjort tidigare, de har därför rådfrågat sina internationella kontakter men inte fått några riktiga svar. Dessa pionjärer får därför prova sig fram i morgon så de kunde därför inte ge några klara besked hur operationen kommer att gå till. De måste eventuellt behöva transplantera en del hud, denna hud ska egentligen tas från handleden men se, det har inte jag så de får ta annan hud. Då de inte vet vad som behöver göras så kan de heller inte svara på om jag måste ligga kvar på sjukhuset efter, de vet inte heller hur jag ska kunna livnära mig efteråt. För att ta det säkra före det osäkra så måste de via näsan sätta in en sondslang. När denna skulle sättas in visste de inte, hade jag otur så i eftermiddag, om jag hade tur i morgon förmiddag, detta skulle jag få svar på efter lunch. Vid halv 12 fick jag lite lunchledigt, efter en torr macka spenderades resten av tiden på MQs rea med resultatet två fynd. Klockan 14 träffade jag så narkosläkaren som kommer att söva mig via näsan så han var lite bekymrad över sondslangen som också skulle ta utrymme i min redan trånga näsa. Jag fick i alla fall besked om sondslangen som ska sättas i morgon så jag får sova hemma i natt, hurra! Ett bekymmer är mina tänder i underkäken som kan ta riktigt mycket stryk vid operationen så klockan 16 idag hade specialisttandläkaren bokat in mig. Han röntgade men var inte så bekymrad, däremot vill han träffa mig i februari då munnen ska vara läkt för ett avtryck samt utdragning av tänder så en bro senare kan sättas in.

Jag är nu hemma och vi väntar på pizza, ja vadå, jag kommer kanske inte kunna käka på flera dagar så det gäller att passa på ikväll.

Varför åka hiss om man inte behöver?

Varje gång jag kommer till Malmö triangeln och ska till sjukhuset så blir jag förbannad, varje gång! Det går rulltrappor i tre etage upp till entrèplan så det tar lite tid men jag kan inte ta dem, inte heller de med barnvagn, rullator eller de med massor av väskor. Vi är förpassade till den enda hissen som dock har fördelen att gå snabbare än rulltrapporna. Varje gång jag ska ta hissen så är det knappt plats då de som kan ta rulltrappa tar hissen, antagligen för att det går snabbare. Idag stod det en barnvagn med förälder, jag samt tre personer som inte hade några tydliga lyten. Hissen kom och en barnvagn med förälder kom springande som inte skulle få plats, ingen av de med mobila ben gjorde en ansats till att flytta sig. Då kunde jag inte hålla mig utan blev jobbig tant som undrade om ingen av de tre kunde ta rulltrappan. En äldre dam anmälde sig direkt men de två unga tjejerna låtsades som om det regnade och stod kvar trots att tant Christina mumlade att hissen måste väl ändå i första hand var för de som inte kan ta rulltrappan.

Jag lugnade mig sen, David var med och han hade åkt rulltrappan med min assistent. Tandläkarbesök stod för dörren och han satte en förstärkning bak tänderna i underkäken som sitter lite lösa. Han gjorde detta på allra bästa sätt trots att jag bet honom i fingret. Vadå, han ställde en fråga och hade sen kvar fingret i munnen… Efter debaklet så bar det av ut på stan men först ett besök på Mc Donalds då jag tidigare högg David från dagis mitt i lunchen så han tuggade fortfarande sin fisk på väg till stationen. Vi skulle shoppa julklappar och hittade faktiskt till kusinerna och pappa. Ett litet besök på den nya affären Småland hanns med och de hade ju den mest förtjusande kojan där David till och med glömde sin mössa, antagligen för att få krypa in igen. image En pyttegran inhandlades med efter tjat om julgran, nu är vi hemma igen, helt slut men på bra humör, åkte från centralen och slapp hiss…

Resorbtion

Idag har jag lärt mig ett nytt ord, resorbtion (med reservation för stavningen). Detta är dock en lärdom jag kunde ha varit utan. Jag lärde mig det hos tandläkaren eller rättare sagt hos tandhygienisten dit jag går varannan månad. Förra gången var hon inte helt nöjd med min egenhemgjorda tandborstning varför jag nu börjat med eltandborste och jag var lite nervös över att min rengöring inte skulle bli godkänd. Men det var något annat som gjorde mig nervös. Fyra tänder i underkäken håller på att resorberas, det är samma som sker då barn tappar sina tänder då rötterna förintas. Samma sak håller på att hända med mina fast det är den del där tanden möter tandköttet som sakta men säkert håller på att försvinna. Detta innebär att tänderna enkelt kan knäckas men roten kommer då att sitta kvar. Tandhygienisten röntgade och kallade in en tandläkare som konstaterade hennes teori, skickade iväg en remiss till specialisttändläkare och bokade av en patient nästa vecka till min förmån. Han kommer då att provisoriskt sätta en förstärkning bak tänderna tills specialisttandläkaren kan plocka bort dem och sätta en bro. Hur har detta då gått till? Antagligen har resorberingsprocessen satts igång samtidigt som jag fick min sepsis i februari 2014. Ser ni alltså mig utan fyra tänder i underkäken så vet ni att resorberingsprocessen är till ända.