Inga händer=ingen resa?

I gårdagens Sydsvenskan så fanns det två artiklar på sista sidan som gav både hopp och, lite överdrivet, förtvivlan: Enligt den översta artikeln så ska det snart bli lag på att fingeravtryck ska lagras i våra identifikationshandlingar. Vid kontroll ska vi låta oss fotograferas och lämna fingeravtryck. Med dessa id-handlingar kan vi även resa i hela EU utan problem, när viruset är under kontroll så klart. Men hur gör då vi amputerade? Hur ska vi lämna fingeravtryck? Naturligtvis så förstår jag att det kommer att komma en liten paragraf i lagen som kommer att vara till vår fördel men då den kommer att användas så sällan så är det inte så troligt att alla i kontrollmakten har koll på den lilla paragrafen. Kan bli en del pinsamma situationer, i alla fall för den kontrollerande… Men lösningen finns kanske redan i artikeln direkt under. Ett läkarteam på Sahlgrenska i Göteborg har lyckats med en transplantation av det ovanliga slaget. En dubbelt handamputerad kvinna har via en donator fått två nya händer via en transplantation, helt enkelt: hon har fått två nya mänskliga händer påsydda. Inga tunga och klumpiga proteser utan riktiga händer som blir en del av din kropp. Jag vill också få två nya händer! Jag skulle träna och träna tills jag behärskade dem. Tänk så mycket lättare mitt liv skulle bli, så självständig jag skulle bli! Hur ställer man sig i kö för en sådan operation? Dessutom löser det ju fingeravtrycksdilemmat. Men ett nytt problem kan uppstå, fingeravtrycken tillhör ju två olika personer…

Ny studsmatta

Min gamla studsmatta har gått till de sälla jaktmarkerna efter att fyra fjädrar gått sönder på samma ställe, det blev liksom ett hål mellan matta och ram vilket kändes lite läskigt. Jag har länge räddat denna studsmatta genom att sätta dit nya fjädrar men nu gav jag upp. Det har kommit en ny variant med gummiband istället för fjädrar som tydligen ska hålla bättre varför en sådan inhandlades och har nu blivit invigd. Men den här nya varianten är mycket mjukare varför det är så mycket tyngre att hoppa. Normalt orkar jag hoppa 50 minuter men det var en omöjlighet med denna mjuka variant. Efter 35 minuter var tröjan helt genomsvettig och jag andades som en blåsbälg. Det går att jämföra med att springa på hårt underlag för att sen övergå till att springa i sand. Mycket jobbigare alltså men tidseffektivt! Egentligen ska man kanske inte lägga upp så här pinsamma bilder på sig själv men i dessa bistra tider måste man bjuda på sig själv. Den uppmärksamme ser att jag bär en väldigt sliten t-shirt från Lundakarnevalen 1998. Vad innebär detta? Jo, jag börjar bli gammal och köper inte nya kläder så ofta, men den är bra att träna i.

Jobba hemma gånger två

Vårt hem har förvandlats till ett kontor till följd av de striktare rekommendationerna kring hemarbete pga pandemin. Själv har jag ju jobbat hemma länge men nu har jag fått sällskap av Dan. Då jag huserat längst hemma så har jag behållt min plats vid köksbordet medan Dan fått den undantagna platsen på Davids rum. Är nog bäst så då han kör distansundervisning via zoom eller förenklat, video, han ser alltså sina elever och de ser honom. Detta blev jag varse då jag efter morgonträningen förra veckan skulle glida in i Davids rum för att hämta kläder efter duschen. Som tur väl var kom jag på vad som skulle ske innan mitt stora misstag, jag stannade i dörren och backade ut så tyst jag kunde, jobbade sen någon timme iförd endast en handduk men var samtidigt överlycklig över att inte ha gett hans elever en nakenchock så där på tisdag morgon. Men om vi räknar bort den fadäsen så fungerar det förvånansvärt bra, kaffet står på mest hela dagen, vi kan luncha ihop och sen sköter vi våra jobb i respektive rum. Vi skulle nog båda vilja fortsätta så här, inga stressiga morgonar med toalettlogistikproblem eller annat småtjafs. Jag kommer att fortsätta med mitt hemmajobb rätt länge till medan Dan vet att han ska jobba hemma till fredag men sen vet han inte om det blir längre. En annan fördel jag upptäckt är att jag hinner träna före jobbet, när jag berättar det så låter jag väldigt präktig och hurtig men då assistenten kommer redan halv 7 så måste jag liksom fördriva tiden innan arbetsdagen börjar. Då det tar ungefär en sekund att ta mig till jobbet så finns ju tiden bara där och varför då inte träna? Men då måste ju nya kläder vara hämtade innan Dans skola börjar…

Insidan tar form

Tanken har varit att vi skulle åka upp och hälsa på bygget i Blekinge under julledigheten då vi behövde mäta lite på badrummet då vi ska välja inredning dit. Varje gång har vi fått ställa in på grund av olika omständigheter som regn, snö, krassligt barn med mera. Igår var det fint väder men David var ytterst lite hängig men i dessa tider så ska man ta det säkra före det osäkra varför jag stannade hemma med David. Dan åkte alltså själv, jag hade ändå inte kommit in i bygget då det än så länge är ett högt steg in i stugan. Men bilder beställdes så vi hemmavarande fick en uppfattning över hur det kommer att bli. Här är perspektivet från vardagsrummet mot Davids sovloft, vårt sovrum till höger och toalett till vänster. Davids sovloft, rummet blir nog större än det han har hemma. Vårt sovrum. Toalett med bastu längst in. Till höger utanför bild blir köket och rakt fram är utgången. Utanför glasdörrarna kommer sedan en altan som redan är markerad i marken. Det närmar sig en slutbesiktning och sen ska bygglov lämnas in för tillbyggnad av altan i form av ett Attefall. Till påsk är tanken att allt ska stå färdigt för då ska trädäcket byggas ut och avslutas med en friggebod. Än så länge ser det ut som om tidsmallen håller.