Infekterat

Sjukgymnasten i Mölndal reagerade direkt då jag i förgår skrev om min tyngre träning. Hon tyckte att jag skulle ta det försiktigt då osseointegreringen inte är så stark än samt att jag hade så ont förra veckan. Igår hörde även koordinatorn i Mölndal av sig och ville ha bilder på skruven och huden runt om. Bilderna skickades och hon hörde av sig snabbt och hade då konsulterat en läkare. Troligtvis så rör det sig om en infektion inne i benet så hon skickade med ett brev som jag skulle lämna till min vårdcentral. Detta dokument berättar vad jag opererats för och de ber om en odling och blodprover. Jag ringde min vårdcentral och fick prata med en oerhört välvillig sjuksköterska som via lite okonventionella metoder lyckades skaffa mig en läkartid idag.Vilket engagemang från både Mölndal och vårdcentralen. Jag dök upp på vårdcentralen och de lyckades ta både blodprover och infektionstest. Den unga läkaren tog en titt och skrev sedan ut antibiotika. Så, den första infektionen kring titanskruvarna är här, är mest förvånad över att den inte kommit tidigare. Dagen avslutades sen med den bästa after work med de bästa kollegorna. Efter lite rosé med det sällskapet så känner jag inte av någon infektion längre!

Annonser

Tyngre träning

Idag påbörjades ännu en träningsperiod på Orup, jag har sådan oerhörd tur som får komma tillbaka om och om igen. Det började med att jag skrevs in och träffade all underbar personal på avdelning 107, stroke och allmänmedicin eller stroke och klabbet som brorsan kallar det för, jag tillhör då klabbet. Efter det så träffade jag min sjukgymnast, eller fysioterapeut som det ju heter nu. Jag visade först hur det fungerar med korta proteser och med långa proteser då hon precis kommit tillbaka efter föräldraledighet och inte varit med om de nya proteserna. Vi diskuterade sedan hur viktigt det var för mig som har så lite kropp och så mycket icke-kropp att bli väldigt stark och smidig i den faktiska kroppen så den orkar med icke-kroppen, dvs proteserna. Jag har fram till nu tränat ganska lätt men med många repetitioner när det gäller styrketräning men tycker inte att det gett så stora resultat. Nu ska vi istället köra tyngre träning men med få repetitioner så jag knappt klarar den sista repetitionen. Hon visade sen sin kreativa förmåga genom att använda de korta proteserna som fästanordning till olika tyngder och sen körde vi i gång. Har jag inte träningsvärk imorgon så får jag nog aldrig det. Jag berättade också att jag hade så ont i benet förra veckan och jag känner mig väldigt stel på framsidan av höger lår. Vi diskuterade om detta kan ha något samband så för att träna upp smidighet så blir det mycket stretching. Jag känner mig väldigt peppad att köra igång en ny träningsperiod på halvtid igen.

Mitt i all denna motivation så är det fortfarande instabilt med assistansen, när denna vecka är slut så kommer sammanlagt sju assistenter varit inne och jobbat. Tre nya denna vecka men jag får väl vara glad så länge någon kommer…

Ont i benet och strul med assistansen

Igår efter jobbet så tränade jag, det vanliga, en halvtimme på studsmattan och en halvtimmes belastning med de korta proteserna. Ganska enkel träning, på rutin. Efter dusch och middag fick jag ont i högra benet. Denna smärta eskalerade så jag fick ta en morfintablett och vilade sen i soffan. Men smärtan ökade och ökade så när jag skulle hoppa över från soffan till rullstolen så gick det knappt. Jag tog ytterligare en tablett och la mig i sängen och tittade på tv. Smärtan ville dock inte ge sig och varje gång jag bytte ställning så ökade smärtan. Nu ville jag inte ta fler tabletter utan bestämde mig för att vänta ut den. Smärtan kan liknas vid den man har då man är nyopererad. Jag blev ganska orolig då jag även frös vilket jag ju aldrig gör. Jag somnade sedan i en slags dvala och då jag vaknade i morse av ett sms kvart över sex så var smärtan nästan borta. Smset var dock från min assistent som inte kunde komma då hon hade sjuka barn. Jag väckte Dan och berättade de ”goda nyheterna” och nu blev det bråttom. Han fick ställa om sina planer att komma tidigt till jobbet då han fick lämna David,istället. Själv fick jag i efterdyningarna av de starka tabletterna försöka få in en ny assistent men misslyckades då ingen kunde. Kände mig även orolig över smärtan jag haft i natt varför jag ringde koordinatorn på Mölndals sjukhus för att diskutera vad det kunde bero på. Hon förklarade att ibland får man ont då benet blivit överansträngt för samtidigt håller skelett och muskler på att växa fast i den inopererade titanskruven. Jag skulle dock vara observant på smärtan för om den kommer tillbaka i samma omfattning igen så får jag åka upp till dem för en undersökning. Vi bestämde dock att jag nu inte tränar på en vecka. Mitt assistansbolag ringde sen och de kan få in en assistent från 12.30 idag, ingen jag tidigare träffat. Bara sex timmar senare än när passet egentligen skulle ha börjat. Jag borde vara luttrad nu men jag känner mig mest bedrövad, orkar inte engagera mig i vare sig skrivande eller i något socialt liv. Allt handlar nu om jag kommer att kunna utföra det jag tänkt göra under en dag eller om allt måste ställas om. Tur i alla fall att jag inte skulle till jobbet idag, både vad gäller den frånvarande assistansen och det dvalaliknade tillstånd jag känner mig i efter natten.