Inomhus

Vår nya stuga går nu in i ett nytt skede. Igår åkte Dan upp till Sölvesborg för att träffa elektrikern. Som många andra hantverkare så är inte framförhållningen så lång. Han ringde i torsdags och undrade om vi kunde komma upp som i fredags men med en son som jubilerade så fick det skjutas framåt. Elektrikerns sambo var visst inte så nöjd med att han helgjobbade men det fick ändå bli ett möte igår. Då jag inte var med så fick jag nöja mig med bilder som Dan hann ta mellan varven av bestämmande av eluttag. Här är bilden tagen från vardagsrummet i riktning mot Davids blivande sovloft. Här är bilden tagen från vardagsrummet ut mot trädgården. Det kommer att bli mycket högt i tak i halva stugan, förhoppningsvis även i de stundande samtalsämnena som kommer att ske i sagda vardagsrum. Även ute börjar men se ett resultat Här är bilden tagen från vägen och här från trädäcket. Framför skjutdörrarna ska vi sen i steg 2 bygga en inglasad altan men huset måste först vara slutbesiktigat innan vi kan skicka in om det bygglovet. En hel del kvar alltså men titta så långt vi kommit!

Tvåsiffrig

För tio år sen blev jag och Dan föräldrar till den finaste i världen, vår lille David. Han ville till världen snabbt, överrumplade oss åtta dagar för tidigt . Jag hade tänkt jobba fram till en vecka före beräknad födsel för att hinna förbereda mig mentalt för den nye familjemedlemmen. Men jag fick istället sjukskriva mig sista arbetsdagen för då gick vattnet. Dagen därpå den 27:e november 2010 vräkte snön ner och värkarna blev värre och värre så vi kom in till Malmö KK 11.30. 12.44 såg David livets första ljus genom att födas med en kullerbytta och våra liv skulle aldrig bli desamma igen. Vår lille solstråle som räddade livet på mig då tankarna och drömmarna om honom fick mig att överleva den livsfarliga septiska chocken som jag drabbades av då David nästa precis fyllt tre. Men han fick behålla sin mamma och jag tog chansen att få vara med under min sons uppväxt. I fredags fyllde han 10 år. Detta firades med sång och chokladmuffins med ett ljus i på morgonen. På kvällen hade han bjudit in fyra kompisar på kalas. Vi var lite rädda för att det kanske inte var så bra med tanke på pandemin men då de träffas varje dag i skolan så tyckte vi ändå att det var okej. Efter att kompisarna gått hem så fick han en efterlängtad sparkcykel av oss. Dagen därpå var det tänkt att det skulle vara släktkalas och det blev det också men utan mina föräldrar. Med tanke på den skenande pandemin så fick de stanna hemma men Davids morbror tillika min bror kom med familj kom. Här sitter David med sin kusin redo att sätta tänderna i Pokémontårtan. Det blev en bra födelsedagshelg om än en anpassad sådan men vi gjorde så bra vi kunde av situationen. Huvudrollsinnehavaren är i alla fall mycket glad.

Coronaanpassar

Dystra tider nu, allt fler smittas och vi, svenska folket ombeds att stanna hemma. Just det, ombeds, då vi i Sverige inte har lagar som tillåter en total lock-down. Det kan därför te sig flummigt att det är tillåtet att sitta åtta personer runt ett bord på en restaurang men vi bör inte göra det hemma. Gym och köpcenter får vara öppna för regeringen har ingen laglig rätt att stänga, de kan bara vädja till oss att inte gå dit. Förvirringen blir då total och folk frågar sig vad vi får och inte får göra. Kanske måndagens pressträff skulle ha förklarat just det, det vill säga att våra starka och demokratiska lagar hindrar maktutövarna att stänga och istället vädja till oss att inte gå dit. Visst, de vädjade men det var ändå svårt för gemene man att helt förstå skillnaden. Men hur som haver, vi måste nu göra uppoffringar vad gäller allt i livet. Själv har jag inte varit på jobbet sen den förste oktober, varje vardag sitter jag vid köksbordet och jobbar, all träning sköts hemifrån, allt från studsmattehoppande till gåträning. Jag har inte heller belastat kollektivtrafiken sen den förste oktober. På tisdag så måste jag dock ta tåget till Malmö för ett besök hos tandhygienisten. Men det är kanske där jag ska tänka om, måste jag verkligen det? Övriga två i familjen beger sig dock troget iväg varje dag till sin skola respektive jobb. Vi också tänkt oss vara rätt mycket sociala i november med middagar med vänner två fredagar i rad. Men nu känns inte det rätt. Kommande fredags middag är inställd men föregående ställde vi inte in. Vi hade istället middag via FaceTime, ja, vi kanske inte åt tillsammans men vi drack vin tillsammans och pratade i timmar med vännerna i Glumslöv. Det gäller alltså att vara kreativ i dessa bistra tider och försöka hitta en lösning men inte kryphål.

Försenad körträning

För ett år sen var vår hett efterlängtade anpassade bil äntligen klar efter drygt ett och ett halvt års tröskande genom Försäkringskassans maskineri. Efter det genomfördes en rad kontroller med Trafikverket, Transportstyrelsen och sist i juni med Mobilitetscenter. Vid mötet i juni så diskuterade vi att jag behövde körträning, dvs köra några gånger tillsammans med en person som kopplat in dubbelkommando då jag känner mig något ringrostig dels då jag inte kört bil på länge och dels då det är ett helt nytt körsätt. Denna körträning kunde bara beviljas av Försäkringskassan varför en ny ansökan skickades in i september. För ett par veckor sedan ringde en läkarsekreterare från min vårdcentral och frågade om min läkare fick prata med Försäkringskassan angående om jag hade de medicinska förutsättningarna för ett körkort. Jag förstod ju vad det handlade om men blev ändå något förvånad men inte speciellt orolig då jag antog att det handlade om ett missförstånd då Transportstyrelsen utfärdat ett nytt körkort som berättade att jag enbart fick köra bilar med den anpassningen vi har på vår bil. Dessutom så är jag ju redan beviljad och har dessutom fått hem en anpassad bil så jag tänkte att handläggaren hade nog bara inte orkat läsa allt i mitt ärende.
Idag så ringde Försäkringskassan då de behövde höra lite om min funktionsnedsättnings varaktighet då han inte fått tag på min läkare. Jag sa då att jag har redan fått en bil beviljad men jag behöver körträning. Han så då att detta räknas som ett nytt ärende varför han måste ha in nya medicinska underlag då något kan ha förändrats sedan jag skickade in i april 1018 då jag ansökte om bilstöd. Jag försökte så osarkastiskt jag kunde att förklara för honom att en amputation eller som i mitt fall, många amputationer, är varaktiga och att inget har förändrats på två och ett halvt år, dvs de har inte växt ut igen. Han sa att han förstod men enligt lag så måste nya medicinska underlag tas in när de är så här gamla. Jag vill lyfta perspektivet lite där, jag jobbar också på en myndighet där jag också granskar medicinska underlag men i syfte för att fatta beslut om lönebidragsanställningar för personer med funktionsnedsättning och vi accepterar gamla underlag om det står i underlagen att nedsättningen är permanent eller varaktig. Men inte Försäkringskassan… de ska jaga min läkare så hon kan skriva ett intyg på att, för att hårdra det, mina armar och ben inte växer ut igen samt att de inte heller växt ut sen april 2018. Förstår att hon inte prioriterat detta ärende…Det jag inte heller förstår är hur samma myndighet kunde bekosta en enormt dyr ombyggnad av en bil som jag skulle kunna köra själv men nu backar när jag tar ansvar för att lära mig köra den. Vad gäller kostnad så är prislappen på körträning minimal jämfört med vad en ombyggnad kostar så det vore ganska onödigt att stanna nu. Han la också till att om han inte får tag på min läkare så måste han avslå ansökan då de inte kan ha ärenden öppna hur länge som helst. Konstigt med tanke på att det förra ärendet låg öppet i nästan två år. Vad jag dessutom inte förstår är hur folk kan fuska sig förbi Försäkringskassans kontroller eller så är det bara jag som fått nitiska handläggare?