En barnfri helg

I fredags kom mormor till Lund och hämtade David. Det var egentligen tänkt att mormor och morfar skulle få ha David för sig själva för två helger sen men annat kom emellan. När Dan så föreslog denna helg i torsdags så blev David överlycklig och morföräldrarna likaså. David åkte alltså och för första gången på flera år åt jag och Dan middag själva och vi kunde avsluta alla meningar utan att en liten kille skulle avbryta för att få berätta sitt. Till detta dracks det vin och lyssnades på musik, som förr. Skillnaden var att vi nu somnade i soffan och vaknade båda två vid halv 6 på morgonen.

Under lördagen så ringde vi så klart upp mormor och morfar för att få prata med den lille telningen men han vägrade för han och morfar skulle spela fyra-i-rad så vi ringde bara och störde. Lite snopna la vi på och begav oss till Kulturen för att trösta oss med varsin öl på uteserveringen för det var fortfarande så pass varmt så utomhusöldrickning gick för sig. Massor med småberusade och utklädda studenter vandrade förbi så vi var glada över att bo på andra sidan järnvägen i Lund. Vi diskuterade att en så liten stad som Lund ändå kan innehålla så många olika sidor beroende på vart man befinner sig. När jag pluggade i samma stad för sisådär 17 år sen så träffade jag nästan bara på andra studenter. Nu när vi inte bor i ett studentområde så träffar vi nästa aldrig på dem så det var ett småroligt inslag i öldrickningen.

Idag så åkte vi upp till stugan för att hämta den lille marodören och samtidigt hämta alla grejer vi asat upp under sommaren samt säga adjö till stugan för denna säsong. David stod ute på gräsplanen med fotbollen i högsta hugg när vi kom och kidnappade sin pappa direkt för att få spela fotboll. Efter detta blev det en fika och allt packades ihop och stuvades in i bilen. Vi drog sen upp alla tomatplantor som vi sått från frön och tog tillvara på alla gröna, omogna tomater då de ska läggas in.  Tänk att jag blivit så huslig så här post 40 år. Nu är i alla fall stugan utrensad och avvinkad och vi är återigen i Lund.

Sökes: ny assistent

Min assistent Sanna slutar efter lång och trogen tjänst som 1,5 år får räknas som i assistentbranschen. Nu är jag, tillsammans med assistansbolaget på jakt efter en ny och denna gång söker vi en tjej, ungefär 25-35 år, körkort, glad, flexibel, lyhörd mm. Viktigt att personen kan ta egna initiativ och kan tänka sig att sova över i stugan vid behov under sommarmånaderna. Kort och gott, jag behöver låna någons armar och ben! Vill du, eller någon du känner hänga med i min vardag så sök tjänsten! Ansökningarna skickas till mitt assistansbolag så följ instruktionerna i annonsen som du hittar här: Länk till Arbetsförmedlingen

Den vilka jakten på sjukreseintyget

Det här med sjukreseintyg är visst hårdvaluta i södra Skåne. Jag var helt säker på att jag hade ett registrerat hos Skånetrafiken som tillhandahåller sjukresor då kuratorn på Orup skickade in ett i våras. Idag då jag ringde för att boka resa till Mölndals sjukhus så fick jag veta att det fanns inget, kan tillägga att personen som svarade var mycket otrevlig utan uns till servicemind. Då jag tidigare behövt ringa flera gånger för att boka så testade jag igen, nästa person trodde att Mölndal låg utanför Helsingborg innan hon kom på att jag inte var berättigad en sådan resa. Jag kontaktade då min vårdcentral men min läkare där ville inte heller skriva ut ett sjukreseintyg då de inte var de som remitterade mig. Jag började fundera på när jag blev remitterad och av vem och kom på att det nog var av överläkaren på Orup för snart två år sen. Ska han alltså ha ansvar för alla mina sjukreseintyg till Mölndal ända fram till dess att alla operationer där är klara? Vi räknar med ett tidsperspektiv på kanske tio år! Jag fick i alla fall tag på en undersköterska, Jörgen, på avdelning 107 på Orup och berättade om alla turer. Han tyckte att det var trams att ingen kunde ta på sig ansvaret för mitt intyg utan skrev helt sonika ut ett själv och faxade in. Underbara människa, vad jag uppskattar de som i sitt yrke gör det där lilla extra för att det ska bli bra för någon annan! Själva resan då? Jag ringde nu men de hade inte hunnit kolla faxen så den var inte registrerad än varför jag ännu inte kunnat boka. Fortsättning följer, inte undra på att jag inte kan jobba mer än 50 % när jag måste ägna en halv dag lite då och då för att få tag i ett intyg som ingen vill skriva på.

Kvällen har dock varit mycket bra! Malin och Pushpa kom och hälsade på och hade med sig mat och jag kunde bjuda på lite vin. Efter middagen plockade Pushpa fram saxen så nu är jag nyklippt! De har precis åkt och Dan och David har kommit tillbaka från sin hamburgermiddag på stan och David lyckades övertala sin pappa att offra en femma i studsbollsautomaten så snart lär vi höra ilskna knackningar från grannen under.

Det stora tågkaosäventyret

Att den svenska järnvägen är under all kritik har vi nog alla fått erfara. Igår var det vår tur att få ännu en erfarenhet. Jag flexade ut lite tidigare från jobbet och hämtade David och vi begav oss sen i sällskap med min assistent till stationen i Lund. Vi köpte biljett och slängde ett öga på skärmen för att se från vilket spår vårt tåg skulle gå och läste att alla tåg var försenade. Förseningen berodde på att ett trasigt tåg blockerade ena spåret på stambanan vid Tjörnarp. Rätt som det var så dök det upp på skärmen att vårt tåg 15.41 var inställt. Vi ställde in oss på att ta pågatåget som skulle gå 15.44 till Kristianstad men så ställdes det in varför vi tänkte lämna stationen för att ta en glass. Då tittade vi på en annan skärm och den visade att tåget skulle gå i alla fall 15.44. Tillbaka ner till den fullsmockade perrongen och där kom tåget, med ett tågset. Alla kastade sig på tåget och som tur var så kom tågvärden och hjälpte mig in med ramp men sen skulle ingen mer komma på så det var nära att min assistent och David fått stanna på perrongen. Vi kom iväg, behöver väl inte säga att ventilationen var sönder. Vårt tåg stannade vid varenda mjölkpall och helt plötsligt så var tåget inställt efter Hässleholm. Hässleholm har perrongerna från hell för oss i rullstol. Nu lyckades vi dock komma in på ett spår i rätt höjd men oron satte igång, vi måste ju härifrån, att vara stuck in Hässleholm fredageftermiddagar är kanske inte drömmen. Den kvinnliga tågvärden var mycket hjälpsam och vi hittade gemensamt ett tåg som skulle gå mot Karlskrona 16.45. Vi hittade alltså tåget men det fanns ingen lokförare. Helt plötsligt kom en lokförare och tågvärd gående som verkade matcha vårt tomma tåg, de hade fått ta en taxi från Malmö och var därför lite sena. Den manliga tågvärden skulle hjälpa mig på tåget och då upptäckte jag att det skilde tre decimeter mellan perrong och tåg och jag blev nervös då rampen var så kort och vinkeln blev väldigt rak. Efter att ha tiltat rullstolen så kom vi på men jag kände mig lite skakig och David hade varit rädd. 17.00 kom vi iväg! Halvvägs till Kristianstad så fick vi veta att vårt tåg skulle vända där men ett nytt stod på andra sidan perrongen. Fram med rampen igen och ytterligare ett tågbyte. Vår tågvärd frågade lite nervöst hur långt vi skulle och såg märkbart lättad ut då jag berättade att vi skulle av i Sölvesborg. Han hade precis fått information om att tåget inte skulle gå längre än till Ronneby och sen skulle det vara buss resten av vägen. Vi anlände Sölvesborg en timme senare än beräknat men vi kom fram. Vinet smakade extra gott lite senare på kvällen. Men är det inte helt otroligt att ett trasigt lok som upptar cirka tio meter av stambanan kan ställa till med ett sådant kaos. All eloge till tågvärdrarna!

World sepsis day

Visst känns det i luften? Att det är den internationella sepsisdagen idag. Märkligt att det inte är en helgdag eller i alla fall flaggdag. Skämt åsido men i Lund uppmärksammas detta med pompa och ståt av sepsisfonden, se länk till sepsisfonden. Självklart tycker jag att det är ofantligt viktigt att denna hemliga sjukdom uppmärksammas då vem som helst kan drabbas när som helst i livet. Det gäller att känna igen symptomen och det är det jag vill hjälpa till att sprida och därför kom jag gärna som gäst idag upp på scen då sepsis uppmärksammades. Det var en två timmar lång tillställning som arrangerades med uppträden, bland annat med Torsson, varvat med information, insamling och lotteri. Jag berättade lite om min historia och sen fick Micke sitt pris för filmen han gjorde om mig som också hjälper till att sprida kunskapen om sepsis. Han kom för övrigt direkt från Hollywood där har mottagit ett av sina priser för filmen. Jag var ivrigt påhejad av David och mästerfotografen Dan. Budskapet blir ännu tydligare då det samtidigt är Paraolympics där en kvinna som tävlar för Sverige också vittnar om konsekvenserna av sepsis. Man kan ju med lite galghumor säga att jag hänger med trendmässigt vad gäller sjukdomar.

Rockabillypojken

David har behövt klippa sig hur länge som helst men det är märkligt att man inte får tummarna loss förrän det dyker upp brev om skolfotografering. Killen måste ju klippa sig och det är ju tur att Börjessons på samma gata som oss har drop-in och är specialiserade på små killars frisyrer inklusive sprayfärgning. Medan David satt som ett ljus så studerade jag herrfrisörsalongens inredning och var annars kan man finna ett inramat foto på m/s Gripsholm från 48-49. Det dubbla i det fyndet är att just de åren jobbade min farbror på det fartyget och i frisörstolen sitter 2016 hans lillebrors barnbarn och klipper sig och ju mer hår som faller av desto mer lik sin morfar som barn blir David. Tankar som flyger runt i huvudet när man inte har så mycket annat att tänka på. Annars kan man tro att Davids föräldrar har fastnat i 50-talet om man bara tittar till frisyren som skapades… 

Dagen har dock innehållt mer än salongsbesök, inget jobb idag så då har förmiddagens fokus legat på träning, gäller att vara i bra form inför operationen i Göteborg. Den operationen har förresten skjutits fram en vecka och först blev besvikelsen stor men snart sansade jag mig, det är ju bara en vecka. Tisdagar innebär även besök hos psykologen. Jag vill egentligen gå upp och jobba mer än halvtid men undrar så hur jag skulle hinna det?