Stentfri på försök

Efter två månader med, som det känns, en ständigt pågående urinvägsinfektion där det känns som om jag kissar taggtråd så kändes det ingenting då jag precis kissat på ett bäcken. Anledningen är att stenten precis plockats bort. I morse vid 20 över 7 så skrevs jag in på dagkirurgen vid Malmös sjukhus och alla förberedelser gick snabbt, även att sätta nål i port-a-cathen som brukar vara så besvärligt. Redan vid 8 så rullades jag in i operationssalen och efter att ha andats syrgas en stund så sövdes jag. Jag vaknade sen vid halv 10 med den sedvanliga halssvedan och tröttheten. Det sved extra mycket i halsen vilket de berättade berodde på att de fick intubera mig då syrgasmasken slutade att fungera men det halsonda släpper efter en dag eller två. Min kirurg kom och informerade mig på uppvak att ledaren mellan njure och urinblåsa är fortfarande väldigt trång men att det fanns ett visst genomflöde. Men enda sättet att testa om flödet är tillräckligt är genom att avveckla stenten vilket hon hade gjort. Om två veckor ska jag röntgas och om genomflödet då anses vara bra så är vi klara med det här lilla äventyret. Är det för trångt så får stenten sättas in igen och sen måste en operation ske där ledaren ska försöka vidgas. Men nu oroar jag mig inte för det för huvudsaken är att urinvägsinfektionen, om än kanske tillfälligt, är borta!

l

Inte bara elände

När jag tittar tillbaka på vad jag skrivit i min blogg de senaste månaderna så inser jag att det mest handlat om elände; njursten, stent, jj-kateter, akuten, antibiotika och smärta. Men riktigt så illa är det ju inte hela tiden, mycket är bra också. Den här helgen har vi tillbringat i stugan, vilket vi i och för sig gjort nästan varje helg sen semestern tog slut, men den här helgen tog vårt tillbygge ett stort steg framåt. Väggarna till friggeboden restes:

Framsidan, ser lite ut som en teaterscen

Den lite mer diskreta baksidan, sedd från vägen

Bygget av friggebod måste gå i hundra knyck nu då banken vill ha in en värdering den femte november så snickarna har fått eld i baken och var här hela lördagen med Dan som hantlangare. Resten av stugan är ju sen längesen klar men det är lite fixande kvar i trädgården. Medan de jobbade på så var jag och David runt och såg oss omkring. Konstaterade att vattnet i vår badvik var högre än någonsin:

Stranden är totalt översvämmad och en liten insjö har skapats

Att ta mig upp på bryggan var bara att glömma

En annan fördel att åka till stugan på hösten är att man är rätt ensam och slipper trängas då man ska betrakta campingens nytillskott, fyra små bedårande systrar i form av minigrisar, vi kan stå och betrakta de små liven hur länge som helst.

Här ligger tre av syrrorna och solar sig, kan inte finnas sötare grisar..

Snart ska vi bege oss hemåt, imorgon är det operation för min del så det ska duschas och fastas, fast det senaste först vid midnatt..

Förberedelser

På måndag är det dags för nästa operation i den eviga njurstenscirkusen. Fast det är ju fel ordval, stenen är ju borta, det är det ställe som huserade stenen som ska kontrolleras. Har stenten okej, dubbla jj-katetern gjort vägen mellan njure och urinblåsa bredare? Är den så bred så ingen sten fastnar igen? Efter förrförra veckans urinodling så ringde min läkare och ville att jag i fem dagar skulle prova att ta en ny antibiotika, två om dagen. I torsdags började jag denna kur, då jag lärt mig att det är av yttersta vikt att även ta probiotika så gjorde jag det. Men det bet inte på denna giftiga medicin, i lördags kunde jag vara max fem meter från en toalett så förstår alla. I förgår var i alla fall sista dagen så då fick jag återgå till den snällare antibiotikan. Läkaren ville ha nya prover efter kuren och innan operationen. Tid bokades på vårdcentralen så det var inga problem att lämna urinprov, ett påfyllt rör hemifrån. Men så skulle den manlige undersköterskan ta blodprov och det kom inte en droppe trots tre stick i höger arm och ett i vänster. Jag fick snopet bege mig hemåt för att boka en ny tid idag på lab vid sjukhuset istället. Där är jag efter alla gånger ganska känd, de vet till och med vart på armarna de ska sticka mig. Men idag krånglade det till sig. Först vid tredje sticket så rann det ut lite blod trots tre sköterskors hjälp. Det kom så lite så de rusade till labbet för att ta reda på om det räckte. De trodde det men hör av sig om jag måste komma och ta nya prover. Hoppas alltså att telefonen INTE ska ringa. Förutom krånglet med blodproven så känner jag det mer och mer av stenten, varför känslan av en urinvägsinfektion är påtaglig med viss strålning upp mot vänster njure. Jag har fått starka smärtstillande men de små tabletterna går inte att ätas på dagen för då blir det svårt att jobba. Tar dem istället till natten men har svårt att sova av dem varför jag dagtid är ganska trött. Men det går, en knapp vecka kvar…

T