Inte bara elände

När jag tittar tillbaka på vad jag skrivit i min blogg de senaste månaderna så inser jag att det mest handlat om elände; njursten, stent, jj-kateter, akuten, antibiotika och smärta. Men riktigt så illa är det ju inte hela tiden, mycket är bra också. Den här helgen har vi tillbringat i stugan, vilket vi i och för sig gjort nästan varje helg sen semestern tog slut, men den här helgen tog vårt tillbygge ett stort steg framåt. Väggarna till friggeboden restes:

Framsidan, ser lite ut som en teaterscen

Den lite mer diskreta baksidan, sedd från vägen

Bygget av friggebod måste gå i hundra knyck nu då banken vill ha in en värdering den femte november så snickarna har fått eld i baken och var här hela lördagen med Dan som hantlangare. Resten av stugan är ju sen längesen klar men det är lite fixande kvar i trädgården. Medan de jobbade på så var jag och David runt och såg oss omkring. Konstaterade att vattnet i vår badvik var högre än någonsin:

Stranden är totalt översvämmad och en liten insjö har skapats

Att ta mig upp på bryggan var bara att glömma

En annan fördel att åka till stugan på hösten är att man är rätt ensam och slipper trängas då man ska betrakta campingens nytillskott, fyra små bedårande systrar i form av minigrisar, vi kan stå och betrakta de små liven hur länge som helst.

Här ligger tre av syrrorna och solar sig, kan inte finnas sötare grisar..

Snart ska vi bege oss hemåt, imorgon är det operation för min del så det ska duschas och fastas, fast det senaste först vid midnatt..

Nytt försök

Det har snart gått två veckor sedan både semester och sommarlov tog slut. Efter en lite ringrostig start så är vi ordentligt igång igen. Under veckorna befinner vi oss i Lund och under helgerna är vi i stugan. Vårt tillbygge med friggebod går saaakta framåt men förhoppningsvis så står det klart innan allt för mycket höstrusk drar in. När jag kom hem från semestern så hade jag inte fått någon kallelse till operation och något luttrad över att behöva tjata till mig det mesta inom sjukvården så ringde jag upp operationskoordinatorn. Det spännande var att jag behövde bara presentera mig innan hon visste vem jag var ”ja, det är ju du med de trånga ledarna”, och, ”vi som hade en så bra operationsplan så förstörde de allt i Kristianstad”. Hon förklarade sig snabbt: den jj-kateter de satt in hade i syfte att bredda mina, tydligen, extremt trånga ledare mellan njure och urinblåsa tog de ju ut i Kristianstad. Jamen, sa jag, jag höll ju på att förblöda invärtes med den där katetern. Ja, sa hon, hon visste ju det men nu fick de göra en ny operationsplan så skulle hon återkomma. Under torsdagen kom kallelsen till den förste september och den nya planen är att inte gå in genom urinröret som brukligt är utan försöka gå via nefrostomin. Jag observerade genast det lilla ordet ”försöka” vilket förbereder mig på att det kanske inte går den här gången heller. Ibland är det bra att inte ha för höga förväntningar, eller beror min negativa inställning på att jag är gift med en närking? Hur som helst, förberedelserna inför onsdagens operation är i full gång. Blodprov i tisdags och urinprov i onsdags, ingen alkohol till helgen och, det värsta, laxeringstabletter är inköpta inför tisdagens utrensning, sen jäklar är jag redo, hoppas stenen är redo att lämna sin fastlåsta placering.

Stughelg i inflyttningskaos

Då Dan som vanligt är begravd i sina rättningshögar så här års så flydde jag, David och assistent stan. Vi drog helt enkelt till vår nya stuga, jag nyvaccinerad och allt. Vi möttes av ett kaos då det inte går att flytta in utan kaos. Visst, vi var uppe hela familjen över Kristi himmelsfärd men då hann vi inte med allt. Snickarna som skulle byggt klart altanen hade tydligen prioriterat annat i veckan. Hantverkaren som haft covid hade inte kommit igång med friggeboden så trädgården såg ut som den gjorde. På baksidan av huset finns en stenmur och innanför den en misshandlad rabatt så på lördagen grävde vi fram den, hittade en ros och en hortensia begravd under byggdamm och bortskyfflad jord. Får se om ljus och luft kan få liv i dem. Givetvis så var det ju premiär för David i minigolf men det var för kallt för bad. Men inget regn alls under lördagen. Min högra arm var lite öm, röd och varm men ingen annan vaccinkrämpa. Då internet inte kommit igång så fick vi se Eurovision via internetdelning på ipaden, i efterhand kan man ju tycka att det var ganska onödigt att slösa bort sömn och surf på det spektaklet. Dagen idag var det regn så rabatten fick vila i förmån till köket. Kameran gick inte varm i helgen men en bild på det färdigstädade köket blev det.

Så är helglivet då en ny stuga ska bos in. Nu väntar en vecka med jobb och skola innan vi drar åt nordost igen.

Corona = inte som man tänkt sig

Egentligen så har coronapandemin inte påverkat oss så mycket, eller jo, det har den nog ändå. Jag har snart jobbat hemifrån i ett år, Dan har periodvis jobbat hemma, vi har inte träffat varken vänner eller föräldrar på länge så visst har det påverkat. Men ingen i vår närhet har drabbats riktigt illa, fast så ska man ju inte säga för risken är att man jinxar det hela… Men nu har vi ju drabbats en del ändå, kan man säga. Tanken var att Dan skulle ha åkt upp till stugan i söndags och jobbat stenhårt med bygge av friggebod och trädäck tillsammans med vår lokala snickare. Imorgon skulle jag och David ha kommit upp så vi kunde fira lite påsk där mellan hammarslagen. Men hantverkaren blev sjuk, i just covid-19. Dan som stod nära honom och granskade ritningar förra helgen testade sig men det var som tur var negativt. Men utan hantverkaren som skulle kört in med grävmaskin via grannarnas trädgård och grävt och sedan lagt grunden så blir det inte heller någon friggebod och trädäck. Det påverkar även våra grannar som inte kan få fint i sin trädgård förrän vi grävt. Ringarna på vattnet blir större. Men inget kan göras förrän hantverkaren är frisk och i dessa tider så måste vi alla bara acceptera läget, vi behöver inte gilla läget men däremot acceptera det. Men vad blir då konsekvenserna, jo vi blir några veckor försenade och är det så farligt egentligen? Vi får tänka om, nu får vi mer tid till att hitta bra möbler, städa ur och möblera. Dessutom så ger det en tid att reflektera över hur nära den här sjukdomen är oss och att den är närvarande hela tiden, vart vi än är och den påminner oss om hur försiktiga vi alla måste vara. Dan kör upp nu istället upp själv imorgon med ett lass och sen åker vi upp någon dag senare i påsk och det är okej, även om det inte var så det var planerat.

Altanbyråkrati

Nu då stugan är slutbesiktigad så gav vi oss in i nästa projekt, en altan. Då vi använt upp allt bygglov som fanns i den lilla trädgården så fick vi rikta in oss på att bygga altanen som en Attefall. Ritningarna var redan klara så de skickades in direkt, vilket vi egentligen tycker är en fånig regel då man inte behöver bygglov utan bara en anmälan men man bråkar inte med kommunala byggnadsnämnder så vi mailade snällt in ansökan. Helt by the book tänkte vi då altanen likt huset låg med fyra meter från tomtgränsen. Vi var så säkra på att få igenom det så vi tyckte att vi skulle beställa fönster direkt men det gick inte förrän vi fått ett startbesked. Som tur väl var för vi hade missat den lilla finstilta texten som sa att med bygglov får man bygga fyra meter från tomtgränsen men en Attefall måste ligga fyra och en halv meter från tomtgränsen. Men man kan få grannens medgivande men vår granne åt det hållet är kommunen och de tänkte inte ge oss medgivande. Åh, typiskt! Altanen fick kortas en halv meter vilket ställer till det något då jag behöver plats då rullstolen tar plats men i slutändan blir det nog bra ändå, vi får tänka om. Men startbeskedet kom snabbt och altanen är beställd och har lång leveranstid men snickaren gör golvet redan nu så då kommer jag i alla fall in i stugan. Så här kommer vår altan ut, inte helt olikt ett växthus.

Snart, snart

Igår fick vi två nya bilder smsade till oss på vår nya stuga. Två bilder som gör att det känns som om vi alldeles snart kan ta den i besittning. Det var först en bild på braskaminen som ser så inbjudande ut att vi helst skulle vilja använda den direkt, speciellt då det är så kallt som det är nu. Vid nästa års sportlov kommer vi att kunna använda den. Bild nummer två är på köket så nöjda vi är med det. Om man får tillåta sig med en liten jämförelse mad det gamla köket i den gamla stugan så är det ju inte så svårt att se att det kommer att bli en viss förändring:

Nu ska vi ju inte förringa den gamla stugans charm med dess påskgula luckor och plastkorkmatta men en viss bekvämlighet och modernitet kan ju vara skönt att ha…

Insidan tar form

Tanken har varit att vi skulle åka upp och hälsa på bygget i Blekinge under julledigheten då vi behövde mäta lite på badrummet då vi ska välja inredning dit. Varje gång har vi fått ställa in på grund av olika omständigheter som regn, snö, krassligt barn med mera. Igår var det fint väder men David var ytterst lite hängig men i dessa tider så ska man ta det säkra före det osäkra varför jag stannade hemma med David. Dan åkte alltså själv, jag hade ändå inte kommit in i bygget då det än så länge är ett högt steg in i stugan. Men bilder beställdes så vi hemmavarande fick en uppfattning över hur det kommer att bli. Här är perspektivet från vardagsrummet mot Davids sovloft, vårt sovrum till höger och toalett till vänster. Davids sovloft, rummet blir nog större än det han har hemma. Vårt sovrum. Toalett med bastu längst in. Till höger utanför bild blir köket och rakt fram är utgången. Utanför glasdörrarna kommer sedan en altan som redan är markerad i marken. Det närmar sig en slutbesiktning och sen ska bygglov lämnas in för tillbyggnad av altan i form av ett Attefall. Till påsk är tanken att allt ska stå färdigt för då ska trädäcket byggas ut och avslutas med en friggebod. Än så länge ser det ut som om tidsmallen håller.

Inomhus

Vår nya stuga går nu in i ett nytt skede. Igår åkte Dan upp till Sölvesborg för att träffa elektrikern. Som många andra hantverkare så är inte framförhållningen så lång. Han ringde i torsdags och undrade om vi kunde komma upp som i fredags men med en son som jubilerade så fick det skjutas framåt. Elektrikerns sambo var visst inte så nöjd med att han helgjobbade men det fick ändå bli ett möte igår. Då jag inte var med så fick jag nöja mig med bilder som Dan hann ta mellan varven av bestämmande av eluttag. Här är bilden tagen från vardagsrummet i riktning mot Davids blivande sovloft. Här är bilden tagen från vardagsrummet ut mot trädgården. Det kommer att bli mycket högt i tak i halva stugan, förhoppningsvis även i de stundande samtalsämnena som kommer att ske i sagda vardagsrum. Även ute börjar men se ett resultat Här är bilden tagen från vägen och här från trädäcket. Framför skjutdörrarna ska vi sen i steg 2 bygga en inglasad altan men huset måste först vara slutbesiktigat innan vi kan skicka in om det bygglovet. En hel del kvar alltså men titta så långt vi kommit!

Nu går det snabbt…

Det var bara sen i söndags vi var och hälsade på nya stugan och förundrades över att stommen var rest. Idag skickade byggaren nya bilder så de har inte haft höstlov direkt. Nu är de riktiga väggarna och taket på plats. Vi har gått från en röd stuga till en mattsvart och det är så spännande att den äntligen börjar ta form!

Är jag vuxen nu?

Idag är det ett år sen vi gifte oss, om en dryg månad fyller vår son sin första tvåsiffriga födelsedag, jag har fast jobb och ett nybygge till stuga på gång i Sölvesborg, lån som inte bara är till CSN, bil… Så någonstans på vägen så måste jag väl ha blivit vuxen, hur nu det gick till för jag känner mig fortfarande som den ansvarslösa studenten som bodde på Hallands nation som utan tvekan festade tills det ljusnade. Men nu drygt 20 år senare så måste jag nog betraktas som statistiskt medelålders medelklass vuxen. Men visst var vuxna mycket mer vuxna förr än nu, i varje fall då jag som tonåring betraktade en vuxen. De verkade i alla fall mycket mer vuxen i sina tankar än vad jag är idag.

En av de här vuxengrejerna jag skrev om ovan var just stugbygget. Igår var vi faktiskt uppe och tittade till vårt nybygge som fått väggar och tak och vi tyckte först att det såg ut som en skyskrapamen upptäckte snart att huset faktiskt ändå slutar under träden. Vi har alltså grund, väggar och tak nu men sen är det inte så mycket mer men det ger ändå en känsla av hur det kommer att bli, nytt, fräscht och så pass stort att även jag med alla mina hjälpmedel får plats. Trädgården behöver nog en hel del omsorg efter det burdusa bygget men tänker samtidigt att det ger sig när vi kommit så långt. Innan den gamla stugan revs så försökte vi rädda de växter vi ville ha kvar men äppelträdet fick offras för byggarnas maskiner. Men det gamla trädet hade nog dött inom kort ändå. Mina föräldrar var med, de var ju tvungna att få bevittna förödelsen deras dotter dragit över deras gamla stuga, så vi gick den vanliga rundan längs med havet och avslutade med en fika vid den nyöppnade restaurangen längst ut på udden. Vi lämnade föräldrarna i Kristianstad och körde sen hem i vintertidsmörkret och det höstdeppiga regnet. Men det var kanske bara jag som tyckte det var söndagsdeppigt då jag är den enda som skulle jobba som idag, de två andra i familjen har ju höstlov. Känns ändå faktiskt ganska vuxet att jobba på höstlovet så då är jag väl det, vuxen.