Inte se förvånad ut

I helgen som gick fick jag så otroligt mycket energi då jag hade mina fina vänner på besök i stugan. Vi satt ute på nya trädäcket, inne på altanen, gick långa promenader, satt och pratade, skrattade, barnen badade, vi åt och drack vin (de vuxna alltså). Så otroligt fina dagar med både regn och sol. David gick på sommarlov i onsdags, Dan idag och jag imorgon, känns ju ganska bra.

Varje år får jag en massa botoxstick i panna, huvud och nacke för att motverka svettningar. Jag kan ju se ut som en dränkt katt en varm sommardag. Enligt min läkare så beror det på all narkos kroppen fått utstå de senaste åren, jag är alltså inte i övergångsåldern, vill jag bara poängtera. Idag var det så dags, David hängde med och han räknade de små stickande och irriterande sticken som liksom krasar när de går genom huden och han kom till 180 stycken. Då det är botox som även används för att få bort rynkor så kommer jag om något dygn att vara totalt rynkfri i pannan. En taskig bieffekt är dock att man blir så uttryckslös, jag kan alltså vara oerhört förvånad över något men det syns inte då allt som syns är en helt stel panna, stoneface.

Efter detta lilla morgonnöje så lämnade jag hudkliniken med mitt mörbultade huvud och rullade upp till aktiv ortoped och träffade min ortepedingenjör för armproteser. Han hade en ny grej på gång, man sätter en massa elektroder på stumpen, jag får kommandot att peka med pekfingret eller spänna handen. Jag gör rörelsen som den känns med de muskler och nerver som finns kvar, en dator registrerar detta. Dessa signaler läggs i en protes och varje gång jag spänner musklerna likadant så utför protesen det. I höst har förhoppningsvis den tekniken kommit hit för då ska jag träffa en specialist för träning. Men en sådan protes kombinerat med osseointegrering i armen, då skulle jag ju nästan ha armarna tillbaka.

 

Annonser

Elbrist

Hela dagen på vår friskvårdsdag i Bjärred med jobbet så stimmade jag över att elen i min uteelrullstol inte skulle räcka hela dagen. Mina kollegor var så snälla så de lyssnade in mitt stimmande så jag inte behövde köra hela tipsrundan utan jag fick frågorna direkt, hjälpte dock inte resultatet. Jag oroade mig även lite över att det gick en massa el då vi skulle ut till Långa bryggan för att äta en supergod räkmacka. Anledningen till allt stim var att vi sen skulle åka upp till stugan och då det är en bit att köra med elrullstolen så ville jag helt enkelt inte bli stående helt ellös någonstans på vägen. Men det skulle visa sig att det blev en annan sorts elbrist som hindrade vår resa till stugan idag. Mitt emellan Stehag och Höör tog stället Skånetrafikens el slut. Ett Ställverk i Höör lamslog hela tågtrafiken på södra stambanan. Så där satt vi samt alla resenärer och väntade och väntade. Kön till den enda toaletten ombord växte och därmed irritationen i kön. Efter över en och en halv timmes väntan så backade tåget helt sonika tillbaka till Lund. Så nu är vi hemma igen och det råder ingen elbrist i min elrullstol. Men skam den som ger sig, vi gör ett nytt försök imorgon, helgen är ju ännu ung.

Ny bil beställd

I april förra året så ansökte jag om bilanpassning från Försäkringskassan. Beslutet kom så ett år senare, vi blev beviljade anpassning av en Volkswagen multivan. Ett monster till bil, vi kommer att se ut som hantverkare som är på väg ut på jobb. Egentligen konstigt att jag ska ha en så stor bil, jag har ju krympt på längden och får kroppsligt plats i en liten minicooper. Dessvärre så är det ju alla tillbehör som har ökat som bara måste få följa med om jag sen ska ta mig både in och ur bilen. Vi har sen velat om vi ska köpa en ny eller begagnad bil men har nu landat i en ny. Så här kommer den att se ut: hantverkarbilen. Den beräknas vara klar i augusti och sen ska den anpassas och då det är omfattande anpassningar så kommer det att ta minst tre veckor. Så, i september/oktober har vi förhoppningsvis vår nya bil. Sen ska ju jag lära mig att köra den också, blir nog en hög försäkringspremie…

Nya stick och ny fläkt

Tisdag innebär träning och vid dagens studsmattehoppning lyckades jag flåsa mig upp i fyrtio minuter, bara tio kvar innan jag är där jag var före operationen i februari. Det har alltså snart gått tre månader och jag är inte helt tillbaka än, men snart. Men snart, då kommer ju förresten semestern med grill och rosé och sabbar den kondition jag eventuellt byggt upp. Inte lätt att komma i form inte. Efter träningen så begav jag mig i riktning mot plastik i Malmö för att ta sjätte och sista omgången av dosen cortisonsprutor i överläppen. Lite mjukare har det blivit vilket förhoppningsvis gör det enklare för kirurgerna då det sen blir dags för operation.

Sommaren är ju ändå på intåg och jag blir ju så himla varm i hårbotten vilket enligt min läkare på hud beror på all narkos jag fått de senaste åren. För att råda bot mot dessa ofrivilliga svettningar i hårbotten så kommer jag att få en herrans massa botoxsprutor men i väntan på dem har vi idag inhandlat en fläkt, visa efter förra årets miss då fläktarna var slutsålda då vi behagade ta oss till fläktförsäljningsaffärerna.

Stugpremiär och maxad träning

Eller maxad och maxad, det är ju en överdrift då konditionen är ganska låg men jag är i alla fall igång. Maxad betyder ju i detta ordalag att träningen är så hög som den kan vara just nu. Före operationen i februari så orkade jag hoppa studsmatta i 50 minuter men nu ligger nivån på 30 minuter. Helt otroligt hur mycket en operation tär på kroppen och hur lång tid det tar att komma i fatt igen. Det är i alla fall väldigt skönt att såren är läkta, antibiotikan håller på att trappas ned, smärtan är borta och träningen är igång igen. För att fira detta så åkte vi till stugan i fredags. Det regnade i alla fall inte när vi åkte upp men det var inte varmt. Under lördagen haglade det till och med  märk väl den stackars grillen som står och fryser till höger i bild. Men när det inte haglade så var det riktigt skönt att få komma ut till stugan igen. Man sover så bra i den tysta, mörka och svala havsluften. Men baden får nog vänta några veckor till om inget mirakulöst händer med vädret men det känns inte så positivt då jag tittar ut idag…

Helgens tonårsliv

Vi brukar inte vara så sociala på helgerna men nu är vi inne i ett riktigt socialt stim. Stockholm förra helgen och denna helg har vi haft gäster både fredag och lördag, inte likt oss men oerhört trevligt. I fredags hade vi familjen Görtz på besök då barnen åt hamburgare och vi vuxna thaimat. Barnen lekte och lekte och vi vuxna pratade och pratade.  På lördag hade vi sen familjen Ehrenkrona på besök och de hade med sig hemmagjord osso buco och till det tillagades en risotto, otroligt gott och trevligt. David vägrade dock att vara med på bild. Idag är vi något trötta och David som i veckan varit sjuk har gett mig sin hosta så lite eländig känner jag mig. Nästa helg blir kanske inte lika social, men nog händelserik då tanken är att vi äntligen ska inleda stugsäsongen igen.

Läkt

Nu är vi tillbaka i vardagen igen och då är det vardagliga sysslor som gäller igen. Dagen inleddes med ett besök på Vårdcentralen för omläggning av operationssåret och då vi tog bort omläggningen så upptäckte vi att det äntligen var helt läkt under, två månader efter operation. Nu är det slut med allt springande (rullande, då) på Vårdcentralen, slut med stora plåster på benet som hela tiden måste förbättras, slut med plastpåse tejpad på benet vid dusch, slut på att inte hoppa studsmatta (ska börja på torsdag), men inte slut på antibiotika. Jag får fortsätta att pilla i mig de stora tabletterna ett tag till. Hoppas magen håller ut. När jag ändå var i sjukvårdsbesökstagen så åkte jag ner till Malmö och besökte plastik för den femte sprutan med cortison i överläppen. Som tur är hade jag haft bedövningssalva på innan för annars hade det känts ganska mycket. Det ser då ut som om man har en halv vit mustasch, det svänger alltså väldigt snabbt i mitt liv just nu, i fredags satt jag i tv 4-sminket och blev ompysslad, idag åker jag tåg med en halv vit mustasch, långt ifrån glamouren…

Världens bästa Påsksemester

Nu är vi på väg hem från Stockholm och jag försöker sammanfatta alla upplevelser och intryck. Vi kom ju till slut upp till Stockholm trots den dåliga inledningen med en trasig hiss. En taxi väntade på oss på Vasagatan som körde oss till vårt hotell vid utkanten av Östermalm. Det blev en ganska tidig kväll då middagen intogs på hotellet. Det gick ändå bra att sova trots några fladdrande fjärilar i magen. Långfredagens alla bestyr påbörjades klockan 7 på morgonen med dusch, hårtvätt, klädvalsvelande, mascaramålning och frukost. Klockan 10 rullade vi ut till den väntande taxin tv 4 beställt. Det var en stor taxi men den hade ingen ramp och det var en meter upp till sittplatsen. Jag kunde ju inte komma in! Taxichauffören försökte få tag i en rullstolstaxi men jag skulle då inte hinna till sändningen. Alla gick då in i ett oerhört lösningsfokuserat läge så vi satte min, som tur väl var manuella rullstol vid baksätet, jag ställde mig på de korta ben jag har kvar och lutade mig mot det höga baksätet, Dan kröp in i taxin och drog mig samtidigt som taxichauffören knuffade upp mig utifrån och så kunde vi komma iväg. Men med det adrenalinpåslaget jag hade då så kunde jag ha hoppat upp till månen. Det var lättare att komma ut sen. Vi fick anmäla oss i vakten hos tv 4 och en värdinna kom och hämtade oss. Jag fick sen åka rätt in till sminket och Dan fick beröm då sminkösen inte behövde sätta på mascara för det hade han redan gjort så bra. Sen blev vi visade in i ett slags väntrum med fika och där satt alla gäster som skulle gästa Nyhetsmorgon den dagen så vi såg några bekanta ansikten. När de gick till reklam strax före 11 så kom programledarna Steffo och Jenny ut och hälsade på oss så vi pratade en stund innan vi rullade in i studion. Då fick vi vara tysta då det pågick nyheter, väder och sport. Jag placerades vid deras soffa och Dan och David fick sitta vid deras bord utanför bild. Så var reklamen slut och intervjun började. Jag fick frågor och jag svarade, och innan jag visste ordet av det så var det slut genom att jag fick en kram av Steffo och de gick till reklam. Då fick jag även en kram av Jenny och vi tog lite obligatoriska bilder.  Jag kände själv att det hade gått bra, jag försökte vara så fokuserad som möjligt. Vi rullade sen ut och jag var faktiskt väldigt lättad över att vi var klara, nu skulle vi ut på stan i Stockholm men först var vi ju tvugna att föreviga lite till:  En taxi kom sen och hämtade oss och då kände jag mig så rutinerad på att ta mig in i taxi på konstiga sätt så jag dök in i baksätet samtidigt som Dan drog in mig. Väl på hotellet så kom Dans bror med familj så vi tog oss alla till Odengatan och tog en buss för vidare färd till Skansen där vi strosade runt hela eftermiddagen och njöt av utsikten mot Stockholms storslagenhet. Nu förstår jag verkligen varför så många människor vill bo i den stan, den är ju helt enastående. Efter middag på en restaurang i närheten av vårt hotell så avslutades dagen med ett parti TP som konstigt nog vi damer förlorade. Efter en sen frukost så träffades vi alla igen på lördagen och då tog vi oss sakta genom stan till Söder. Då jag förläst mig på Per-Anders Fogelströms böcker så blev hela Söder en storigenkänningsfaktor. Middagen intogs på en otroligt mysig thailändsk restaurang innan vi tog bussen till hotellet. Nu är vi alltså på väg hem och vi är rörande överens om att vi haft världens bästa Påsksemester.

Resstopp efter tre meter

I morse gick vi upp i god tid så vi skulle hinna packa, duscha och äta frukost så vi skulle kunna åka upp till Stockholm med stil. Allt flöt på som det skulle och vi lämnade lägenheten med två rullstolar, en manuell och en elektrisk, packning och tre personer 25 minuter innan tåget skulle gå och jag tryckte på hissen. Som var helt död. Den var trasig. Jag kunde inte komma ner. Vi skulle inte hinna med tåget. Vi pratade om att Dan skulle lyfta mig ner för trappan men det skulle han inte klara själv och hjälp fanns inte att få på nära håll då alla våra grannar är av modell äldre. Dan ringde hissreperatören som skulle komma så snart som möjligt och jag ringde Riksfärdtjänst som först fick avboka våra biljetter till tåget som då skulle gå om fem minuter. Naturligtvis var de inte ombokningsbara, inga pengar tillbaka, alltså. Sen var ju alla tåg fullbokade resten av dagen. Men en liten, liten möjlighet fanns det 12.24 men de kostade multum. För att få boka dessa biljetter så behövde hon ha tag på handläggaren på Lunds kommun, som naturligtvis inte svarade i telefon. Vi började då fundera på om vi skulle försöka trycka in oss i vår bil så vi kunde köra upp, åh, vad vi ville ha vår anpassade bil klar nu! Just då kom hissreperatören och lagade hissen, fem minuter efter att vårt tåg gått. Dan ringde upp vår vicevärd och påtalade problemet med vilka konsekvenser bostadsrättsföreningens trasiga hiss gav och undrade om de kunde stå för våra biljetter som vi inte kunde använda men det fick vi ta med styrelsen. Jag pratade återigen med Riksfärdtjänst och de hade inte fått tag på kommunen så de biljetter vi kunde få 12.24 var två biljetter i första klass i vagn 2 och min rullstolsplats i vagn 7. Då jag berättade att jag sitter kvar i min rullstol under resan så kunde hon boka platsen bredvid mig för ledsagare och bara en biljett i första klass. Då vi så klart vill/måste sitta tillsammans så tyckte vi att Dan kunde sitta i min manuella rullstol, vilket han gjorde under förra hemresan från Stockholm. Det kunde vi ju göra i praktiken men vi var ju så klart tvugna att ha en biljett till honom. Efter en oerhört krånglig förmiddag så är vi nu faktiskt på väg, David sitter bredvid mig med sin IPad, jag sitter i min rullstol med min IPad och Dan sitter i min manuella rullstol med sin dator. Sociala är vi på vår resa, samtidigt har vi en tom, lyxig första klassbiljett några vagnar ifrån…

Påskens tv-tips

Om ni nu mot förmodan inte har något för er klockan 11.07 på långfredagens förmiddag så kan ni alltid slå på tv 4 och njuta av en intervju på Nyhetsmorgon. Det är nämligen jag som ska ta mig upp till Stockholm under skärtorsdagen med familj och allt och installera mig på hotell för att under långfredagen ta mig till fyrans studio och bli intervjuad i direktsändning. Tror inte jag behöver förbereda mig så mycket då jag kan historien ganska väl men det blir så klart spännande! Vi stannar sen i huvudstaden fram till påskdagen och passar då på att träffa lite släkt och vänner. Som sagt, 11.07, 19/4, tv 4, sen kan ni börja med påskfirandet!