Nystart

Igår var det en nervös dag för hela familjen då vi skulle hälsa på Davids nya skola där han ska börja i F-ettan, som David kallar det för. Det gäller ju att göra ett bra första intryck, dvs vilken personlighet vill man förmedla, den klassiska, den tuffa, den sportiga, den pojkiga mm. David valde kläder själv och verkade vilja framhäva sin sportiga sida.  Här i gympaskor, Barcashorts och Spidermantröja, solklart sportigt! Det blev sen lite blygsamt när vi trädde in i skolsalen så det var säkrast att hålla pappa i handen när alla barnen skulle sätta sig i en ring. Jag kördes ut till biblioteket tillsammans med tre andra mammor vars barn, i likhet med David kom själv från sitt dagis. Vi satt och pratade om alla människors olikheter då vi konstaterade att vi alla var lite annorlunda på vårt speciella sätt, ett mycket givande och trevligt samtal vilket bådar gott inför framtiden. Ganska snart kom Dan också och kunde stilla vår nyfikenhet över hur det gått. En glad David lämnade sen sin blivande skola Paletten och lämnades åter på dagis.

Idag har jag varit på Aktiv ortopedklinik under hela eftermiddagen. Då mitt ena ben fortfarande är svullet efter blodproppen så kan jag inte ha proteserna så mina duktiga ortopedingenjörer gjöt av mina ben då de tänkt sig tillverka övningsproteser. Dessa är lite kortare och mer töjbara och är tänkta att bara träna i då det inte är någon mening att göra helt nya då allt förändras i höst då titanskruvarna ska opereras in. Så här stiligt är mitt ena ben i gips:  Efter det så hade jag en träff med min andre ortopedingenjör men denne gång specialisten på armar samt min arbetsterapeut från handkirurgen. Jag har slarvat med min armprotesträning men de hade förståelse för att lusten att träna med proteser försvann med blodproppen. Nu diskuterade vi hur vi ska komma igång och proteserna justerades och kändes betydligt bekvämare och en massa besök bokades in i juni på handkirurgen för träning. Så, nu är tanken att jag ska få en rejäl nystart med protesträningen!

Tandbyte

Efter att ha lämnat David på dagis så inleddes dagen med ett mindre ”bråk” med Lunds bostads(anpassnings)minister som anser att alla problem inte går att lösa. Lite märklig inställning, tycker jag, som anser att alla problem går att lösa. Ny duschlist blir det i alla fall. Efter det var det dags för den sista omläggningen på vårdcentralen för nu ser såret på magen så fint ut så det ska gå att lägga om utan den veckovisa proffshjälpen. När vi sen kom hem igen så kunde jag äntligen hoppa studsmatta igen efter nästan två månaders uppehåll och sit-ups hanns också med. Undrar hur träningsvärken blir imorgon. Efter en snabb dusch och lunch begav vi oss av till Malmö och styrde mot kärlmottagningen. Nya blodprover skulle tas så vi tog det säkra kortet genom att låta en sjuksköterska sticka genom port-a-cathen och vips så kom det blod i rören. Men ingreppen var inte klara där, ett stort återstod hos specialisttandläkaren. Min tandläkare är norrman så jag tyckte det var säkrast att börja besöket med att gratulera med dagen. Han bedövade sen underkäken och lät det börja verka och sedan drog han ut en, två, tre och till slut fyra tänder i underkäken. Naturligtvis blödde det enormt så jag hann bara precis känna min tannalösa gom innan en kompress trycktes dit och sen började det svida. Norrmannen försvann ut och tillverkade provisoriska tänder som han sen limmade fast i de nedslipade kvarvarande hörntänderna och helt plötsligt hade jag helt normala tänder igen. Inga blottade tandhalsar som vittnar om bakteriens framfart för drygt två år sen utan hela tänder. Syns kanske inte så väl på bilden men bakgrunden är desto bättre. 

Räddningsaktion på stranden

I fredags åkte familjen på olika håll, Dan till Tyskland för att spela tennis och jag och David till stugan, första besöket i år. Kvällen bjöd på sedvanlig grillning med rosé och sedan somnade vi i soffan till Let’s dance för det var ju ändå fredag. Under lördagen så skulle jag, David och mormor ut en sväng för att kolla om lekplatsen håller samma standard som förra året samt kolla om samma campare mutat in samma lilla plats som förra året. Allt detta var sig likt så då styrde vi till favoritbadstället Viken för att se så allt stod rätt till även där. Nytt grus hade, av någon märklig anledning lagts ut och till min stora fasa så körde jag fast i detta. En elrullstol väger nästan 200 kilo och ju mer jag försökte köra loss ju mer körde jag fast och hjulen grävde sig allt djupare. Morsan gick hem för att hämta en matta och spade och David höll sig troget vid min sida. Morsan kom sen tillbaka i sällskap av grannen Emma som bar på spaden, farsan kom med bilen och en stark man som var ute och cyklade kom också till undsättning. De började med att gräva under hjulen, luta rullstolen, pressa in mattan under hjulen samt binda två remmar framtill för att dra och till slut med gemensamma krafter så kom jag loss. Efter detta äventyr så åkte vi hem till stugan. David ville dock ha mer äventyr, visade det sig för när vi lite senare var nere på stranden för att leka så ville han kolla hur varmt vattnet var. Varmt, tyckte han så han doppade kepsen och satte den på huvudet. Då det började rinna i ansiktet så var det lika bra att droppa t-shirten och lägga sig i vattnet och vips så var årets första bad påbörjat. Lite tufft dock att komma upp ur vattnet och inse att vi inte hade någon handduk med… Tur att det är nära hem!

Det blir ingen operation i vår

Det fanns en liten, liten chans att det skulle bli operation den 24 maj. Denna operation skulle ske i Mölndal och kirurgerna skulle sätta in titanimplantat i de yttre delarna av skelettet i lårbenen. Dessa skulle sen få integrera sig med skelettcellerna och efter sex månader skulle skruvar fästas i implantaten och gå ut genom huden. Chansen att detta skulle gå redan i slutet av maj berodde på om trombosutredningen var klar efter blodproppen i februari samt som såret efter stominedläggningen på magen var läkt. Trombosutredningen inleddes förra veckan genom att blodprover togs på kärlmottagningen i port-a-cathen. Dessa blodprover har jag försökt ta på lab både i Malmö och Lund men inget blod ville där ledas in i provrören, därför är denna utredning försenad. Såret på magen har verkligen läkt fint de senaste veckorna men läkarna kräver att det inte ska ha vätskat sig en vecka före operation. Jag skickade upp en bild i måndags, en vecka innan det inte får vätska sig mer och det vätskade sig då. Vem kan garantera att det är helt läkt om en vecka? Idag ringde doktorn och de hade bestämt sig, de vågar inte göra en så stor operation med ett eventuellt vätskande sår på magen. Kommer det en infektion i såret så kan konsekvenserna bli förödande och då jag redan överlevt en svår infektion så chansar vi inte. Visst blev jag besviken, jag vill ju så gärna komma upp på benen igen så fort som möjligt och nu kommer det att dröja i alla fall fyra månader till. Jag får försöka se fördelarna, att bli inlagd en vecka i månadsskiftet maj/juni och med det inte kunna hjälpa till hemma är ett mindre positivt scenario om ens sambo är lärare för det är då han har som mest att göra med jobbet. Jag skulle även missa att tillsammans med David besöka den nya skolan David ska börja på till hösten. Sommaren vill jag ju även ha reserverad åt Dan och David och med en så stor operation så nära semestern kan spoliera sommaren. Ingen vet ju hur jag mår efteråt, jag kanske får så stora smärtor, det kan uppstå komplikationer vilket kan göra att jag måste vara inlagd under sommaren och det räcker med att sommaren 14 var utan mamma och sambo för Dan och David. Så, nu har jag sett fördelarna och då inser jag att det går fort till september då operationen förhoppningsvis kommer att ske. Då har vi bara lååånga hösten framför oss, såret kommer definitivt att vara läkt och trombosutredningen klar. Besvikelsen har vänt mot tillförsikt över en fin, ledig sommar med familjen i stugan.

Lekplatsturné

I tisdags fyllde min lillebror 40 år, en kollega påpekade att det låtit bättre om jag haft en storebror som fyllde 40 istället. I lördags så firades detta med middag hos dem i Malmö men då detta evenemang sammanföll med högsommarväder så fick middagen planeras in till sen eftermiddag. De små kusinerna sammanstrålade på en superskojig lekplats vid Pildammsparken där David möttes av en glass från morbror, som för övrigt var den som jubilerade. Vi tog oss sen motvilligt in men då vi fick riktig champagne till fördrink så försvann motviljan snabbt och kvällen avlöpte fint. Så skönt att vid 10 på kvällen kunna åka hem utan jacka. Dagen därpå så var Dan tvungen att jobba en massa så jag och David begav oss ut på äventyr i Lund och vi hann avverka tre lekplatser innan David blev för törstig. Vi började i Stadsparken men efter en stund ville David åka, tror han tycker att det är lite jobbigt när barn tittar på mamma för att mamma ser annorlunda ut. Vi begav oss till Vårfruskolans lekplats som var godkänd men roligast var att klättra på alla stockar i Botaniska trädgården. Det var där David blev så törstig men efter en saftpaus hemma så besökte vi även vår lekplats bak huset, fjärde för dagen.  Där kunde vi dock inte stanna så länge för David ville följa med pappa på tennis. Själv var jag rätt nöjd med alla lekplatser så jag la mig tillrätta på balkongen och läste och mitt bland alla tomatplantor blev det en eftermiddagslur. Sammanfattningsvis en mycket bra helg!

Middagsbesök

Igår kördes Dan ut, något han inte alls var ledsen över för då kunde han få se Champons league utan en massa gnäll. Jag hade bjudit över Karin, Cilla och Anna som, till Davids stora lycka, hade med sig sina barn. Barnen lekte på Davids rum medan de vuxna satt på balkongen och drack rosé, det är ju nästan sommar! Till middag blev det hamburgare och till efterrätt kladdkaka. Ungarna stängde sen in sig i sovrummet och tittade på Netflix medan vi andra drack mer rosé och pratade och pratade… Men, vi är inte 20 längre så vid halv 11 bröt sällskapet upp då Anna knappt fick med sig sina trötta barn som hellre ville ligga kvar och tryna i våra sängar. David höll som vanligt igång tills det inte var någon action kvar. Han kommer, precis som sina föräldrar, att lämna festen sist. Som vanligt kom vi på att det skulle tas kort när någon (Cilla) redan lämnat.

Idag är vi lediga så vad passar sig bäst att göra då? Jo, varför inte plantera om tomaterna. När jag nu tittar på diskbänken så inser jag att alla middagar kommer att kombineras med tomater i sommar. Frågan är bara vart vi ska ställa alla plantor?