Eventuell transplantation

Dagen har spenderats på Orup, klarade av att hoppa hela 35 minuter på studsmattan och stå sammanlagt 40 minuter på de korta proteserna. Förutom dessa framgångar så tränade jag även hela kroppen. Min sjukgymnast följde sen med hem och det visade sig att det gick att utföra de flesta träningsmomenten hemma. Sjukgymnasten från kommunen kom och lånade ut en stor fyrkantig kudde som jag kan ha som stöd då jag tränar med att stå vid soffan. En ganska bra dag. Min läkare från Mölndal ringde sen för att kommentera de bilder som jag mailat upp till dem på såren på mitt högra ben. Han var inte alls nöjd med min förmåga att läka så han vill nu överväga en hudtransplantation. Jag är bokad till operation den 4 april men jag ska åka upp dagen innan och om min kropp hittat förmågan att läka så ställer vi in operationen och jag får åka hem. Nu gäller det alltså att läka för jag vill verkligen inte behöva göra ännu en hudtransplantation. Förra gången jag tvingades att flytta hud så var jag inte ens medveten men läkarna flyttade hud från min rygg till utsidan av låren. Detta var strax efter amputationen och min hud var så svårt skadad så det var enda möjligheten. Då tog det ett år innan såren på ryggen var läkta och med det all smärta. Nu är det så klart inte så mycket hud som ska flyttas men frågan är var läkarna ska hitta oskadad hud, jag har ju en del ärr. Så, tips om läkning på två veckor emottages med största tacksamhet!

Annonser

Back to Orup

Det har gått ett helt år sen jag skrevs ut från Orup, då hade jag varit där i nästan ett halvår med fördelningen två gånger i veckan. Nu skulle detta ske igen med två pass i veckan men det var nära att jag inte kom fram. Skånetrafikens taxi kom 20 minuter försent, men så är det varje gång så jag blev bara förvånad att den kom över huvudtaget. Väl där så fick jag träffa all fantastisk personal som nu för tredje omgången skulle ta hand om mig i rehabiliteringens tecken. Först skrevs jag in och inte mindre än två sjuksköterskor och en läkare ville bevittna såren kring mina skruvar och sedan tillsammans lägga om. Efter det fick jag sticka ner till sjukgymnastiken och återigen teststå i de korta proteserna under en kvart med lite balansövningar på det. Då jag är så otroligt otränad efter nästan sex veckors icke-befintlig träning så var det bara att bita i det sura äpplet och köra styrketräning, konditionsträning hann jag bara inte med (skyll på det…). Jag hann dock med ett besök hos arbetsterapeuten då det är hon som har hand om armprotesträningen. Känns som om den träningen kommer lite på undantag nu då allt fokus är på benen, ska dock försöka få in lite av den varan också. Tiden räcker dock aldrig till allt som jag vill göra.

Antibiotikafri EN dag

När katten är borta dansar råttorna på bordet eller i mitt fall gäller att då antibiotikan är borta så kommer andra bakterier marscherande. Antibiotikan efter den stora operationen i januari avslutades i förgår så äntligen var jag fri från det otyget, trodde jag. Vaknade i morse halv 6 med den brännande känslan av urinvägsinfektion. Detta har jag haft så många gånger så de tecknen går inte att missa, ett minne av närmare ett halvår med kateter. Det var bara att pallra sig iväg till vårdcentralen där en uvi konstaterades och jag undrade hur det var möjligt efter allt pillerknaprande den senaste månaden. Enligt sjuksköterskan så var detta inte alls konstigt då varje antibiotika tar en slags bakteri och då medicinen är borta så är det fritt fram för andra bakterier då kroppen är så nedsatt av alla medikamenter. I mitt fall så var det då i urinvägarna som bakterierna hade fest. Så, nya tag med ny antibiotika, fast mycket svagare och bara i fem dagar.

I stående

Varför ska det vara enkelt att åka till Mölndal med sjukresor då det kan vara krångligt. Idag skulle jag göra min åttonde resa till Mölndals sjukhus och då taxin kom så fick jag helt enkelt inte plats med min elrullstol då det redan satt en man i elrullstol i bilen. Skånetrafiken påstod att jag inte bokat med elrullstol vilket jag naturligtvis hade gjort men bokaren hade helt enkelt valt att ignorera detta. Jag bytte snabbt till min manuella rullstol som går att fälla ihop och hoppade över i ett säte så vi kom iväg. Väl framme i Mölndal så hade föraren fel adress dit jag skulle men jag lotsade honom rätt då jag först skulle till Ortopedkliniken där sjukgymnasten finns vilket är i en annan byggnad än själva sjukhuset. Chauffören var sen snäll och kollade upp min resa hem men då fanns inte den. Jag började så smått undra om kvinnan som bokade min resa hade rökt på eller något. Min assistent gjorde sen en heroisk insats som lyckades återboka min resa hem.

Nu var jag i alla fall framme på Mölndals ortopedklinik där sjukgymnasten Kerstin var med ortopedingenjör samt min sjukgymnast från Orupssjukhuset. En hel delegation som bestämt sig för att få upp mig på benen och då måste jag ju leverera. Vi började med lite uppmjukning på britsen och sen fick jag på mig mina korta övningsproteser. Kerstin instruerade hur jag skulle vända mig på magen och sedan baklänges hasa ner på golvet, detta för att testa hur långt läkningen av skelettförankringen kommit. Det visade sig att den kommit väldigt långt.  Fem veckor efter operationen så klarade både mina ben och skruvarna att bära hela min tyngd och det var så underbart att få sträcka ut och vara i stående igen. Efter lite justerande så gjorde vi om proceduren igen och det blev enklare att både hasa ner och sen upp igen. Vi gjorde upp planer så nu ska jag till Orup och träna två gånger i veckan med start nästa vecka. Om en månad så kommer både sjukgymnast och ortopedingenjör från Mölndal till Orup för då är det dags att börja träna med långa proteser.

Efter detta besök så skulle vi åka inom Mölndals sjukhus, var antagligen detta moment som strulat till det för min förmodade pårökta bokare på Skånetrafiken. Väl där så fick jag träffa min läkare som ville se hur såren runt skruvarna läkte. Det högra benet var helt godkänt men det vänstra var fortfarande lite sårigt. Jag ska fortsätta att lägga om bara det vänstra benet med luftiga förband dagligen och om två veckor så ska jag skicka upp en bild för beskådande så ringer läkaren sedan upp mig, betydligt enklare än att åka upp en gång till. Vill det inte läka så blir det kanske en mindre hudtransplantation. Glädjande nog så drog han antibiotikan så kanske jag skulle våga mig på ett glas rosè till Melodifestivalen på lördag?

Dagens lärdom

Nu har jag snart ätit antibiotika i fem veckor för sårläkningens skull och magen är inte jätteförtjust i denna medicin. Igår kväll var det final i ”på spåret” och till det krävdes det lite vin, tyckte jag, tycker jag inte idag kan jag tillägga. Intaget var väldigt måttligt men konsekvensen blev enorm halsbränna. Jag vaknade i morse vid 6 med halsbränna och nu vid 16.00 är den inte över än. Dagens lärdom (som jag naturligtvis borde ha förstått för länge sen, tycker nog de flesta) är alltså: inte blanda vin med antibiotika! På tisdag ska jag återigen träffa läkaren i Mölndal och jag har höga förhoppningar om att han drar antibiotikan då för nu ser såren riktigt bra ut. Kan dock lova att det inte blir något vin ikväll…