Tågväntan från hell

Alltså jag fullkomligt hatar Skånetrafiken just nu, Sverige är ett u-land vad det gäller tågtrafik, i alla fall informationsmässigt. När jag var på Jamaica så satte ibland affärsinnehavarna en skylt på dörren där det stod ”come soon”. Detta kunde innebära fem minuter eller två dagar, ingen visste. Idag kunde Skånetrafiken ha skrivit just dessa ord på sina informationsskyltar för idag hade de ingen aning om någonting. Vi  kom idag till Lunds C klockan 15.30 för att ta tåget 15.41 upp till stugan för en ledig sensommarhelg. Vi upptäckte ganska snart att alla människor stod och tittade upp på informationsskyltarna och att alla tåg var sena. Det stod så klart inget om vad som hänt men det ryktades om att ett tåg brunnit på spåren mellan Lund och Malmö. Observera ordet ryktades, om det nu var sant så förstår jag inte varför de inte berättade det, var det någon statshemlighet som absolut inte fick yppas för undersåtarna? Vårt tåg skulle i alla fall komma in 16.30 från spår 4. Vi väntade där och när det närmade sig den utlovade tiden så kastade jag en blick mot spår 6 och såg att vårt tåg kom in där. Det låg alltså ett spår emellan oss. Med elrullstol är detta en sträcka som tar minst fem minuter, för någon med ben som klarar trappor så är det en sträcka på cirka 30 sekunder. Min assistent rusade resolut ner för trappan med resväska för att övertala konduktören att hålla tåget tills vi kom. Jag och David tog sikte på närmsta hiss och åkte sakta ner till gångtunneln. Kryssade sedan förbi stressade resenärer i gångtunneln. Naturligtvis så var hissen sen upp till spår 6 sönder. Jag fick istället gasa elrullstolen genom parkeringshuset och uppför körbanan varpå jag skapade en bilkö efter oss. När jag sedan nådde spår 6 så såg jag bara rumpan på tåget. Jag mötte min assistent som försökt övertala konduktören att hålla tåget bara lite till för en rullstolsburen person som inte kunnat löpa gatlopp via trapporna var på väg för att informationen om spårändringen inte kommit upp på skyltarna. Men det kunde hon tydligen inte ta hänsyn till. De svordomarna jag då levererade borde i David ha hört men just då var jag så arg så jag brydde mig inte. När jag sen sansat mig så fick jag förklara för honom att sådana ord ska man naturligtvis inte använda. Nästa tåg skulle dock gå 16.41 men se det gjorde det naturligtvis inte! Informationsskyltarna flyttade fram tiden, ställde in tåget för att sedan skriva att det snart skulle komma för att sedan ställa in det igen för att sedan flytta fram det igen. 17.41 kom det till slut. Vi kom på. Vi fick plats. Vi är på väg. Men, hade bara konduktören gett mig 20 sekunder till så hade vi sparat in över en timmes väntan. Var är hänsynen, alla kan inte ta sig den sträckan som en sen spårändring renederar i. Vi ska ju leva miljövänligt och vi ska åka kollektivt men nej, det är inte okej att Skånetrafiken inte kan informera sina betalande resenärer bättre. Ett tåg kan brinna på spåren men se till att ordna upp det bättre. Ingen vill bli behandlad så här, så fort jag kan köra vår anpassade bil så kommer jag aldrig mer stå (sitta) på stationen fredag eftermiddag för att vänta på ett tåg som kanske kommer för att åka till stugan. Då susar jag fram på E22:an istället.

Annonser

Så var vi igång igen

Igår anlände vi till stan igen efter närmare två månaders sommarlov i stugan. Jag var ju dock inne och jobbade en vecka i juli men annars har vi varit i stugan från den dagen sommarlovet inleddes till den dag det avslutades. Det har varit varmt, så oerhört varmt varför jag undrar om all botox jag fick före sommaren har hjälpt. Men å andra sidan, vilka har inte lidit i värmen? Jag är dock glad att vi kunnat vara i den inte helt isolerade stugan i Sölvesborg istället för den oerhört isolerade lägenheten i Lund i sommar. Vi kom ju upp i rekordvarma 31 grader i viken, vårt badställe.    David badade ungefär fyra gånger om dagen, till och med Dan badade, flera gånger! Blev dock så chockad över detta fenomen varför det inte finns några bildbevis. Jag fick nöja mig med några dopp i  plaskpoolen på tomten, då den var ledig vill säga, David hittade en massa sommarkompisar och då man är barn så badar man inte fint. Man ska tydligen ta sats genom att springa genom det sönderbrända gräset och hoppa så långt man kan. Konsekvensen blir en massa jord och gräs i poolen, inget favoritsällskap för en vuxen.

 Men en eftermiddag var den ledig, till och med ren och då värmen var uppe i 35 grader, i luften, så fick hela familjen hoppa i, jag är inte tillräckligt tuff så jag vågar bada i havet, vet inte riktigt hur det ska gå till heller. Men förhoppningsvis ska jag komma på något sätt för jag saknar baden i havet. Man måste ju ha badtillbehör och vad passar en snäcksamlare av rang om inte ett cyklop  Numer ser ju inte cyklopen ut som när jag var liten då det bara var ett tråkigt öga, nej för nu är de pimpade, David valde då Spidermanvarianten.

Odlingsmässigt så gick det lite ojämnt, tomaterna nådde ingen rekordskörd direkt  medan solrosorna nådde rekordhöjd.  Vi hann även med en del socialt häng med grannarna, mycket grill och rosé blev det innan det blev förbjudet att grilla. Vi stod då helt handfallna, vad skulle vi då äta? Så då blev det hämtmat istället, konstigt fenomen som uppstår på sommaren, ingen grill, ingen mat, tydligen?! Träningen blev tyvärr ganska lidande i värmen men jag orkade helt enkelt inte. Kände det idag då det blev ett långt pass i den betydligt lägre värmen. Hur kommer det att kännas imorgon efter fem veckors icketräning?  Men imorgon är det dags att ta sig till jobbet igen och det ska faktiskt bli riktigt skönt. Åtta veckors ledighet är bra men nu räcker det, behovet av rutin är trots allt ganska stort.

Utomhusträning

När värmen är som hetast gäller det att vara uppfinningsrik och samtidigt utmanande med sin träning. Den får helt enkelt flyttas utomhus.  De korta proteserna sattes på i soffan inomhus och sedan var det enkelt att ta sig ner på golvet och ta sig bort till rampen som går från köket och ut till altanen, men hur skulle jag ta mig ut? Det fick lösa sig genom att jag gick på rumpan ner för rampen, ut på altanen och sen vidare nerför nästa ramp och ut i trädgården. Där kunde jag sen resa mig och gå ett varv runt stugan med hjälp av rollatorn. Men vad trädgården är bucklig, den är ju liksom ojämn överallt och jag upptäckte en uppförsbacke då jag skulle till baksidan av stugan. Nästa utmaning var ju sen att ta sig in i stugan igen. Bästa sättet blev att sitta ner och gå baklänges på rumpan uppför rampen. Svettigt och jobbigt men en massa idéer dök upp på hur jag ska kunna vidareutveckla detta projekt.

Att sätta i halsen

Efter tre veckors slöande i stugan var det dags att återvända till Lund för en veckas arbete innan nästan ytterligare fem veckors ledighet väntar. Dan är ju ändå i Tyskland för den årliga tennisturneringen och David är hos farmor och farfar i Närke så då kan jag ju lika gärna jobba. Jag behöver också leva lite häsosammare med en mer tränings- och alkoholfri livsstil. Räknade ut att jag druckit rosé varje kväll i en veckas tid, men vad ska man göra då Sverige går långt i VM, vädret är fantastiskt och grillen går varm varje kväll? Under den mer hälsosamma veckan hör det även till att rensa och vittja frysen och käka upp alla rester som frysts in under året som resten av familjen ratat, jag är ju inte smålänning för inte. Idag blev det en låda med tacokycklingfärs som blev dagens lunch, har säkert legat där hur länge som helst men idag nådde färsen sitt öde, nästan jag med. Efter några gafflars skyfflande så kände jag att jag inte fick någon luft, kunde inte ens hosta, färsen hade glidit ner i luftstrupen och fastnat. Det enda jag kunde göra var att dra ner luft i lungorna via en minimal glugg och det ljudet som uppstod var som hämtat ur en skräckfilm. Men luften kom i alla fall förbi och med en rejäl host så lossnade köttet och paniken kunde lägga sig. Min stackars assistent var beredd att göra en Heimlich men det behövdes inte. Efter att biten lossnat så var jag inte ens hostig, till skillnad från då en pytteliten droppe vatten glider ner i luftstrupen, då hostar man ju så tårarna sprutar. Så, vad lär man sig av detta då? Antagligen ingenting som vanligt men det vore ju bra om jag kunde lära mig att äta lite lugnare…

Träning i stugan

Förra veckan var oerhört hektisk, förutom jobb och skola så har det handlat om cellprov, planering av armprotesträning, vaccinering av David (behövs då fästingarna är aggressiva i Blekinge), mammografi, reperation av rullstolsbatteri, Davids skolavslutning samt lämna över snyggt till kollegor på jobbet. Men nu är det i alla fall semester i tre veckor och då tar vi oss ju som vanligt upp till stugan i Sölvesborg. Här har vi det ganska så slött och tar mest dagen som den kommer men jag får inte slöa till alldeles. Varje förmiddag så ska jag varannan dag köra lite träning med benproteserna och varannan dag med armproteserna. Idag var det då benproteserna tur  David fick hänga på då grannens barnbarn som han lekt med hela helgen åkte hem igår och då blir det ju så himla tråkigt. Idag är det även molnigt och blåsigt så risken för uttråkning från den lille killen är stor.

Att resa med Skånetrafiken…

Idag var det premiär med att åka till stugan. Egentligen skulle vi ha åkt igår, haft mormor sovande över i två nätter och sen skulle Dan ha varit på plats. Men inget blir som man tänker sig för i torsdags blev David sjuk så han fick vara hemma i fredags med feber. Allt Dan skulle ha gjort spolierades i fredags pga vab varför stugplanerna fick skjutas fram och övernattandet göras om. I morse var David frisk varför vi bestämde att mormor skulle åka ner till Lund med tåg och hämta oss. Halv 10 då tåget skulle ha gått från Kristianstad så ringde hon och sa att det var problem med strömförsörjningen i Hässleholm varför hennes tåg stod still. En halvtimme senare så hade tåget inte rört sig ur fläcken och ingen information gick ut, samma sak efter ytterligare en halvtimme. Jag ringde då färdtjänst för att ta en taxi till Kristianstad, alltså förbi det strömkänsliga Hässleholm. Varför inte direkt till Sölvesborg? Nä, för det går inte för Sölvesborg ligger i ett annat landskap och ska jag åka dit måste jag beställa riksfärdtjänst tre veckor innan, suck. Att beställa färdtjänst kräver ett tålamod av stål, vilket jag inte har men har lärt mig att det är människor med väldigt bristande geografikunskaper som sköter bokningarna. Idag fick jag under 20 minuter förklara för tre olika personer att jag skulle resa till Kristianstads centralstation innan de hittade det på kartan. Taxin kom sen inom en halvtimme och jag och David hoppade på, Dan var tvungen att stanna hemma för att ta igen fredagens missade arbete. Resan till Kristianstad gick bra och vi anlände dit 12.00 och möttes av mormor. Vårt tåg mot Blekinge skulle gå 12.38 men var uppskjutet till 12.50 så morfar hämtade David och vår packning. Jag och mormor väntade bara för att få tiden framflyttad till 13.20, men då kom äntligen tåget. Vi var framme 13.40 och jag var sen ute i stugan runt 14.00. Det går inte snabbt då vi färdats 11 mil på tre timmar. Det är verkligen en pärs att resa med Skånetrafiken. Men varför reparera det befintliga tågnätet när man kan bygga en höghastighetsbana? Vi har i alla fall satt igång processen med Försäkringskassan för att köpa en anpassad bil som även jag kan köra, just idag så är vi i mer behov än någonsin av en bil!

Nu är vi i alla fall här, i stugan, och det är fullt i alla stugorna och vi har träffat alla bekanta och David har även träffat både sin favoritkatt från förra sommaren och favoritgranntjejen i grannstugan. Nu stannar vi här till tisdag innan vi gör om resan tillbaka, förhoppningsvis inte riktigt lika struligt!

Klanten

Igår skulle vi lämna stugan för att åka till Malmö och gå på kusin Arons kalas. Dan skjutsade David och min assistent in till stationen i Sölvesborg och jag körde själv med elrullstolen. Då jag ger mig ut på egna äventyr så har jag alltid telefonen placerad under ena benet om något skulle hända, så även igår. Då jag kom fram till stationen så var det så mycket tid kvar tills tåget skulle gå så jag tänkte passa på med ett toabesök. In med den stora elrullstolen på toa och sedan skulle jag bara hoppa över då det hördes ett ljudligt plask, telefonen låg i toaletten för varför skulle jag ha kommit ihåg att den låg där? Min assistent var snabb som en vessla då hon plockade upp den men kombinationen vatten och iPhone är en match made in hell, heldöd alltså. Det första jag tänkte på efter alla svordomar var alla bilder och filmer på David då han var liten, var de borta nu? Måste lägga till att jag hade en iPhone 4, inhandlad i februari 2011 då David var tre månader. Inte mycket att göra då utan det var bara att hoppa på tåget och åka till Malmö för att äta supergod tårta för att fira min lille härlige brorson.

Idag hängde vi på låset hos Telia i Lund och fick träffa en helt otroligt service-minded tjej som hjälpte mig med all installation av den nya, betydligt hetare telefonen. Och tänk, allt fanns kvar tack vare molnet. Nu är jag ju inget tekniskt geni för jag inser nu att hade jag haft en lite högre kunskapsnivå i ämnet teknik så hade jag fattat att allt skulle finnas kvar. I flera år har jag tänkt byta telefon men då den gamla hela tiden fungerat så har jag inte tyckt att det behövts. Allt som behövdes för att få mig att byta var ett störtdyk ner i en offentlig toalett på Sölvesborgs station. Den största skillnaden mellan gammal och ny telefon; den ene lever, den andre är död. 

Test av anpassad bil

Idag hoppade min assistent över den långa tågresan upp till Blekinge, istället kom hon körande i sin anpassade bil. Denna bil är så fiffig att det går att köra in hela elrullstolen och sitta kvar under hela färden och sedan bara backa ut och köra själv.  Här visar David hur den ombyggda bilen ser ut. Idag vankades det också förstklassig tennis i Hällevik havsbad open där Dan skulle spela dubbel. Detta ville vi ju absolut inte missa så jag och David åkte i min assistents bil och det var så lyxigt att bara köra in i stället för att krångla med glidbräda in i en vanlig bil. När man åker i vanlig bil så måste man även ha med den vanliga rullstolen och den kan jag ju inte köra själv. Vi kom ut på Listerlandet och där har jag inte varit sedan jag blev sjuk och jag rullade ut ur bilen då vi kom fram till Hällevik. Tennisspelarna höll på att värma upp så vi tog oss en tur via Hanöhus till Hälleviks hamn. Där i det fina vädret träffade jag på en gammal klasskompis från Älmhult! När vi kom tillbaka till tennisplanerna så var spelet i full gång. Efter en snörplig förlust så åkte vi tillbaka till stugan efter en lyckad utflykt.

Ingen assistans

Igår var första gången sen jag blev beviljad assistans då det inte fanns någon assistent att uppbringa. Den ordinarie var sjuk och de andra kunde inte. Nu insisterade vi inte så mycket på att assistansbolaget skulle ordna in en vikarie då hela familjen är i Sölvesborg och Dan tyckte att han kunde ta på sig uppdraget. Vi skulle inte göra något speciellt, förutom fira Dans födelsedag då men att ta in någon helt okänd som skulle åka från Lund kändes inte så bra. Men det verkar vara ett problem med personalbrist inom många områden i sommar. Skånetrafiken ställer in avgångar på grund av personalbrist så det var väl bara att vänta att detta även skulle ske inom assistansen. Jag får bara vara glad att det skedde en dag då det inte var så mycket inbokat. Nu kunde istället vår lilla familj fira födelsedagen och som vanligt så är det David som bestämmer present. Vad vill väl en pappa hellre ha än en lila orkidé med en rosa prydnadsfågelholk i?

Splittrade

Efter två veckors semester så är det imorgon dags att lämna stugan och återgå i arbete. Fast bara i en vecka för sedan har jag ytterligare fyra veckors ledighet så jag ska inte gnälla. Ska dock bli skönt att få en veckas normalt liv efter två veckors extravagans för vi har verkligen hunnit med mycket. Träningen har väl legat lite på is men jag har i alla fall skött min träning med de korta proteserna i stugan då jag står en stund nästan dagligen och belastar. Ledigheten inleddes med midsommar och de sedvanliga lekarna på ängen. David var mäkta stolt över att tillhöra det vinnande laget i dragkampen för vinsten kunde ju bara tillskrivas honom. Veckan därpå kom så Anna med sina två barn till oss i stugan och bodde några dagar. Då David och Allan är så gott som tvillingar då det bara skiljer tolv dagar på dem, och olika föräldrar då, så var ju livet på topp. Bad i pool och hav samt hopp från fönstren stod på den dagliga agendan. Då vädret var lite sämre så fick det bli en dag i hSölvesborg med tillhörande fika. En kväll kom även Karin med dotter så det var high-life i stugan. Dagen efter alla rest så var det så tomt och trist och till på köpet så regnade. Vad gjorde vi då? Jo vi åkte hem till Lund och städade i garderober och källarförråd.

Efter vår huslighet så drog vi upp till stugan igen och då var vädret bättre och grannarna var på plats. David passade till och med på att gifta sig med granndottern på snart fyra fast han poängterade att det ”bara var på låtsas”.  Denna fantastiska bild togs på stranden i Sölvesborg av Davids svärmor. På kvällen firade vi detta genom en gemensam grillning med tillbehör och satt ute långt ut på sommarnatten. Dagen därpå var det marknad i stan och sega föräldrar följde med sina barn dit. David fick sin ballong, i år blev det en illandes gul Pikachu (stavas det så?) och sedan begav vi oss till tivolit i hamnen. Roligast var inte den lilla berg-och dalbanan eller radiobilarna utan studsmattan.  

Men det slutar inte där, dagen därpå fyllde jag år och då åkte Dan och David in till stan för att handla tårta och present och David valde ut en fin liten ljuslykta till sin mamma. På kvällen så lämnade de två killarna stugan för färd mot Närke där David ska vara i en vecka och idag åkte Dan till Tyskland. Imorgon åker jag då hem för att jobba så nu är familjen splittrad i en vecka.