Att sätta i halsen

Efter tre veckors slöande i stugan var det dags att återvända till Lund för en veckas arbete innan nästan ytterligare fem veckors ledighet väntar. Dan är ju ändå i Tyskland för den årliga tennisturneringen och David är hos farmor och farfar i Närke så då kan jag ju lika gärna jobba. Jag behöver också leva lite häsosammare med en mer tränings- och alkoholfri livsstil. Räknade ut att jag druckit rosé varje kväll i en veckas tid, men vad ska man göra då Sverige går långt i VM, vädret är fantastiskt och grillen går varm varje kväll? Under den mer hälsosamma veckan hör det även till att rensa och vittja frysen och käka upp alla rester som frysts in under året som resten av familjen ratat, jag är ju inte smålänning för inte. Idag blev det en låda med tacokycklingfärs som blev dagens lunch, har säkert legat där hur länge som helst men idag nådde färsen sitt öde, nästan jag med. Efter några gafflars skyfflande så kände jag att jag inte fick någon luft, kunde inte ens hosta, färsen hade glidit ner i luftstrupen och fastnat. Det enda jag kunde göra var att dra ner luft i lungorna via en minimal glugg och det ljudet som uppstod var som hämtat ur en skräckfilm. Men luften kom i alla fall förbi och med en rejäl host så lossnade köttet och paniken kunde lägga sig. Min stackars assistent var beredd att göra en Heimlich men det behövdes inte. Efter att biten lossnat så var jag inte ens hostig, till skillnad från då en pytteliten droppe vatten glider ner i luftstrupen, då hostar man ju så tårarna sprutar. Så, vad lär man sig av detta då? Antagligen ingenting som vanligt men det vore ju bra om jag kunde lära mig att äta lite lugnare…

Annonser

Träning i stugan

Förra veckan var oerhört hektisk, förutom jobb och skola så har det handlat om cellprov, planering av armprotesträning, vaccinering av David (behövs då fästingarna är aggressiva i Blekinge), mammografi, reperation av rullstolsbatteri, Davids skolavslutning samt lämna över snyggt till kollegor på jobbet. Men nu är det i alla fall semester i tre veckor och då tar vi oss ju som vanligt upp till stugan i Sölvesborg. Här har vi det ganska så slött och tar mest dagen som den kommer men jag får inte slöa till alldeles. Varje förmiddag så ska jag varannan dag köra lite träning med benproteserna och varannan dag med armproteserna. Idag var det då benproteserna tur  David fick hänga på då grannens barnbarn som han lekt med hela helgen åkte hem igår och då blir det ju så himla tråkigt. Idag är det även molnigt och blåsigt så risken för uttråkning från den lille killen är stor.

Att resa med Skånetrafiken…

Idag var det premiär med att åka till stugan. Egentligen skulle vi ha åkt igår, haft mormor sovande över i två nätter och sen skulle Dan ha varit på plats. Men inget blir som man tänker sig för i torsdags blev David sjuk så han fick vara hemma i fredags med feber. Allt Dan skulle ha gjort spolierades i fredags pga vab varför stugplanerna fick skjutas fram och övernattandet göras om. I morse var David frisk varför vi bestämde att mormor skulle åka ner till Lund med tåg och hämta oss. Halv 10 då tåget skulle ha gått från Kristianstad så ringde hon och sa att det var problem med strömförsörjningen i Hässleholm varför hennes tåg stod still. En halvtimme senare så hade tåget inte rört sig ur fläcken och ingen information gick ut, samma sak efter ytterligare en halvtimme. Jag ringde då färdtjänst för att ta en taxi till Kristianstad, alltså förbi det strömkänsliga Hässleholm. Varför inte direkt till Sölvesborg? Nä, för det går inte för Sölvesborg ligger i ett annat landskap och ska jag åka dit måste jag beställa riksfärdtjänst tre veckor innan, suck. Att beställa färdtjänst kräver ett tålamod av stål, vilket jag inte har men har lärt mig att det är människor med väldigt bristande geografikunskaper som sköter bokningarna. Idag fick jag under 20 minuter förklara för tre olika personer att jag skulle resa till Kristianstads centralstation innan de hittade det på kartan. Taxin kom sen inom en halvtimme och jag och David hoppade på, Dan var tvungen att stanna hemma för att ta igen fredagens missade arbete. Resan till Kristianstad gick bra och vi anlände dit 12.00 och möttes av mormor. Vårt tåg mot Blekinge skulle gå 12.38 men var uppskjutet till 12.50 så morfar hämtade David och vår packning. Jag och mormor väntade bara för att få tiden framflyttad till 13.20, men då kom äntligen tåget. Vi var framme 13.40 och jag var sen ute i stugan runt 14.00. Det går inte snabbt då vi färdats 11 mil på tre timmar. Det är verkligen en pärs att resa med Skånetrafiken. Men varför reparera det befintliga tågnätet när man kan bygga en höghastighetsbana? Vi har i alla fall satt igång processen med Försäkringskassan för att köpa en anpassad bil som även jag kan köra, just idag så är vi i mer behov än någonsin av en bil!

Nu är vi i alla fall här, i stugan, och det är fullt i alla stugorna och vi har träffat alla bekanta och David har även träffat både sin favoritkatt från förra sommaren och favoritgranntjejen i grannstugan. Nu stannar vi här till tisdag innan vi gör om resan tillbaka, förhoppningsvis inte riktigt lika struligt!

Klanten

Igår skulle vi lämna stugan för att åka till Malmö och gå på kusin Arons kalas. Dan skjutsade David och min assistent in till stationen i Sölvesborg och jag körde själv med elrullstolen. Då jag ger mig ut på egna äventyr så har jag alltid telefonen placerad under ena benet om något skulle hända, så även igår. Då jag kom fram till stationen så var det så mycket tid kvar tills tåget skulle gå så jag tänkte passa på med ett toabesök. In med den stora elrullstolen på toa och sedan skulle jag bara hoppa över då det hördes ett ljudligt plask, telefonen låg i toaletten för varför skulle jag ha kommit ihåg att den låg där? Min assistent var snabb som en vessla då hon plockade upp den men kombinationen vatten och iPhone är en match made in hell, heldöd alltså. Det första jag tänkte på efter alla svordomar var alla bilder och filmer på David då han var liten, var de borta nu? Måste lägga till att jag hade en iPhone 4, inhandlad i februari 2011 då David var tre månader. Inte mycket att göra då utan det var bara att hoppa på tåget och åka till Malmö för att äta supergod tårta för att fira min lille härlige brorson.

Idag hängde vi på låset hos Telia i Lund och fick träffa en helt otroligt service-minded tjej som hjälpte mig med all installation av den nya, betydligt hetare telefonen. Och tänk, allt fanns kvar tack vare molnet. Nu är jag ju inget tekniskt geni för jag inser nu att hade jag haft en lite högre kunskapsnivå i ämnet teknik så hade jag fattat att allt skulle finnas kvar. I flera år har jag tänkt byta telefon men då den gamla hela tiden fungerat så har jag inte tyckt att det behövts. Allt som behövdes för att få mig att byta var ett störtdyk ner i en offentlig toalett på Sölvesborgs station. Den största skillnaden mellan gammal och ny telefon; den ene lever, den andre är död. 

Test av anpassad bil

Idag hoppade min assistent över den långa tågresan upp till Blekinge, istället kom hon körande i sin anpassade bil. Denna bil är så fiffig att det går att köra in hela elrullstolen och sitta kvar under hela färden och sedan bara backa ut och köra själv.  Här visar David hur den ombyggda bilen ser ut. Idag vankades det också förstklassig tennis i Hällevik havsbad open där Dan skulle spela dubbel. Detta ville vi ju absolut inte missa så jag och David åkte i min assistents bil och det var så lyxigt att bara köra in i stället för att krångla med glidbräda in i en vanlig bil. När man åker i vanlig bil så måste man även ha med den vanliga rullstolen och den kan jag ju inte köra själv. Vi kom ut på Listerlandet och där har jag inte varit sedan jag blev sjuk och jag rullade ut ur bilen då vi kom fram till Hällevik. Tennisspelarna höll på att värma upp så vi tog oss en tur via Hanöhus till Hälleviks hamn. Där i det fina vädret träffade jag på en gammal klasskompis från Älmhult! När vi kom tillbaka till tennisplanerna så var spelet i full gång. Efter en snörplig förlust så åkte vi tillbaka till stugan efter en lyckad utflykt.

Ingen assistans

Igår var första gången sen jag blev beviljad assistans då det inte fanns någon assistent att uppbringa. Den ordinarie var sjuk och de andra kunde inte. Nu insisterade vi inte så mycket på att assistansbolaget skulle ordna in en vikarie då hela familjen är i Sölvesborg och Dan tyckte att han kunde ta på sig uppdraget. Vi skulle inte göra något speciellt, förutom fira Dans födelsedag då men att ta in någon helt okänd som skulle åka från Lund kändes inte så bra. Men det verkar vara ett problem med personalbrist inom många områden i sommar. Skånetrafiken ställer in avgångar på grund av personalbrist så det var väl bara att vänta att detta även skulle ske inom assistansen. Jag får bara vara glad att det skedde en dag då det inte var så mycket inbokat. Nu kunde istället vår lilla familj fira födelsedagen och som vanligt så är det David som bestämmer present. Vad vill väl en pappa hellre ha än en lila orkidé med en rosa prydnadsfågelholk i?

Splittrade

Efter två veckors semester så är det imorgon dags att lämna stugan och återgå i arbete. Fast bara i en vecka för sedan har jag ytterligare fyra veckors ledighet så jag ska inte gnälla. Ska dock bli skönt att få en veckas normalt liv efter två veckors extravagans för vi har verkligen hunnit med mycket. Träningen har väl legat lite på is men jag har i alla fall skött min träning med de korta proteserna i stugan då jag står en stund nästan dagligen och belastar. Ledigheten inleddes med midsommar och de sedvanliga lekarna på ängen. David var mäkta stolt över att tillhöra det vinnande laget i dragkampen för vinsten kunde ju bara tillskrivas honom. Veckan därpå kom så Anna med sina två barn till oss i stugan och bodde några dagar. Då David och Allan är så gott som tvillingar då det bara skiljer tolv dagar på dem, och olika föräldrar då, så var ju livet på topp. Bad i pool och hav samt hopp från fönstren stod på den dagliga agendan. Då vädret var lite sämre så fick det bli en dag i hSölvesborg med tillhörande fika. En kväll kom även Karin med dotter så det var high-life i stugan. Dagen efter alla rest så var det så tomt och trist och till på köpet så regnade. Vad gjorde vi då? Jo vi åkte hem till Lund och städade i garderober och källarförråd.

Efter vår huslighet så drog vi upp till stugan igen och då var vädret bättre och grannarna var på plats. David passade till och med på att gifta sig med granndottern på snart fyra fast han poängterade att det ”bara var på låtsas”.  Denna fantastiska bild togs på stranden i Sölvesborg av Davids svärmor. På kvällen firade vi detta genom en gemensam grillning med tillbehör och satt ute långt ut på sommarnatten. Dagen därpå var det marknad i stan och sega föräldrar följde med sina barn dit. David fick sin ballong, i år blev det en illandes gul Pikachu (stavas det så?) och sedan begav vi oss till tivolit i hamnen. Roligast var inte den lilla berg-och dalbanan eller radiobilarna utan studsmattan.  

Men det slutar inte där, dagen därpå fyllde jag år och då åkte Dan och David in till stan för att handla tårta och present och David valde ut en fin liten ljuslykta till sin mamma. På kvällen så lämnade de två killarna stugan för färd mot Närke där David ska vara i en vecka och idag åkte Dan till Tyskland. Imorgon åker jag då hem för att jobba så nu är familjen splittrad i en vecka.

Adjö Orup (för denna gång)

Så var vårens rehabperiod på Orup slut och som vanligt har jag blivit förstklassigt behandlad. Träningen med proteser har gått framåt men vi har nog kommit dit vi kan just nu med tanke på att titanskruvarna måste läka fast mer innan vi kan ta nästa steg. Jag har tränat belastning med korta och långa proteser, balansen med dem båda, uppresning och sittande igen med långa proteser, gångträning med hjälp av gåbord. Vad gäller gångträningen så har jag gått ungefär 20-30 meter då jag avlastat med ett gåbord men sen har det gjort för ont och jag har fått vila. Efter en dag med intensiv träning så brukar den beryktade ossehang-overn infinna sig på kvällen. En hang-over som en väldigt liten och snäv skara nyopererade och amputerade känner till till skillnad från den mer vanligare hang-overn som ibland kan infinna sig på söndagar. Till hösten då det gått ytterligare några månader så kommer jag eventuellt att skrivas in på Orup igen för en ny rehabperiod och då är nog skruvarna mer inläkta så det inte gör så ont att gå.

Stughelgen har också inletts och jag och David har hunnit besöka vårt smultronställe två helger i rad då Dan fått vara hemma för att jobba. David har också hunnit med att bada två helger i rad och det är inte klokt vad det är gott med grillat och rosé igen så här i början av säsongen! Tycker jag alltså, inte David. 

En barnfri helg

I fredags kom mormor till Lund och hämtade David. Det var egentligen tänkt att mormor och morfar skulle få ha David för sig själva för två helger sen men annat kom emellan. När Dan så föreslog denna helg i torsdags så blev David överlycklig och morföräldrarna likaså. David åkte alltså och för första gången på flera år åt jag och Dan middag själva och vi kunde avsluta alla meningar utan att en liten kille skulle avbryta för att få berätta sitt. Till detta dracks det vin och lyssnades på musik, som förr. Skillnaden var att vi nu somnade i soffan och vaknade båda två vid halv 6 på morgonen.

Under lördagen så ringde vi så klart upp mormor och morfar för att få prata med den lille telningen men han vägrade för han och morfar skulle spela fyra-i-rad så vi ringde bara och störde. Lite snopna la vi på och begav oss till Kulturen för att trösta oss med varsin öl på uteserveringen för det var fortfarande så pass varmt så utomhusöldrickning gick för sig. Massor med småberusade och utklädda studenter vandrade förbi så vi var glada över att bo på andra sidan järnvägen i Lund. Vi diskuterade att en så liten stad som Lund ändå kan innehålla så många olika sidor beroende på vart man befinner sig. När jag pluggade i samma stad för sisådär 17 år sen så träffade jag nästan bara på andra studenter. Nu när vi inte bor i ett studentområde så träffar vi nästa aldrig på dem så det var ett småroligt inslag i öldrickningen.

Idag så åkte vi upp till stugan för att hämta den lille marodören och samtidigt hämta alla grejer vi asat upp under sommaren samt säga adjö till stugan för denna säsong. David stod ute på gräsplanen med fotbollen i högsta hugg när vi kom och kidnappade sin pappa direkt för att få spela fotboll. Efter detta blev det en fika och allt packades ihop och stuvades in i bilen. Vi drog sen upp alla tomatplantor som vi sått från frön och tog tillvara på alla gröna, omogna tomater då de ska läggas in. image Tänk att jag blivit så huslig så här post 40 år. Nu är i alla fall stugan utrensad och avvinkad och vi är återigen i Lund.

Det stora tågkaosäventyret

Att den svenska järnvägen är under all kritik har vi nog alla fått erfara. Igår var det vår tur att få ännu en erfarenhet. Jag flexade ut lite tidigare från jobbet och hämtade David och vi begav oss sen i sällskap med min assistent till stationen i Lund. Vi köpte biljett och slängde ett öga på skärmen för att se från vilket spår vårt tåg skulle gå och läste att alla tåg var försenade. Förseningen berodde på att ett trasigt tåg blockerade ena spåret på stambanan vid Tjörnarp. Rätt som det var så dök det upp på skärmen att vårt tåg 15.41 var inställt. Vi ställde in oss på att ta pågatåget som skulle gå 15.44 till Kristianstad men så ställdes det in varför vi tänkte lämna stationen för att ta en glass. Då tittade vi på en annan skärm och den visade att tåget skulle gå i alla fall 15.44. Tillbaka ner till den fullsmockade perrongen och där kom tåget, med ett tågset. Alla kastade sig på tåget och som tur var så kom tågvärden och hjälpte mig in med ramp men sen skulle ingen mer komma på så det var nära att min assistent och David fått stanna på perrongen. Vi kom iväg, behöver väl inte säga att ventilationen var sönder. Vårt tåg stannade vid varenda mjölkpall och helt plötsligt så var tåget inställt efter Hässleholm. Hässleholm har perrongerna från hell för oss i rullstol. Nu lyckades vi dock komma in på ett spår i rätt höjd men oron satte igång, vi måste ju härifrån, att vara stuck in Hässleholm fredageftermiddagar är kanske inte drömmen. Den kvinnliga tågvärden var mycket hjälpsam och vi hittade gemensamt ett tåg som skulle gå mot Karlskrona 16.45. Vi hittade alltså tåget men det fanns ingen lokförare. Helt plötsligt kom en lokförare och tågvärd gående som verkade matcha vårt tomma tåg, de hade fått ta en taxi från Malmö och var därför lite sena. Den manliga tågvärden skulle hjälpa mig på tåget och då upptäckte jag att det skilde tre decimeter mellan perrong och tåg och jag blev nervös då rampen var så kort och vinkeln blev väldigt rak. Efter att ha tiltat rullstolen så kom vi på men jag kände mig lite skakig och David hade varit rädd. 17.00 kom vi iväg! Halvvägs till Kristianstad så fick vi veta att vårt tåg skulle vända där men ett nytt stod på andra sidan perrongen. Fram med rampen igen och ytterligare ett tågbyte. Vår tågvärd frågade lite nervöst hur långt vi skulle och såg märkbart lättad ut då jag berättade att vi skulle av i Sölvesborg. Han hade precis fått information om att tåget inte skulle gå längre än till Ronneby och sen skulle det vara buss resten av vägen. Vi anlände Sölvesborg en timme senare än beräknat men vi kom fram. Vinet smakade extra gott lite senare på kvällen. Men är det inte helt otroligt att ett trasigt lok som upptar cirka tio meter av stambanan kan ställa till med ett sådant kaos. All eloge till tågvärdrarna!