Mellandagsslött

Så var det då ett år knappt kvar tills nästa jul, innevarande års jul ligger i backspegeln. Traditionsenligt firades den hemma hos brorsans familj i Malmö under både julafton och juldagen. Annandagen blev en slö historia mestadels tillbringad i soffan. Den slöa dagen avslutades med den aldrig töntiga filmen Dirty dancing (även om Patrick Swayze luftgitarrsolo kändes lite corny) där replikerna fortfarande kunde uttalas av mig strax före skådespelarna själva gjorde det, sett den lite för många gånger. Men i fredags var det vardag igen, först till plastik i Malmö klockan 8 för att plocka stygnen i ansiktet. Den proffsiga sjuksköterskan plockade dessa utan för mycket smärta även om hon tyckte att kirurgerna använt lite väl många och lite väl små stygn. Men avplockade blev de så nu ska jag ha ärren tejpade i en månad ungefär så får vi se resultatet sen. Efter plocket så var det jobb, aldrig har väl de lokalerna ekat så tomma som i fredags men några var vi allt där. Igår rastade vi nya bilen, vi har fortfarande kvar vår plats i garaget trots att vi enligt ordförande inte får ha den kvar. Ska bli intressant att se vad nästa steg blir i parkeringsfrågan. Vi har ju faktiskt inte gjort som han beordrade oss att göra så han kokar säkert av ilska över vår fräckhet. Bilen rastades alltså genom en tripp upp till goda vänner i Glumslöv som bjöd på lunch och mycket skratt och prat. Idag har jag fikat med en väninna och snart är året slut. Det är nu man ska summera det gamla året, arkivera det och påbörja det nya. Nöjer mig med att skriva att det varit ett bra år, nu tar vi tag i nästa.

Rådhusbesök

Första gången jag och Dan träffades var på Nyårsafton 97/98 på Hallands nation. En hel evighet sen. Vi har aldrig varit snabba i våra beslut, vi blev tillsammans på riktigt först 2004 men då hade vi träffats lite fram och tillbaka i några år. Vi flyttade ihop 2008 i min lägenhet i Malmö och 2010 föddes David. 2014 förlovade vi oss efter att jag överlevt sepsis. 2015 flyttade vi till Lund och i lördags den 26/10 2019 så gifte vi oss. Fröken Pettersson blev så fru Eriksson. Vi är som sagt inte snabba i våra beslut. Ceremonin var enkel, Rådhuset i Lund med mina föräldrar och min bror med familj.

Efter vigseln så blev det lunch på Grand och sen hem till oss för att äta tårta. Vi fnissade lite åt vigselförättarens ord på vägen då hon strök under hur viktigt det är att hålla ihop även i kriser. Känns som om vi redan gjort det. I måndags så åkte jag och Dan till Köpenhamn på bröllopsresa och valet av hotell föll på Bella sky ute i Örestad några Metrostationer utanför stadskärnan. När vi tidigare varit på semester i Köpenhamn så har vi alltid strävat efter att bo så centralt som möjligt men då hade ofta varit på bekostnad av standard. Då vi nu är i en situation där handikappsstandarden är av väsentlig grad så valde vi detta hotell i ”förorten”. 

Här har vi det stora hotellet i bakgrunden där vi från hotellrummet faktiskt hade havsutsikt. På måndagkvällen så blev det drink baren på 23:e våningen och sen japansk mat. Det japanska temat gick även igen i drinkglasen.   När det sen blev tisdag så begav vi oss in till stan, klev av vid Norreport och hittade Jacobsens restaurang vid Kultorget där danska specialiteter stod på menyn. Vi rullade även inom amerikanska TGI friday för ett glas men där fungerade inte ventilationen så vi var snabba gäster där. Väl utanför med stinkande grilloskläder så begav vi oss hemåt igen till vårt lilla hotell. Dan tog en sväng till hotellets spa innan vi gick till den andra restaurangen inom väggarna, nu med nordisk touch, valet föll på en enorm entrecote. Kvällen avslutades med en drink i skybaren. Innan vi åkte hem igår till vår lille David som passats av mormor så slank vi inom köpcentrat i Örestad och åt en mexikansk buffé. Vi konstaterade på vägen hem att vi kombinerat bröllopsresa med en internationell matresa.

32 år i dimma

När jag var 14 år så började jag inse att jag inte såg bra, denna insikt kom efter att i ett år behövt kisa för att se tavlan i klassrummet på Linnéskolan, inte hälsat på folk jag känner på byn med mera. Sagt och gjort, tid bokades till den ende optikern i Älmhult och ett par ljusblå glasögon inhandlades. Dessa fina ljusblå glasögon förvarade jag i ett lika ljusblått glasögonetui och där låg de sen de närmsta två åren. Någon gång plockade jag upp dem och höll dem framför ögonen för att läsa lärarens noteringar på tavlan, men det var allt. Blev aldrig kompis med glasögonen. Under sommarlovet mellan högstadiet och gymnasiet så tyckte jag att jag var så pass vuxen så jag skulle ge mig på det här med linser. Optikern i Älmhult hade inte linsbehörighet så då fick jag ta tåget till Alvesta och där prova ut linser, hårda skulle de dessutom vara. Dessa vande jag mig snabbt vid och hade dem på varje dag, i ur och skur, de ljusblåa glasögonen hängde med som komplement men användes bara under färden från toalett där linserna togs av till sänggåendet. Så här höll det på, i flera år, aldrig glasögon under dagtid. Vid ett väldigt radikalt tillfälle för femton år sen så insåg jag att de ljusblåa glasögonen inte fungerade längre, såg helt enkelt sämre vid 31 års ålder än vid 14 varför de byttes ut. Det här med hårda linser började ju även de bli omoderna, fanns dessutom bara en optiker i Malmö som hade den behörigheten varför jag bestämde mig för att byta till mjuka och det var ju som att stoppa in bomull i ögonen. Så behagligt och de poppade inte ut om jag blev torr i ögonen, nackdelen var att de var mindre hållbara samt dyrare. Glasögonen åkte bara fram på kvällen men vi var fortfarande inte kompisar, linserna överanvändes vilket jag så klart höll hemligt för optikern. Men så blev jag sjuk i februari 2014 och trots att jag var så sjuk så var det mycket nära att linserna åkte på före ambulansfärden men jag valde ändå till slut glasögonen. Det ultimata beviset på hur sjuk jag var, glasögonen och jag var ju som sagt inte kompisar. Efter amputationen så förstod jag ju att linser inte var aktuellt längre men glasögonen jag haft med mig till akuten var borta. Som tur väl var så har jag en bror med synfel även han varför jag fick låna ett par gamla glasögon så jag i alla fall kunde se omgivningen där på Brännskadeintensiven i Linköping. Där fick jag sen träffa sjukhusoptikern som ordnade fram de svarta glasögon jag haft sen dess. Men jag och glasögonen blev aldrig kompisar, de blev smutsiga och utan händer är de svåra att putsa, de gled ner på näsan och var i vägen då jag tränade, de fick repor av min omilda behandling vid av- och påtagande. Ända sedan jag var 14 år så har jag dessutom drömt om att kunna vakna på morgonen och se utan att först behöva dona en massa med antingen linser eller glasögon. Dessutom så vore det underbart att slippa famla i dimman innan dessa synhjälpmedel är på plats. I morse vaknade jag för första gången på 32 år och kunde se utan hjälpmedel. Ett Guds underverk? Nej, snarare en linsbytesoperation i privat regi som genomfördes igår. I somras mognade tanken fram att det nog var läge att göra något åt synproblematiken, som dubbelt underarmsamputerad så är det ett gissel att hela tiden behöva hjälp för att kunna se. Visst behöver jag hjälp med mycket men det jag med egna medel kan undanröja gör jag gärna. Glasögonen jag nu använt i drygt fem år är undanplockade, synen är inte ännu helt klar men hjärnan håller på och ställer in sig mer och mer. Jag ser betydligt bättre på nära håll idag än igår. Nu ska det droppas i tre veckor och första veckan får jag inte ha mascara.   Så här ser jag ju då ut nu för tiden, glasögonlös och då även mascaralös, i alla fall första veckan. David sa att nu är gamla mamman tillbaka, nu ska du bara lära dig gå också…

Årets första träning

Liksom en stor del av den svenska befolkningen så utförde jag årets första träning idag. Efter två helger i sus och dus så kändes det helt rätt att ta tag i livet igen. Förra helgen var det som bekant jul och den firades traditionsenligt under både julafton och juldag hos brorsan i Malmö. Dagarna som följde var ganska lata då vi hela familjen är lediga mellan jul och trettonhelg. Visst hanns det med lite träning även då, i alla fall belastningsträningen med de korta proteserna och den lilla rollatorn. I fredags tog vi så tåget upp till Glumslöv för middag med Karin, Tomas, Anna, Patrik och alla barn.  Återigen konstaterade vi att vi ses för sällan så nytt datum bokades in innan vi skildes åt. Lördagen ägnades sedan åt vila innan det var friska tag med Nyår. Vi firade detta nya år hemma med bara oss i familjen men med trerätters middag som sig bör. Vi bröt dock inte nyårsdagens tradition med Ivanhoe och pizza. Idag var det då träning på agendan, något trött och seg men med mycket suck och stön så lyckades jag ta mig igenom två timmars träning. Nu får det bli vila innan trettonhelgens utmaningar…

David födelsedagsgris och mamma nåldyna

Då var Davids födelsedag lagd till handlingarna, puh, säger föräldrarna, David kunde nog tänka sig att fira lite till. Förra helgen så hade vi födelsedagskalas på Vattenhallen vid LTH i Lund tillsammans med en klasskompis till David. Oerhört smidigt att dela på ansvaret med en annan familj. Det bjöds på korv, tårta och den sedvanliga godispåsen och barnen fick lyssna på den spännande Atomresan av blivande Väg-och vattencivilingenjörer samt klättra på en rolig vägg.  Det blev mycket lyckat men det stora jobbet började då vi kom hem: att öppna 24 presenter! 

I söndags så fortsatte sen firandet ihop med släkten så inbjudna var mormor, morfar, kusinerna Irma och Aron, morbror Jörgen, tant Sofia och såklart tant Ulla. Mer presentöppning och sedan världens godaste men mäktigaste tårta, innehöll nog inte mindre än 2 miljoner kalorier.  Kalaset fortsatte med samtal kring bordet  men roligast var nog att leka med nästan jämnåriga kusin Aron.  I måndags så var det då äntligen dagen D, själva födelsedagen! Sju år sen den lille kom till världen. Självklart ska man då bli väckt med en chokladmuffins med ett ljus i och en present. Supergott att äta kaka till frukost och sen knappt orka frukost.  Efter det så var det vanlig skoldag men det nog helt okej då alla gratulerade och sjöng för en.

Själv så var jag på Orup igen igår och där konstaterades att jag återigen har en infektion i benen, en odling togs i torsdags. För att hämma infektionen så sattes antibiotika in och blodprover skulle tas för ytterligare kontroller. Nu är jag ju inte den mest lättstuckna person som finns, snarare tvärtom. Efter att fyra sjuksköterskor försökt och sju stick i armarna så gav vi upp, inte en droppe blod ville mina snåla blodådror lämna ut. Nu gick det inte att sticka mer då armvecken såg ut som hos en erfaren knarkare. Efter detta nålsticksfiasko så kallas jag numera för nåldynan.

 

Tyngre träning

Idag påbörjades ännu en träningsperiod på Orup, jag har sådan oerhörd tur som får komma tillbaka om och om igen. Det började med att jag skrevs in och träffade all underbar personal på avdelning 107, stroke och allmänmedicin eller stroke och klabbet som brorsan kallar det för, jag tillhör då klabbet. Efter det så träffade jag min sjukgymnast, eller fysioterapeut som det ju heter nu. Jag visade först hur det fungerar med korta proteser och med långa proteser då hon precis kommit tillbaka efter föräldraledighet och inte varit med om de nya proteserna. Vi diskuterade sedan hur viktigt det var för mig som har så lite kropp och så mycket icke-kropp att bli väldigt stark och smidig i den faktiska kroppen så den orkar med icke-kroppen, dvs proteserna. Jag har fram till nu tränat ganska lätt men med många repetitioner när det gäller styrketräning men tycker inte att det gett så stora resultat. Nu ska vi istället köra tyngre träning men med få repetitioner så jag knappt klarar den sista repetitionen. Hon visade sen sin kreativa förmåga genom att använda de korta proteserna som fästanordning till olika tyngder och sen körde vi i gång. Har jag inte träningsvärk imorgon så får jag nog aldrig det. Jag berättade också att jag hade så ont i benet förra veckan och jag känner mig väldigt stel på framsidan av höger lår. Vi diskuterade om detta kan ha något samband så för att träna upp smidighet så blir det mycket stretching. Jag känner mig väldigt peppad att köra igång en ny träningsperiod på halvtid igen.

Mitt i all denna motivation så är det fortfarande instabilt med assistansen, när denna vecka är slut så kommer sammanlagt sju assistenter varit inne och jobbat. Tre nya denna vecka men jag får väl vara glad så länge någon kommer…

Klanten

Igår skulle vi lämna stugan för att åka till Malmö och gå på kusin Arons kalas. Dan skjutsade David och min assistent in till stationen i Sölvesborg och jag körde själv med elrullstolen. Då jag ger mig ut på egna äventyr så har jag alltid telefonen placerad under ena benet om något skulle hända, så även igår. Då jag kom fram till stationen så var det så mycket tid kvar tills tåget skulle gå så jag tänkte passa på med ett toabesök. In med den stora elrullstolen på toa och sedan skulle jag bara hoppa över då det hördes ett ljudligt plask, telefonen låg i toaletten för varför skulle jag ha kommit ihåg att den låg där? Min assistent var snabb som en vessla då hon plockade upp den men kombinationen vatten och iPhone är en match made in hell, heldöd alltså. Det första jag tänkte på efter alla svordomar var alla bilder och filmer på David då han var liten, var de borta nu? Måste lägga till att jag hade en iPhone 4, inhandlad i februari 2011 då David var tre månader. Inte mycket att göra då utan det var bara att hoppa på tåget och åka till Malmö för att äta supergod tårta för att fira min lille härlige brorson.

Idag hängde vi på låset hos Telia i Lund och fick träffa en helt otroligt service-minded tjej som hjälpte mig med all installation av den nya, betydligt hetare telefonen. Och tänk, allt fanns kvar tack vare molnet. Nu är jag ju inget tekniskt geni för jag inser nu att hade jag haft en lite högre kunskapsnivå i ämnet teknik så hade jag fattat att allt skulle finnas kvar. I flera år har jag tänkt byta telefon men då den gamla hela tiden fungerat så har jag inte tyckt att det behövts. Allt som behövdes för att få mig att byta var ett störtdyk ner i en offentlig toalett på Sölvesborgs station. Den största skillnaden mellan gammal och ny telefon; den ene lever, den andre är död. 

Orupsträning

Idag, på lillebrors födelsedag så var det återigen träning på Orup. Taxin kom i vanlig ordning vid 8 och sedan bar det iväg mot skogarna utanför Höör. Jag började med egenträning vilket bland annat innebär träning på studsmatta och sen var det balansträning med de korta proteserna. Jag testade även att ta mig upp från magläge genom att krypa bakåt på armbågarna och framåt med benen och det gick för helt plötsligt var jag uppe i halvstående. För att träna med att bara ha de långa proteserna på så används de vid olika tillfällen, till exempel för att chilla  med benen i en konstig vinkel eller på arbetsterapin. För att maxa träningen så kör jag även med armproteserna och för att få in själva användandet så gör jag något praktiskt som att väva.  Att just väva är kanske inget jag saknar så väldigt mycket att göra men att använda händerna i något som ger resultat innebär att jag känner en större nytta av dem. Resultatet skulle dock få vem som helst att gråta.

Efter lunch skulle vi testa Orups inhyrda nya hjälpmedel, en andago, tror jag det hette. Jag fick på mig något skärpliknande, i storlek small vill jag tillägga fast medium hade nog varit bättre, måste jag erkänna. Jag reste mig upp och fick en sele mellan benen och hängdes sen liksom upp och sen skulle jag gå. Syftet var att tyngden från benen skulle försvinna så det inte skulle göra så ont men det kändes mest som om jag svepte över golvet. Det såg dessutom rätt roligt ut.  Vi var dock rörande överens om att fortsättningsvis ska jag lära mig att gå på det mer traditionella sättet.

Jul, nyår och en avgjutning

Så där, jul och nyår avklarat och det känns riktigt bra faktiskt. Ska bli skönt med vardag igen men först ska vi fira trettonhelgen. Julen firades traditionsenligt hos Jörgen och Sofia i Malmö med mina och Jörgens föräldrar och Sofias mamma och bror samt barnen förstås. img_0917 img_0913Vi vuxna satt ju mest runt bordet ätande, drickande och pratande, allmänt tråkiga alltså! Så kul det är då att ha en kusin som bara är åtta månader yngre än en själv så man kan busa hela julafton och hela juldagen samt en kusin som hunnit bli hela nio år! img_0916  img_0914Jultomten kom förstås även om de små julnissarna var rätt frågande till dess existens samt att tomten lät ganska mycket som Aron och Irmas mormor. img_0915 Nyår firade vi sen själva med trerätters och fyrverkerier och den enda bild vi lyckades ta var då David slickade visparna till frukost efter efterrättslagning på förmiddagen. img_0337 Mycket godare än macka till frukost.

Idag på förmiddagen har jag varit på besök hos min armortopedsingenjör på Aktiv ortoped här i Lund. Min vänstra armprotes har blivit något för trång, lokal viktuppgång på armbågen, varför denna måste göras om. Armbågen gipsades och vips så är en avgjutning klar och ortopedingenjörens arbete börjar. Jag ska faktiskt besöka honom igen om en vecka och då ska jag prova ut en protes med leder även på fingrarna, ska bli oerhört spännande. Återkommer med rapport!

 

Davids superdeluxehelg

Så kom då helgen som jag och Dan fruktat något, avkomman fyller sex år och det ska så klart firas I dagarna två. Igår var det kalas för klassen och för några till inbjudna och då önskemålet från David var Leos lekland och då vi föräldrar hellre betalar än att anordna kalaset själva så uppfyllde vi hans önskemål. 21 personer bjöds in men efter några bortfall så blev det 17 barn som samlades i undervattenrummet igår för att fira David. Presenthögen blev så stor img_0317  så David orkade inte öppna alla under kalaset utan öppnade dem hemma sen. img_0908 Glassen som Leo bjöd på var så god.img_0325

Sen kastade sig alla barnen ut på leklandet och lekte tills de var helt svettiga och vägrade sen nästan att gå hem. Jag passade på att prata med Allans mamma Anna som tillhör vårt lilla Älmhultsgäng och bli uppdaterad om allt som hänt sen sist, insåg att vi inte setts sen i somras.

Idag är det ju själva födelsedagen, hela sex år sen den snöiga taxiresan till KK i Malmö. img_0911David fick sång, minitårta och presenter till frukost, något missnöjd över att föräldrarna smugit in en del kläder men kul att få adventskalender full med Star Warsfigurer.img_0320 På eftermiddagen kom sen mormor, morfar, morbror Jörgen, Sofia, kusinerna Irma och Aron samt Ulla. Det blev fullt runt bordet då David blåste ut ljuset på sin hemmagjorda tårta, designad helt efter födelsebarnets önskemål. img_0910 Efter en lång fika behövde vi alla ut och få lite luft så då passade vi på att besöka Thomanders julmarknad på Stortorget men det roligaste för kusinerna var att rulla runt i den minimala snöhögen som skottats ihop dagen till ära.

Nu har alla gästerna gått hem och vi pustar ut, oerhört glada över att det är ett helt år till nästa gång…