Back to work

Dagen har bestått av taxiresande, fram och tillbaka till Mölndal, sammanlagt 5,5 timmar på en regnig motorväg, gick inte att sova heller då vi for över Hallands åar. Men, det var det värt! Jag fick träffa två läkare på kliniken C.A.R.E på Mölndals sjukhus. De plockade andäktigt bort omläggningen på benen och sprack upp i varsitt leende (något överdriven beskrivning) men de blev, som de sa, glatt överraskade. Jag hade packat lite extra grejer om de hade tyckt tvärtom och velat lägga in mig med intravenös antibiotika men det ville de inte. Högra benet har fortfarande två nekroser dvs döda fläckar men det var frisk hud under. De plockade även bort all 60 agraffer vilket sved som bara den. Sen lämnade de rummet och lät sjuksköterskan lägga om såren. Jag ska dock fortsätta med antibiotikan i minst två veckor till för även om det såg bättre ut än förväntat så såg det inte jättebra ut. Imorgon är det i alla fall dags att börja jobba igen även om sjukskrivningsintyget säger att jag kan vara hemma till den 7:e maj. Innan jag lämnade Mölndal för snart två veckor sen så diskuterade jag min återgång i arbete med en läkare. Han tyckte då att om det såg bra ut som idag så kan jag börja jobba igen men med korta dagar. Det blir alltså arbete varje dag nu istället för tre dagar i veckan men kortare pass så jag kan vila mellan varven.

Besök på akuten

Idag var jag hos min sjuksköterska för att lägga om operationssåren. Idag har jag även halverat allt smärtstillande så jag känner mig verkligen på rätt väg. Hon plockade bort allt bandage och konstaterade att höger sår såg värre ut än i fredags då jag var där sist. Hon tillkallade en läkare som tog en titt och han kände sig lite osäker så han gick iväg för att ringa ortopedjouren. Under tiden tvättades såren och lades om. Läkaren kom tillbaka med en remiss till ortopedakuten så det var bara att ge sig iväg dit. Jag kom dit halv 12 och insåg då att detta kommer så klart att ta tid, jag som lovat David att gå förbi Stadsparken idag så han kunde få åka pulka. Jag fick vänta trekvart på inskrivningssamtalet och sedan fick jag vänta på ortopedakuten innan jag fick komma in. En läkare kom sen relativt snabbt och plockade av bandaget och tittade och kände men tillkallade en kollega. Kollegan kom och han kände runt såret och det var lite rött och svullet, i såret fanns även svarta partier som är nekroser eller död hud. Han tyckte nog inte att det var så farligt men beordrade en del prover och en odling togs och även blodprov. Blodprovet visade något förhöjda infektionsvärden men då jag är relativt nyopererad så kan det bero på det. Jag fick träffa läkaren igen vid 15 och då konstaterades att jag inte ska läggas in, hurra. Men, om jag får feber, mycket ont eller om huden runt såret blir varmt så ska jag åka dit igen och jag ska såklart fortsätta med antibiotikan. Jag kunde sen hämta David, kraftigt försenad och hans pulkaåkning fick ställas in. Får så dåligt samvete över hur mycket han måste försaka för min skull. Har vi tur så är det snö i S:t Hans backar till helgen!

Protesträning

Igår kom jag äntligen hem. Ju närmare Lund jag kom desto sämre väder. I Göteborg var det ingen snö alls men i Lund hur mycket som helst. Dan och David kom hem efter mig då David tränat tennis och det var så härligt att träffa dem igen. Jag fick dock ett nytt smeknamn: Skruven. Under middagen ringde det på dörren och det visade sig vara ett blomsterbud med blommor till mig! Nyfiket rev vi av pappret och det var en mycket vacker bukett tulpaner från mina arbetskollegor. Så glad jag blev och så glad jag är över att ha så fina och förstående kollegor.

Idag har så protesträningen satt igång så skelettet kan börja vänja sig för den förändring jag utsatt dem för. Än så länge är det bara korta proteser som skruvas på skruvarna. Med dessa på ska jag sen göra rörelser med benen för att belasta samt trycka dem mot sänggaveln.  Ungefär samma pose som Anna Nicole Smith för några är sen men sen slutar jämförelsen. Det är en väldigt märklig känsla att sätta tryck på proteserna för det kittlar liksom inne i benen. Än så länge är det lite ömt men det kommer att bli bättre och bättre ju mer det läker.

Hemgång imorgon

Idag på förmiddagen så la läkaren om mina ben. Han var nöjd förutom att blodcirkulationen inte är helt optimal på det högra benet. Han ordinerade därför ytterligare sängläge. Att sitta uppe i ett par timmar, max, är okej men inte mer. Han vill inte att jag återgår i arbete förrän agrafferna är borttagna och de ska tas bort i Mölndal den 20 februari. Jag vill ju hemskt gärna börja jobba så fort det går så vi gjorde upp en plan. Han undrade först vad jag jobbar med och gjorde tummen upp då jag sa att jag jobbar på Arbetsförmedlingen, han hade nog inte blivit lika glad om jag sagt takläggare. Jag är då helt sjukskriven fram till den 20 februari, agrafferna tas bort och om det ser bra ut och cirkulationen fungerar som den ska så går jag i arbete den 21 februari. Jag kommer då att ändra mina arbetstider så jag jobbar två timmar på förmiddagen på min arbetsplats. Efter det åker jag hem och vilar i sängläge och sen jobbar jag två timmar till. Jag jobbar då varje dag så det blir sammanlagt 20 timmar. Ser det inte bra ut den 20 februari så blir det en hudtransplantation.

Idag har jag även träffat sjukgymnasten och här gäller det att komma igång direkt. Jag fick av henne två korta proteser och en skruvmejsel. Fram till nästa besök så ska jag två gånger varje dag skruva fast dessa i mina nyinsatta skruvar och börja stimulera benvävnaden via yttre tryck. Ett sätt var att ligga i sängen och trycka benen mot sänggaveln. Det är en läskig känsla att sätta tryck på benen då det känns som om det kittlar inuti benet.

Men imorgon får jag åka hem, äntligen, som jag längtar. David sa igår att han tyckte att det räckte och jag håller med. Nu har jag varit borta i 10 dagar. Dagen idag har förutom omläggning, röntgen och sjukgymnast gått åt till att rodda med allt. Maila chefen om sjukskrivning, boka tider för omläggning på vårdcentralen, meddela assistenterna om att jag kommer hem, beställa mediciner mm. Som tur väl var så skötte sjuksköterskan bokning av hemtransport…

 

Lördagsomläggning

I torsdags la doktorn om mina ben för första gången sedan operationen. Det vänstra benet såg mycket bra om men han var lite brydd över blodcirkulationen i det högra benet. Därför beslöt han att epiduralet skulle sitta över helgen och han själv skulle lämna sin jour på akuten för att lägga om såret på lördag. Igår, fredag fungerade smärtlindringen väldigt bra men då dosen är så hög så sov jag mest. Efter middagen igår som är vid 17.00 så tittade Maria in efter jobbet. Maria lärde jag känna på Hallands i Lund och vi hade så mycket att prata om så vi missade hela ”på spåret” som annars är heligt hos oss. Under tiden hon var här så fick jag byta avdelning över helgen. Jag hade tur för jag fick ett enkelrum med tv men utan fjärrkontroll. Vad ska man väl ha det till som arm- och benlös? Gäller att välja en kanal fredag kväll och sen hålla sig till den!

Idag kom så doktorn för omläggning. Han tog en bild på såret så jag kunde följa med i vad han pratade om. Jag tänker inte lägga upp bilden här men förstod varför jag har ont. Huden närmast skruven var nästa skinnflådd. I torsdags så var det där cirkulationen inte fungerat och kroppen hade då gjort sig av med den döda huden. Detta var bra, sa han för då kommer cirkulationen igång. Gör den inte det så får man transplantera hud dit från något annat ställe. På måndag är nästa omläggning så nu ska jag lägga mig igen i planläge och vila. Tror jag väljer SVT ikväl…

Äntligen smärtlindrad

Smärtlindringen efter operationen har inte fungerat tillräckligt trots pågående epidural som hela tiden pumpar in mediciner i kroppen. Idag besökte så den specialiserade smärtsjuksköterskan mig och konstaterade att jag inte fått tillräckligt med smärtlindrande medicin. Hon valde att helt ta bort epiduralen och istället höja mängden oxycontin som är långtidsverkande morfin samt höja oxynormen som verkar snabbt men sen inte håller så länge. Jag blev jätteglad över att hon verkligen tog tag i detta med min smärtproblematik och förstod att då jag opererats så många gånger de tre sista åren därför har en så mycket högre tolerans än alla andra. Läkaren dök sen upp inför den första omläggningen och jag fick se de två skruvarna som stack ut längst ned på mina korta ben. Inte helt olik en legogubbar. De hade även opererat in ett dränage för att avlasta benet från blod och annat krafs som uppstår men dränaget behövdes inte mer men det gjorde ont då det drogs! Han kollade även upp blodcirkulationen och han var inte helt nöjd med det högra benet så han plockade bort lite sårrester. För att säkra upp att cirkulationen blir bra så får jag behålla epiduralet men med en svag dos. Smärtmässigt hjälper den mig inte men kanske cirkulationsmässigt. Vilken tur att jag inte tog sikte på epidural vid Davids födsel för det hade nog inte hjälpt då heller.