Släkthärjaren

Oj, vad David längtat till denna helg, i fredags kom farmor och farfar ända från Vretstorp i Närke. De inplacerades i bostadsrättsföreningens uthyrningsbara rum. I lördags kom farbror Conny med sin fru Ann-Karin, även de från Vretstorp, de bodde på hotell. Igår var det full fart då Conny gillar att leka med barn i allmänhet och med David i synnerhet och jösses vad David tog reda på det. Det busades så David var så uppspelt att det inte gick att prata med honom, lägg till att lördagsgodiset hjälpte till i uppspeltheten. Här assisterar han då Dan och Conny skruvar ihop vårt nya köksbord. imageIdag kom även farbror Lenny, eller Leni som David sa som bebis och vi vuxna nappade snabbt på det och kallar honom nu för farbror Lenin, med sig har han kusin Wilma. De ska sova över i Davids rum. David är i himmelriket. Vad har vi då gjort? I fredags hängde vi på balkongen och åt korv. I lördags tog vi en tur förbi leksaksaffären så ett trollspö kunde inhandlas och sedan upptäcktes domkyrkans interiör innan vi gick hem och grillade. Efter det såg vi fotboll på tv och drack öl. Idag har vår stora tv hängts på väggen och sedan åkte vi bil till Nova Lund. Jag och Ann-Karin fyndade billiga odd Mollykläder så vi var rätt nöjda då vi sedan lunchade. På eftermiddagen tog vi en tur i Stadsparken och fick se en fågel som vi tror är en häger ta en guldfisk som vi lockat upp till ytan med våra brödsmulor. Lite dåligt samvete fick vi men, den enes död är den andres bröd. imageimageEfter en uppskrapad armbåge hos en liten pojke så blev det lek på lekplatsen med kusin Wilma och tårarna stillades. I kväll blir det pizza och imorgon näst sista dagens arbete före semester. Det går bra nu!

Annonser

Fixning av elrullstol och påhälsning av kusin

Tiden är knapp då man är på hemmarehab, måste göra två saker samtidigt för att hinna med allt. Mina två errullstolar har kärvat varför en tekniker kom ut idag. Han började med att byta motor på innestolen och jag passade på att träna. Han kan inte ha tyckt att jag var riktigt klok,  en dvärg som sitter och hoppar studsmatta och som gör detta helt ogenerat, men jag tyckte att det var bättre än att sitta och titta på honom, det hade nog varit jobbigare för honom. Uteelrullstolens ryggstöd hade fastnat i ett halvliggande läge varför jag i några dagar kört runt något avslappnat i min påtvingade laid-back pose. Självklart lossnade låsningen så fort han bara rörde vid stolen, behövde ingen lagning. Samma sak är det när jag har datorproblem på jobbet, felet åtgärdas bara någon kunnig lägger ögonen på det skadade godset. Efter en dusch kom sen min sjukgymnast och jag gick med benproteserna och det gick väldigt bra idag, gick länge och kunde hitta balansen även när jag tittade upp och ner.

Vid lunch dök brorsan tillika morbror Jörgen med brorson tillika kusin Aron upp. Vi lagade mat och jag och Jörgen hade ett mycket fint och bra samtal. Efter att maten var uppäten gick vi till Stadsparken och matade änder och sedan sprang smågossarna till lekplatsen. David gick balansgång och likt en riktigt god vän hjälpte Aron honom. image Märk väl den fokuserade blicken!

Ett problem uppstod då båda killarna ville gunga på olika gungor och Jörgen kunde inte gunga två gungor samtidigt, så långa armar har han inte. Jag fick helt enkelt rycka in! image image Det gäller att inte tycka något är konstigt utan ta allt naturligt, även om andra tycker att det är konstigt, men då är det deras problem, om min son vill gunga så får jag helt enkelt gunga honom.

En komparativ studie av två midsomrar

Förra årets midsommar var en av de värsta, jag låg inlagd på infektion 2 i Malmö och hade under förmiddagen badats. Då jag badades så lades samtidigt såren om och för att bespara mig den smärtan så sövdes jag lätt. När jag sedan vaknar är jag väldigt trött och lite lätt nedstämd. I samband med mitt uppvaknande kom Dan och David och sen mina föräldrar, de tog med sig David till Jörgen och Sofia så inte även han skulle behöva fira midsommar på sjukhus. Jag kände mig deppig och denna känsla accelererade under dagen och jag saknade David. Dan hämtade honom sen och jag blev bara så ledsen under tiden och försökte att inte gråta då de kom för att inte skrämma David. När de sedan sagt god natt och åkt så bara sprutade tårarna och personalen försökte trösta men inget fick slut på min gråt och ångest. Ångesten gjorde så det började rycka och krampa i armar och ben, det enda som till slut hjälpte var pillret jourläkaren kom med som gjorde att jag somnade.

Igår hade det gått ett år sedan den miserabla dagen, i år var det dock andra känslor. Vi hade bestämt oss för att vara helt själva för det är så sällan vi kan vara det då jag är i behov av så mycket hjälp. Min assistent gick vid 1 igår och då la jag mig i soffan på balkongen och läste min bok på Ipaden och somnade en stund medan jag hörde Dan och David diskutera i vardagsrummet. Efter min härliga sovstund åt vi kladdkaka och jag och David var en sväng på lekplatsen och på kvällen grillade vi och drack vin. David somnade sen mellan oss i soffan och jag och Dan drack mer vin, lyssnade på musik och pratade en massa. En i mångas ögon kanske ganska trist midsommar då man ”ska” vara ute på landet med ett stort gäng och snapsa, äta sill, leka med mera men i mina ögon var detta det bästa. Jag har slutat göra det man ”ska” och istället göra det som för stunden känns bäst för oss.

I år somnade jag utan ångestdämpande medel. I år är mitt psyke stabilt, i år har jag ingen smärta, i år gråter jag inte, i år är jag hemma, i år är vi tillsammans och i år är jag lycklig.

Halvtid och meckar-Anita

Idag var det möte med Försäkringskassan och med min arbetsgivare på jobbet, vi skulle utvärdera min arbetsträning. Jag jobbar ju nu 25 % och arbetstränar 12.5 %. Min chef Petra berättade att allt fungerar bra och jag är hennes ”wild card” då jag kan hoppa in och arbeta med uppgifter som behövs göras. Vad jag däremot inte kan göra är att sitta i direktservice eller besöka arbetsgivare, än. Jag är alltså inte schemalagd på något utan kan alltså fungera som ett vilt kort. De frågade vad jag vill och jag vill jobba halvtid så min arbetsträning kommer att utökas till 25 % och lagom till min semester kommer jag att arbeta 50 %. Mitt mål för tillfället är alltså uppnått, att jobba halvtid och jag kan nu sköta min träning och läkarbesök på min lediga tid. Jag känner också att jag mår mycket bättre av att jobba, att känna mig normal och känna att jag är en del av samhället som gör nytta för det är verkligen kul att jobba!

Igår skröt jag här på bloggen om min nya inneelrullstol men lyckan blev kort. Det var ett glapp i bromssystemet och därför stannade den helt plötsligt mitt på köksgolvet och där blev den stående. Kunde alltså inte bälja i mig drycker igår då fria toabesök mitt i natten var omöjliga. Min assistent Anita gav sig dock bara den på att hon skulle lösa problemet för motorn som var beställd skulle dröja. Efter en stunds meckande fick hon igång den och vi lokaliserade glappet så varje gång den stannar så vet vi vart det ska tryckas. Så länge den inte stannar på väg till toa mitt i natten…

Nu har förresten Dan och David sommarlov, gissa om det kommer att sovas länge på morgonen, jag får som vanligt gå upp tidigt och träna eller jobba. Men bara fram till den 2 juli för sen är även jag ledig.

Nystylade med inneelrullstol

Idag kom representanter från region Skåne och levererade en ny inneelrullstol till mig. Detta innebär att jag är en av få som fått den stora lyckan att få låna en uteelrullstol OCH inneelrullstol! Jag kan nu bli betydligt mer självständig då jag är hemma, behöver inte be någon om skjuts då jag ska någonstans i mitt eget hem. Jag demonstrerade för Dan idag hur jag på egen maskin kunde hämta min penna i soffan och sedan ta mig till matbordet för att skriva detta. Han blev oerhört imponerad. David var mest intresserad av alla knappar. image Det kommer att bli en otrolig frihet, det känner jag redan nu. Ikväll kan jag dricka hur mycket som helst för i natt kan jag gå på toa utan att behöva väcka Dan!

Som syns är både jag och David nystylade. Igår kom Pushpa och Malin på middag och som tur väl var hade Pushpa sin sax med och Malin sitt bästa passa-David-humör. Dan passade på att gå på restaurang så han kunde få lite tid för sig själv. Pushpa började med att klippa David som satt i mitt knä och han blev mest intresserad av allt hår som föll ner varför han till slut fick hår i munnen. Malin slängde sen in David i duschen och medan jag blev klippt gick de nyfunna vännerna till affären och köpte glass. Jag förklarade för Pushpa hur jag ville bli klippt men hon tyckte att det var en usel beskrivning och hon kunde inte förstå att jag en gång i tiden varit frisör. Ny frisyr blev det i alla fall och även ögonbryn och fransar fick sig en färgomgång. De gick sen vid 22 och vi bestämde att nästa gång vi ses blir det även lite vin till, men efter klippningen…

Trädgårdsmästaren David

Min morfar hade gröna fingrar, under vintrarna satt han inne och ritade upp hur han skulle plantera sin trädgård till våren. Dessa planer utförde han sedan och trädgården blev helt fantastisk med gångar, trappor, fontän, uthus, gräsmattor i etage och blommor överallt. Morfar dog 1974 så mormor förvaltade sedan hans trädgård fram till dess hon sålde huset i mitten av 00-talet. Ett oerhört jobb. Tyvärr ärvde inte jag dessa gröna fingrar (vore ju konstigt då jag för närvarande inte har några fingrar alls), men David har ett spirande intresse för odling. Förra året odlade han paprikor och fick fram fyra stycken och i år består odlingen av inget mindre än äppelträd! image De ser inte mycket ut för världen men enligt David kommer det att bli träd som ska planteras i stugan. Är någon sugen på äpplen om en tio är så är ni välkomna till Sölvesborg. Han nöjer sig inte med frukter och grönsaker, han har även slagit sig på blomsterodling, här med sin första egenhändigt planterade solros.image Nästan lika stor som honom.

Fiaskot med min lösa bro kulminerade igår kväll då den föll ner i spagetti bolognesen och Dan fick plocka upp den och trycka in den igen. Han hann i alla fall se hur attraktiv jag är utan framtänder. Vi behövde i alla fall inte spekulera i hur lös den var då vi kunde konstatera att den är lös på riktigt. Idag fick jag, som tur väl var en akuttid till tandläkaren som limmade fast den ordentligt igen. Nu känns det som om den provisoriska bron sitter. Förhoppningsvis till den 29 juni då det ska sättas in en mer permanent bro.

Sova under körsbärsträdet

Även denna helg är jag och David i stugan med min assistent Sanna, tur är det då vädret är fantastiskt. Igår satt mina kollegor och spådde regn och rusk som idag men så fel de hade, får inte glömma att påpeka det på måndag. Idag låg jag under körsbärsträdet och läste på min IPad medan David sprang runt och lekte. Helt plötsligt blev ögonlocken så tunga så jag somnade mitt i en mening, ändå så hörde jag sporadiska samtal runt mig som fördes mellan Sanna och David. Efter ett par timmar orkade jag äntligen vakna och jag var så förvånad för jag sov nio timmar i natt. Min kloka assistent sa att då man mår riktigt bra så slappnar man av och kan somna så här.

Vi gick sen ner till stranden och David åt den största glassen Engelholms glass har i sitt sortiment.image Efter att glassen var sänkt så nös jag och min nya provisoriska bro lossnade helt. Den kändes i och för sig lite lös innan men av rädsla för att ta mig hem helt tandalös så lyckades jag trycka in bron med tungan igen. Denna händelse tog nog sammanlagt en halv sekund men jag var rätt skakad efteråt, ska nog inte tugga kola ikväll och ringa tandläkaren på måndag.

Vi gick sen tillsammans med vår granne Maria och hennes barn till viken och David gjorde mig så stolt. Han badade! Vår son är, liksom sin mamma ingen badkruka. Det var sen stört omöjligt att få upp honom men nu är vi hemma igen och jag sitter igen under körsbärsträdet, enligt mig den bästa platsen på jorden.

 

Den stora tanddagen

Idag har det slumpat sig så att jag haft två besök hos de som sysslar med tänder inbokade. Låter verkligen inte som det trevligaste man kan göra en onsdag i juni men själv är jag bara tacksam över att allt är igång. Först ut var tandhygienisten hos sjukhustandläkaren som blev helt själaglad då hon insåg att hon kunde nå alla mina tänder. Detta är något hon aldrig kunnat göra tidigare då munnen varit så liten och nu efter två operationer så är den snart normal, så underbart. Konstigt att skriva ordet underbart i samband med ordet tandhygienist men efter alla tandläkarbesök så bryr jag mig inte längre. Jag fick även en ny munskärm då jag ska träna munnens elasticitet tre gånger varje dag så den inte drar ihop sig igen. Vi hade sen en stunds väntan så jag och Anita drog bort till Möllan och handlade körsbär till Dan och vindruvor till David.

Klockan 3 kallades jag in till specialisttandläkaren Björn som var med på operationen för två veckor sen och då drog ut tre framtänder. Han satte då in några provisoriska tänder som han nu till min stora fasa knackade ut, detta gjorde vansinnigt ont. Sen fick jag se en fruktansvärd syn i spegeln, jag var tandalös framtill och en av tänderna som var kvar såg ut som en pigg. Läspningen när han bad mig säga Missisippi var av det grövre slaget. Han hade sen fått ytterligare en provisorisk bro som han limmade fast. En ny, förbättrad bro beställdes och den är klar till den 29:e juni, den kommer att sättas in med ett starkare material och då kommer den att sitta som vanliga tänder och då kommer jag äntligen kunna bita av utan rädsla att tappa tänderna. Jag tog en selfie av min provisoriska bro, inte det lättaste utan händer men Dan var helt uppslukad av körsbären så bildtagningen fick jag sköta själv.image Men visst börjar det se ut som vanliga tänder! (En liten hälsning till Pushpa om du läser detta, hjälp! Du förstår vad jag menar 😉)

Ett sting av vemod

Under helgen har jag och David varit i stugan. Det är första gången jag var där sedan september 2013. Sommarstugan har alltid betytt så mycket för mig, alltid när vi var där så var vi lediga, inga måsten utan bara massor med tid att fylla med det som vi ville. När jag tänker på det i perspektiv så blir hjärnan väldigt selektiv, det var alltid fint väder och havet varmt. Förra sommaren då jag inte kunde åka dit tänkte jag väldigt mycket på allt härligt som förknippas med stugan och sommaren och det är nog känslan att vara fri och ledig som gör minnena så ljusa.

Dan stannade hemma och jobbade och under lördagen gick jag och David en promenad med min assistent Sanna. Vi gick längst ut på udden där den gamla restaurangen legat och ut på Tors brygga där det är djupt och alla ungdomar badar. Promenaden gick vidare via en bro ut på ön där det legat ett hopptorn. Vi passerade den stora stranden med lekplats och David kände på vattnet och ‘det var inte alls kallt’. Vi gick runt campingen och förundrades över vilka monster till husvagnar det finns och alla små inmutade trädgårdar med nät framför förtälten. Vi kom sen ner till viken, vår vik, min vik. Där jag som tvååring satt i grön badrock, blå om munnen av kyla ätandes glass sägandes att ‘det är inte alls kallt i vattnet’. Där vi som barn tog kvällsdopp i solnedgången. Där vi som äldre barn kunde dyka från den ditplacerade flotten i timtal och slå nya längdrekord. Där jag som vuxen gick ner och tog årets första dopp i maj och årets sista dopp i september. Där jag som mamma badade min son och där han upptäckte glädjen med att bada. Dit kom vi och ett sting av vemod letade sig fram. Kommer jag någonsin kunna bada här igen? I år kommer det i alla fall inte att gå, men kanske nästa år. Tänk ändå vad som redan hänt på ett år, för ett år sen låg jag vid denna tid på infektion 2 i Malmö med blodig och infekterad rygg, ihopdragen mun som gjorde att jag inte kunde äta, sår på armar, ben och ansikte, en krånglande kateter och ett ganska labilt psyke. Vemodet försvann ganska snart då jag såg glädjen hos David att återigen besöka min vik, vår vik, hans vik. image

Oförmågan att frysa

Jag fryser inte längre, tvärtom, jag är alltid varm. På jobbet klagar alla på att det är kallt utom jag. En kopp kaffe och lite koncentrerat arbete vid datorn en timme och det rinner i pannan på mig. Samma sak hemma, nu när jag sitter och skriver så känner jag hur värmen sprider sig i kroppen och ganska snart så kommer det att kännas obehagligt och snart kräver jag att fönstren ska öppnas. Jag har funderat lite på det här och tror att det har att göra med att jag inte längre har några yttre extremiteter som fingrar och tår, tänker man efter så är det ofta där kylan börjar att tränga in. Varför annars ha strumpor och vantar. Idag försökte jag verkligen frysa då vi gick från handkirurgen. För övrigt så bestämde vi där att min ärriga hud på armarna måste mjukas upp om jag överhuvudtaget ska kunna ha proteser. Detta ska göras via silikon på armarna nattetid, dvs en tunt självhäftande omläggningsmaterial av silikon sätts på armarna som hålls fast av ett tygbandage, på tal om att bli varm! Tillbaka till mitt lilla kyltest, jag körde utan jacka i snålblåsten och försökte framkalla köldrysningar men det gick bara inte. Hur ska jag klara av sommaren om den blir varm? Pannband med fläkt på? Tips?

Jag och David har för övrigt kommit på skojigheter med min nya näsa, som förresten sitter betydligt bättre med det nya limmet. Den kasar inte längre ner vid lunchtid av all värme jag alstrar. När jag idag testade att ta av den så fastnade den på min arm. Detta tyckte vi var kul att föreviga. Notera näsan på armen.

image