Mellandagsslött

Så var det då ett år knappt kvar tills nästa jul, innevarande års jul ligger i backspegeln. Traditionsenligt firades den hemma hos brorsans familj i Malmö under både julafton och juldagen. Annandagen blev en slö historia mestadels tillbringad i soffan. Den slöa dagen avslutades med den aldrig töntiga filmen Dirty dancing (även om Patrick Swayze luftgitarrsolo kändes lite corny) där replikerna fortfarande kunde uttalas av mig strax före skådespelarna själva gjorde det, sett den lite för många gånger. Men i fredags var det vardag igen, först till plastik i Malmö klockan 8 för att plocka stygnen i ansiktet. Den proffsiga sjuksköterskan plockade dessa utan för mycket smärta även om hon tyckte att kirurgerna använt lite väl många och lite väl små stygn. Men avplockade blev de så nu ska jag ha ärren tejpade i en månad ungefär så får vi se resultatet sen. Efter plocket så var det jobb, aldrig har väl de lokalerna ekat så tomma som i fredags men några var vi allt där. Igår rastade vi nya bilen, vi har fortfarande kvar vår plats i garaget trots att vi enligt ordförande inte får ha den kvar. Ska bli intressant att se vad nästa steg blir i parkeringsfrågan. Vi har ju faktiskt inte gjort som han beordrade oss att göra så han kokar säkert av ilska över vår fräckhet. Bilen rastades alltså genom en tripp upp till goda vänner i Glumslöv som bjöd på lunch och mycket skratt och prat. Idag har jag fikat med en väninna och snart är året slut. Det är nu man ska summera det gamla året, arkivera det och påbörja det nya. Nöjer mig med att skriva att det varit ett bra år, nu tar vi tag i nästa.

Ingen lösning samt operation

Det gäller att hålla i så här före jul, själv hinner jag med både parkeringsbråk och operation. I tisdags fick jag tag i HSB:s jurister men dessvärre var de inte till mycket hjälp då en styrelse är demokratiskt vald av sina medlemmar och därför får styra relativt autonomt. De tyckte dock att jag kunde lämna in en motion till nästa årsmöte och rösta bort dem. Men nästa årsmöte är i början av december 2020 och jag hoppas att parkeringsbekymret är löst innan dess. Däremot så kan de inte tvinga bort oss från vår nuvarande parkering som ordförande vill då bilens hjuls kontaktyta står precis vid linjen. Om de gör det så kan vi på rättslig väg kräva skadestånd. Jag skickade dock in en offentlig anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, undrar hur kränkt och hotad han känner sig när han får veta det? Var dock lite nojig i morse över att de skulle ha gjort något med vår bil, typ transporterat bort den, då Dan skulle köra mig tidigt till Plastik i Malmö.

I morse ringde klockan redan 05.40 och Dan och David fick även de gå upp så kristligt tidigt, deras första dag på jullovet. Efter en sista Descutandusch så rullade vi ut till garaget och där stod bilen helt orörd. De lämnade mig på Plastik och jag pysslades om inför operation. Fick min premedicinering, träffade kirurgerna som ritade i mitt ansikte och en nål sattes i port-a-cathen och sen sövdes jag. Utan att minnas något så vaknade jag några timmar sedan på uppvak där jag frös och hade ont. Detta avhjälptes med värmefilt och smärtstillande och sen fick jag träffa min kirurg. De hade opererat min överläpp igen, denna gång för att avhjälpa stramheten på överläppen. Fick se bilderna från operationen som togs innan allt bandage sattes över så nu har jag en massa z runt munnen. Dessa stygn ska plockas den 27:e så förhoppningsvis kan jag sen även sova på vänster sidan utan risk för salivutsöndring under natten. Nu får tiden utvisa hur operationen gått då det är svårt att säga precis efter då ärren som redan fanns där tidigare kan påverka slutresultatet. Men då kirurgerna är så proffsiga så är jag vid gott hopp. Sjuksköterskan som hjälpte mig på med kläderna tyckte dock att jag lagt på mig några kilon sen sist, men det är ju verkligen sant då jag vägde 48 kilon då 2015 efter ett år på sjukhus när vi sist sågs. Tyvärr finns ingen ljusning över att några av dessa kilon försvinner under den närmsta tiden då kirurgen frångick principen att jag enbart får äta flytande föda över helgen och sen kommer ju julen och sen nyår. Årstider som inte är direkt kända över sin förmåga för viktminskning.

”Hotad och kränkt”

Idag kom svaret från den som enväldigt styr och ställer i vår bostadsrättsförening, ordföranden. Av svaret att döma kan man ganska enkelt utläsa att detta tänker han fortsätta med:

”Hej

Detta är vad som gäller och ni har att rätta er efter våra anvisningar.

Jag tänker inte föra diskussionen längre.

En bil får inte parkeras så att den står delvis utan för parkeringsrutan.
Parkeringsruta 131 i garaget är inte för liten det är er bil som är för stor.
Ni måste byta plats och vi erbjuder er en normalstor plats.
Platser ni kan välja mellan är 203 och 190
LKP som äger parkeringshuset har större handikapplatser.

Ni skriver att ni ska gå till Diskrimineringsombudsmannen. Detta upplever jag som ett hot och mycket kränkande. Jag överväger att diskutera detta med min personliga advokat.
Jag har även instruerat mina medarbetare att det är likabehandlingsprincipen som gäller.
Det vill säga att ni inte ska behandlas sämre, och definitivt inte bättre, än någon annan.”

Ja, vart ska vi börja? Här gäller det att följa anvisningar annars… dessutom så tänker han inte föra diskussionen vidare, moget. Det är tydligen inte deras parkeringsplats som är för liten utan vår bil som är för stor, märkligt då vår bil klassas som en vanlig bil. Sen säger han emot sig själv genom att erbjuda oss en normalstor parkeringsplats. Men då är ju vår inte normalstor, eller? Dan har nu varit och tittat på de två platserna och de kan vi inte acceptera då jag inte kan komma ut ur bilen då. De båda platserna har parkeringsplatser vid båda sidor så min lift går inte att fällas ut. Vi kommer således att behålla vår plats som vi har kontrakt på fram till dess de erbjuder oss en vettig plats, vilket finns. Sen förstår han fortfarande inte att vi inte kan hyra en handikappsplats då det bara är när jag kör som vi kan använda en sådan plats, inte när Dan kör. Men det är i slutklämmen det mest roliga kommer, han känner sig hotad och kränkt och överväger att diskutera detta med sin personliga advokat. Vem hotar vem här, sen när får jag inte rådfråga vem jag vill? Ska han lägga munkavle på mig nu också? Bryta mot en grundlag? Sen, när man inte tror att han kan komma på mer så kommer snacket om likabehandling, vi ska definitivt inte behandlas bättre än någon annan. Men, om vi nu alla ska behandlas lika så är det ju onödigt att vi har hiss i huset för oss i rullstol, vi kan väl ta trapporna som alla andra, skylla oss själva att vi har funktionsnedsättning. Han förstår inte att det är just genom att agera som han gör att det är då det blir diskriminerande. Ibland måste man anpassa för oss som inte kan bli behandlade enligt likabehandlingsprincipen för annars går vi under. Imorgon ska jag ringa HSBs jurister.

 

Parkeringsdilemmats fortsättning

Vi har ännu inte nått någon lösning på parkeringsfrågan. I onsdags mailade jag ett långt mail till bostadsrättsföreningens ordförande där jag besvarade hans påståenden ett efter ett på ett så sakligt sätt som möjligt. Han menade att vi inte kunde välja parkeringsplats ”hur som helst” då enbart de som hyrt parkering tidigare fick det, jag påpekade då att vi hyrde parkeringsplats före ombyggnationen av garaget som var klart i höstas men fick ingen förfrågan om något förhandsval. Nästa påstående var att de inte har några handikappsparkeringar, jag påpekade då att vi inte är ute efter en handikappsplats då det i så fall bara är jag som får parkera där, inte Dan, handikappsparkeringstillstånd är personliga. Han påstod också, i fet stil, att vi inte fick ha kvar den plats vi har då den är för liten. I kontraktet står att styrelsen kan säga upp hyresgästs parkering men då är uppsägningstiden nio månader. Annars höll jag med honom, platsen är för liten och jag citerade då ur kontraktet att ”hyresgästen har rätt att åberopa brist om parkeringsplatsen inte är i brukbart skick”. Det är den, i obrukbart skick alltså då en bil inte får plats. Jag skrev också att jag fann deras agerande synnerligen diskriminerande då det är min funktionsnedsättning som gör så vi behöver en vettig plats. Fortsättningsvis så skrev jag att vi hämtar hem bilen idag då den varit i Staffanstorp för ytterligare justeringar och då kommer vi att parkera på den plats vi har kontrakt på. Idag när vi kom hem med bilen så var som vanligt den plats vi önskar tom och HSBs servicebil stod påpassligt parkerad i den tvätthall vi delvis blockerar:  Jag vet ärligt talat inte om placerandet av servicebilen var en demonstration för att visa att vi inte kan parkera vår bil där den står idag eller om det bara blev så. Den tomma gröna platsen är annars för servicebilen, den platsen är också en halv meter längre än vår. Nu står vår bil inbackad så mycket det går, bagageluckan går inte att öppna, ändå står den utanför linjen, men, kontaktytan på framhjulen är ändå innanför linjen. Jag vet ärligt talat inte vad som händer nu, men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle bli en konflikt om en parkeringsplats. Mycket tråkigt och ledsamt.

Parkeringsproblem

När vi nu äntligen efter nästan två års tid har en fin bil där hela familjen kan åka i så kommer nästa bekymmer… parkeringen. Vår bostadsrättsförening styrs av en enväldig ordförande som hyrt ut den minsta parkeringsplatsen till oss, dock med fri passage på ena sidan så vi kan fälla ut liften. Men platsen är så liten så hjulen står utanför och då vi måste backa in för att kunna fälla ut liften så kan vi inte öppna bagageluckan. Jag mailade först uthyraren på HSB och frågade om vi kunde hyra parkeringsplatsen bredvid, som även den hade fri passage vid sidan om bilen men som var betydligt större. Dessutom så står den tom. Denna plats stod inte alls tom, hävdade uthyraren utan den skulle stå till förfogande till HSBs servicebil. Jag undrade då om vi inte kunde få byta med servicebilen. Då kom nästa svar, nej, den skulle inte hyras ut till någon i föreningen av ”rättviseskäl” då det tydligen kryllar av anpassade bilar som vill lägga beslag på den platsen. Själv har jag sett en anpassad bil men där finns en ramp in bakifrån i bilen varför det är enklast för dem att ha en vanlig parkeringsplats. När jag även ifrågasatte rättviseskälet så överlämnades ärendet till ordförande i föreningen och idag kom svaret; vi ska inte tro att vi kan välja parkering hur som helst, dvs vi kommer inte att få hyra den önskade platsen. Men inte nog med det, vi får inte heller behålla den plats vi hyr idag då den är för liten för vår bil. Vi blir med andra ord vräkta från vår parkeringsplats som vi har kontrakt på om vi inte frivilligt flyttar på oss. Men, vi kan hyra två platser men då får vi betala dubbelt så mycket. De kunde minsann inte tillhandahålla några handikappsplatser. Själva tonen i mailet var väldigt otrevligt och andemeningen var att här är det han som bestämmer, vi ska inte komma här med krav. Jag blev dessutom så paff av det totala ointresset av att vara lösningsfokuserad. Varför jag lägger ut den här historien är för att få höra från andra personer som inte varit inblandade i diskussionen om det verkligen är rätt av föreningen (ordförande) att göra så här mot sina medlemmar? Är det diskriminering? Är det okej rent juridiskt? Vad ska vi göra för att på ett skäligt sätt parkera vår bil?

Världens sämsta morgon

Det låter ju så bra, andre december, väcka sonen som får öppna present i adventskalendern, elljusstakarna lyser upp rummen och ute är det mörkt, snart är det jul. Det borde vara så harmoniskt. Men inte min morgon. Något sena hoppar jag över från inneelrullstolen till uteelrullstolen för att följa med sonen till skolan, men det var värst vad stolen lutar? Okej, punktering på högra framhjulet. Stresspåslaget blir enormt men som tur väl var så var Dan hemma så han kunde ta över lämnandet av David. Över i den manuella rullstolen, assistenten fick rulla mig till stationen då jag på måndagar jobbar från kontoret i Malmö och där inväntade vi tåget. Tåget kom och jag behöver ju en ramp för att komma in i själva vagnen. Konduktören syntes inte till och vi var ensamma på perrongen. Efter många om och men kom så konduktören med långsamma steg för att hjälpa oss. Man kunde riktigt känna medpassagerarnas irritation då tåget inte avgick i tid. Men hon fick inte loss rampen för den satt fast i skåpet. Konduktören blev stressad så jag löste situationen genom att säga att jag tar nästa tåg. Kände mig väldigt stressad också då jag försenade tåget. Väl framme på AF i Malmö så skulle jag före mötet ringa elrullstolsreperatören. Men då var telefonen urladdad. Då jag varit förutseende då jag känner min telefons förmåga att ladda ur sig så hade jag med en powerbank. Det tog dock väldigt lång tid för telefonen att få någon kraft så med den negativa inställningen jag hade just då så var jag helt säker på att även telefonen var död. Men telefonen kom tillbaka från de döda och jag ringde växeln för reparationer. Telefonisten lovade att skicka ut en reparatör idag. Tänkte att nu vänder det. Men nej, vid en paus på jobbet en timme senare så öppnade jag mailen. I torsdags när vi kom hem med den nya bilen så upptäckte vi att vi blivit tilldelade den minsta parkeringsplatsen i hela garaget men till samma pris som alla andra varför vi fick stå med framhjulen utanför. Bredvid bilen så fanns det en gångväg och på andra sidan den fanns en stor parkeringsplats som inte användes. Hade varit perfekt för oss för i så fall hade vi inte behövt backa in bilen utan kunna köra rakt fram då vi är beroende av att ha liften på höger sida. På torsdagkvällen mailade jag den person som har hand om uthyrningen av platser för att höra om vi bara kunde byta platser, om det gick bra för den som hyrde den platsen. Idag, mitt i morgonkaoset så kom svaret att många som sitter i rullstol som har bil där har velat ha den platsen så av rättviseskäl får vi inte hyra den utan den bästa ska stå till förfogande för HSBs servicebilar. Men vi kunde hyra två platser bredvid varandra men då skulle det bli dubbelt så dyrt. Jag blev då så ledsen, har inte sett några handikappanpassade bilar där i garaget och om det var många som var intresserade så kunde väl vi som vill ha platsen få motivera varför vi har behov av den och sen skulle uthyraren få avgöra vem som har störst behov av den istället för att låta den stå tom. Jag är osäker på om jag kommer att klara av att backa in bilen i det lilla utrymmet vi har till förfogande nu. Dagen har sen efter denna jobbiga start fortsatt att vara mer eller mindre jobbig. Om man säger så, jag har haft bättre dagar.