Besiktning i Mölndal

Vad göra under semesterns första dag? Varför inte sitta på motorvägen mellan Lund och Mölndal?  Det var dags för 6-månaders kontroll av titanskruvarna fast det bara gått fem månader så jag styrde kosan norrut. Först en röntgen och sedan träff med läkare, sjukgymnast och ortopedingenjörer, närmare bestämt tre stycken. Vi började med att diskutera rehabiliteringen och smärtan och sen tog läkaren en titt på benen. Han tyckte att det såg okej ut med tanke på förutsättningarna med min extremt ärriga hud. Vad jag ska se upp med är infektioner vid hudöppningen då huden inte sluter helt runt skruvarna än. Han frågade också om jag vill operera in titanskruvar även i armarna och det svarade jag såklart ja på. Det kommer ju inte att ske genast men planeringen kommer att inledas så förhoppningsvis inom ett år. Det känns ju bra för då kan jag komma igång ordentligt med benen innan allt arbete kring armarna kommer igång. Men där i mellan är det tänkt att plastik ska fixa lite med underläppen. Men nu tänkte jag ta ledigt lite från alla läkarbesök.

Nästan döv på ena örat och semester

För en vecka sen började jag känna det som om jag hade vatten i högra örat. Hur jag än vände huvudet på sned så ville det inte rinna ut. Det blev värre och värre och jag började ana att jag fått en vaxpropp. Revaxör inhandlades och vi spolade och spolade men inget ville åka ut. I tisdags så ringde jag vårdcentralen och jag skulle få komma dit dagen därpå och träffa en distriktssköterska så hon skulle få bukt på den envisa proppen. I onsdags åkte jag från jobbet, för övrigt sista dagen innan sommarens första semester, och fick komma in i vårdcentralens öronsköljningsrum. Hon började med att titta in i örat och där fanns inget vax, det var så rent så. Men vad var det då? Hon fixade resolut en tid till doktorn, jag började dock bekymra mig över att jag skulle behöva sitta i väntrummet i en evighet då jag hade så bråttom tillbaka till jobbet för jag ville fixa undan så mycket som möjligt före ledigheten. Mina farhågor kom snabbt på skam då den unge läkaren kallade in mig efter fem minuter. Han tittade i örat, inget vax men rätt irriterade hörselgångarna. Jag förklarade detta genom mitt missbruk av revaxör. Han undrade då om jag nyligen varit förkyld och det hade jag ju så han hämtade en stämgaffel, slog denna mot handen och satte den i pannan. Låter det mycket på ena sidan, undrade han? Ja, det gjorde det på den sidan där jag var döv. Då hade jag visst vätska bakom trumhinnan, till följd av förkylningen. Det enda som botar är avsvällande nässpray och att vänta ut det. Så, nu sitter jag här i stugan, första semesterdagen, halvdöv med ett begynnande missbruk av nässpray.

De sista dagarna har förutom min hörselnedsättning varit oerhört sociala. Söndagskvällen spenderades hos Eva tillsammans med gamla kollegor från Sundsgymnasiet och i tisdags dök Heidi upp på middag som är en sällsynt gäst då hon annars bor i Kenya. Idag inleds så första delen av två semesterperioder, känns ändå helt okej!

Åter i träning

Efter nästan två veckor med en envis förkylning och med all träning på is så var det dags idag igen. Motivationen var konstigt nog på topp och jag tränade i nästan två timmar hemma, först på studsmattan och sen på ett liggunderlag på golvet med det korta proteserna på. Inget konstigt med det egentligen men vad som är bra med att ha hållit upp ett tag är dels att motivationen är god och dels att innovationsförmågan är högre än tidigare då man tragglar samma träningspass om och om igen. Då jag satt på golvet så skulle jag upp i soffan och innan har jag tagit vägen via studsmattan som en trappa men nu ville jag ta vägen utan studsmattan. Vägen dit blev att lägga mig på mage och sedan via armbågar och de korta proteserna liksom gå ihop så jag blev stående på benproteserna med armbågarna på golvet. På så sätt kunde jag på alla fyra gå fram till soffan och sedan klättra upp direkt från golvet. Kanske ingen gigantisk framgång men för mig kändes det ändå ganska stort.