Slutbesiktning

Så kom då dagen då den nybyggda stugan skulle slutbesiktigas. Då det bara är jag i familjen som jobbar den här veckan då övriga har sportlov så knäppte jag igång datorn vid 7 igår morse. Torsdagar jobbar jag bara fem timmar så vid 12 kunde vi lämna Lund för vidare transport norrut. Vi gladde oss över att motorvägen förbi småbyarna söder om Kristianstad var klar varför resan blir både snabbare och smidigare. Väl uppe i Tredenborg såg vi vår nya stuga på håll då den helt plötsligt växt om grannarna. Jag lyckades komma in till trädäcket trots den något förstörda trädgården men in i själva stugan kommer jag inte än. Det var väldigt fint väder så vårkänslorna inföll sig i oss alla tre och vi njöt i sol och värme medan vi väntade och inspekterade trädgården, eller lerhögarna. En efter en dök de kontrollerade och de kontrollerande upp. Byggmästaren och entreprenören kom först och sen vår kontrollansvarige och representanten från kommunen. De gick igenom bygget invändigt och utvändigt och allt godkändes, ska bara dräneras lite till. I egentlig mening så kan vi flytta in nu. Men nu ska ritning och ansökan om att bygga altan som Attefall skickas in till kommunen. När sen altanen är klar så ska friggebod och förlängning av trädäck byggas av den lokale snickaren där Dan ska hjälpa till för att hålla nere kostnaderna. En hel del kvar men det mesta är gjort. Vi är så nöjda med allt som gjorts, titta bara! Bilden visar Davids utsikt från loftet där han ska härbärgera, tittar man noga så ser man havet bak träden, men bara då de inte har löv. Här har vi då utsikten från loftet ner på vardagsrum/kök. Den lilla stegen upp till Davids rum. Han kan göra vad han vill där för jag kommer inte upp där, men det gör ju i och för sig hans pappa så han kan inte gå

helt banarnas. Det nya köket med diskmaskin, tänk vi som inte ens hade vatten indragen i stugan när den köptes 1975, när det skulle diskas så fick vattnet först värmas. En mycket välkommen maskin till, tvättmaskinen… tänk all handtvätt som gjorts genom åren, alla gånger man kört hem med bilen full med tvätt för att märka att tvättstugan är fullbokad. Aldrig mer, nu gör vi allt på plats, prisa utvecklingen! Eftergiften till Dan, en bastu. Efter tre timmar utomhus hade vi önskat att den var igång för så kallt det blev fram mot halv 5. Jag hade lovat David att vi skulle gå en runda men vi frös för mycket. På väg hem märkte vi också hur trött man blir av frisk luft för så mycket utomhus har vi inte varit sen i september.

Solglasögonväder

Visst, det var fint väder idag så solglasögonen hade nog åkt fram i alla fall men det var inte därför jag var i Malmö och såg ut så här. Anledningen var att efter ögonoperationen jag gjorde för knappt ett och ett halvt år sen så har lite starr grumlat den konstgjorde linsen. Ja, jag är medveten om att man inte är purung då ordet starr träder in i ordförrådet. Men, hur som helst, det skulle åtgärdas idag, för det behövde pupillen vidgas via droppar. De första tog vi på perrongen i Lund och de andra och sista på centralstationen i Malmö. Själva starrborttagandet tog ungefär en minut och läkaren sköt bort starren med laser vilket resulterade i ett knäppande i ögat då starren lossnade. Därav behovet av solglasögon då ljusinsläppet i de stora pupillerna blir enormt. Väl på tåget hem så får vi information om att ett godståg havererat mellan Lund och Malmö, i rusningstrafik! Vi blir således sittande en halvtimme i Åkarp i den tomma kupén men jag tackade ändå min lyckliga stjärna att jag får jobba hemma och slipper pendla till Malmö varje dag. 40 minuter senare anlände vi till Lund och perrongerna var smockfulla och folk stod alldeles för tätt utan munskydd. Det kändes inte bra, inte alls bra, inte konstigt att coronasmittan ökar igen…

Snart, snart

Igår fick vi två nya bilder smsade till oss på vår nya stuga. Två bilder som gör att det känns som om vi alldeles snart kan ta den i besittning. Det var först en bild på braskaminen som ser så inbjudande ut att vi helst skulle vilja använda den direkt, speciellt då det är så kallt som det är nu. Vid nästa års sportlov kommer vi att kunna använda den. Bild nummer två är på köket så nöjda vi är med det. Om man får tillåta sig med en liten jämförelse mad det gamla köket i den gamla stugan så är det ju inte så svårt att se att det kommer att bli en viss förändring:

Nu ska vi ju inte förringa den gamla stugans charm med dess påskgula luckor och plastkorkmatta men en viss bekvämlighet och modernitet kan ju vara skönt att ha…

Dessa blodprov

Jag är nog en av världens mest svårstuckna människor på jorden, alltså inte snarstuckna. Mina armveck vägrar helt enkelt att visa sina små blodkärl när nålen kommer fram och blod ska klämmas fram. Detta har varit känt länge varför en så kallad port-a-cath inopererades under högra nyckelbenet för att underlätta blodtagning för några år sen. Men denna ingång används oftast bara vid operationer då det är en ganska stor procedur att använda och får bara användas av en sjuksköterska eller en läkare varför det oftast slutar med en vanlig nål istället, i varje fall vid små blodprov. Idag skulle ett kreatininprov tas för att se hur njurfunktionen fungerar då jag äter blodförtunnande mediciner som ska hjälpa mot eventuella blodproppar då jag av vissa benlösa skäl sitter den mesta tiden. Tid var bokad idag klockan 11 på sjukhuset i Lund och då jag lyckats boka tid på årets hittills kallaste dag så var blodkärlen ännu mer osynliga och ihopdragna. Men personalen kände igen mig och hämtade långa nålar, värmekudde och band för att stasa armen. De tog lite sats innan och samlade sina starkaste blodprovsdamer för att utföra denna bedrift. Person nummer ett gjorde ett modigt försök men misslyckades kapitalt då inget blod kom. Person två som skulle vara extra känd över att lyckas där de flesta gick bet tog tag i nålen men misslyckades ändå varför person tre trädde fram på arenan men även där slutade det i ett misslyckat försök. Men skam den som ger sig, något blod skulle det väl ändå finnas i mig? De värmde och stasade ännu mer varpå person två (hon som de andra utsett till proffs) kände av favorittrycket och gjorde sitt andra försök och se, då sipprade det ut lite blod och person två sitter således kvar på tronen som provtagningens drottning. Fyra försök idag alltså, ett ganska vanligt resultat. Summan blir ju då att mitt högra armveck ser ut som en narkomans armveck men blodprovet är i alla fall gjort och återigen har sjukhusets provtagning lyckats med sitt uppdrag.