Att resa med Skånetrafiken…

Idag var det premiär med att åka till stugan. Egentligen skulle vi ha åkt igår, haft mormor sovande över i två nätter och sen skulle Dan ha varit på plats. Men inget blir som man tänker sig för i torsdags blev David sjuk så han fick vara hemma i fredags med feber. Allt Dan skulle ha gjort spolierades i fredags pga vab varför stugplanerna fick skjutas fram och övernattandet göras om. I morse var David frisk varför vi bestämde att mormor skulle åka ner till Lund med tåg och hämta oss. Halv 10 då tåget skulle ha gått från Kristianstad så ringde hon och sa att det var problem med strömförsörjningen i Hässleholm varför hennes tåg stod still. En halvtimme senare så hade tåget inte rört sig ur fläcken och ingen information gick ut, samma sak efter ytterligare en halvtimme. Jag ringde då färdtjänst för att ta en taxi till Kristianstad, alltså förbi det strömkänsliga Hässleholm. Varför inte direkt till Sölvesborg? Nä, för det går inte för Sölvesborg ligger i ett annat landskap och ska jag åka dit måste jag beställa riksfärdtjänst tre veckor innan, suck. Att beställa färdtjänst kräver ett tålamod av stål, vilket jag inte har men har lärt mig att det är människor med väldigt bristande geografikunskaper som sköter bokningarna. Idag fick jag under 20 minuter förklara för tre olika personer att jag skulle resa till Kristianstads centralstation innan de hittade det på kartan. Taxin kom sen inom en halvtimme och jag och David hoppade på, Dan var tvungen att stanna hemma för att ta igen fredagens missade arbete. Resan till Kristianstad gick bra och vi anlände dit 12.00 och möttes av mormor. Vårt tåg mot Blekinge skulle gå 12.38 men var uppskjutet till 12.50 så morfar hämtade David och vår packning. Jag och mormor väntade bara för att få tiden framflyttad till 13.20, men då kom äntligen tåget. Vi var framme 13.40 och jag var sen ute i stugan runt 14.00. Det går inte snabbt då vi färdats 11 mil på tre timmar. Det är verkligen en pärs att resa med Skånetrafiken. Men varför reparera det befintliga tågnätet när man kan bygga en höghastighetsbana? Vi har i alla fall satt igång processen med Försäkringskassan för att köpa en anpassad bil som även jag kan köra, just idag så är vi i mer behov än någonsin av en bil!

Nu är vi i alla fall här, i stugan, och det är fullt i alla stugorna och vi har träffat alla bekanta och David har även träffat både sin favoritkatt från förra sommaren och favoritgranntjejen i grannstugan. Nu stannar vi här till tisdag innan vi gör om resan tillbaka, förhoppningsvis inte riktigt lika struligt!

Annonser

Infektionskontroll i Mölndal

Så var det dags för en liten tripp till Mölndal igen med Skånetrafikens specialfordon. Själva bokningen renederade i tio mail samt två telefonsamtal innan bokningscentralen gick med på att jag fick sitta kvar i elrullstolen under hela resan, alltid samma krångel. Väl där så fick jag först träffa min sjukgymnast och jag tog upp att jag blivit lite rädd sista tiden, rädd för att ramla då jag står där uppe, hela 1,65 centimeter upp i luften. Vi diskuterade detta och pratade även om att det jag kommer att kunna gå med proteser är korta sträckor och då med stöd. Jag kommer inte att kunna springa eller dansa igen, inte med stil i alla fall. När vi var klara så var det audiens hos fyra läkare varav en var infektionsläkare, speciellt inbjuden för mitt besök. Anledningen till denna celebra närvaro berodde på den infektion som återigen blossade upp för två veckor sen kring mina hudgenomgångar vilken återigen behandlades med antibiotika. Nu två veckor senare ser det betydligt bättre ut men staflykockerna är tydligen fortfarande där. För att råda bot på detta så ska jag fortsätta med Flukloxacillin plus en antibiotika till i ytterligare tre veckor, efter det plockar vi bort en medicin men fortsätter med den andre i ännu tre veckor. När det är uppätet så kommer jag fortsättningsvis att stå på en svagare antibiotika under en längre period. Det kan även bli aktuellt med ett benmärgsprov inuti lårbenen men då sker det under narkos. En ny laddning medicin är nu beställda från apoteket men i vanlig ordning så finns de inte hemma utan får beställas från centrallagret varför dunderkuren inte kan sättas in förrän tidigast måndag.

Förlängd Orup

Idag var det meningen att jag skulle tacka för mig på Orup för denna gång. Jag har dock turen att få ytterligare fyra träningstillfällen där så därför är tanken att jag istället ska skrivas ut den 3:e maj. Detta för att jag i tisdags fick en ny hand att träna med och dels för den uppkomna infektionen i benen förra veckan. Infektionen har gjort så jag inte kunnat träna för fullt under några pass. Denna infektion är dock på bättringsvägen nu efter en veckas envist intagande av antibiotika. Om en vecka blir det besiktning i Mölndal för vidare eventuell medicinering. En infektion stoppar dock upp det flyt jag var inne i innan, jag har till exempel inte stått på jobbet på två veckor och har inte heller kunnat gåträna på riktigt då det helt enkelt gjort för ont. Jag har dock fortsatt att ha benen på i min vardag. Men det är väl så det är med rehabilitering, två steg framåt och ett tillbaka. Så länge det i alla fall är plus på framstegen och inte bakstegen…

Bombhanden

Det har varit mycket ben här ett tag, eller i alla fall protesben så det är dags att skjuta in lite handnytt. Dagen ägnades nämligen på Aktiv ortoped uppe vid lasarettet och då var det handprotesingenjören jag träffade tillsammans med arbetsterapeuten från Orup. Vi sågs redan kvart över 9 och vi började med att undersöka de befintliga proteserna för att sedan före lunch ta fram en ny protesthand. Vi pausade så för lunch som bestod av en medhavd macka innan vi körde igång igen. Denna nya hand jag får låna har betydligt fler funktioner och vi provade de fyra grepp som var enkla att få fram, det fanns fyra till men dessa lyckades vi inte få fram.  Trots att batterierna placerades på utsidan så de såg ut som två dynamitgubbar redo att avfyras. Så här ser alltså en protes ut på insidan. Dagen avslutades sen med en avgjutning av vänster arm innan jag kunde lämna bygget strax efter 15. Det tar tid att prova ut proteser!

Väldigt infekterat

Under påskhelgen, då Dan för övrigt gjorde en storartad insats som ensam assistent, så upptäckte vi att det återigen började vätska sig runt hudingångarna vid skruvarna. Smärtfrekvensen ökade också men den kunde ju botas med lite påsköl. Antibiotikan som avslutades för två veckor sen hade alltså ingen ihållande verkan utan infektionen fick fritt spelrum så snart medicinen gått ur kroppen. I tisdags kontaktade jag koordinatorn på Mölndals sjukhus och sjuksköterskan på Orup tog en odling. Det fortsatte att vätska så pass mycket så kompresserna som jag har knutna kring skruvarna får bytas ett par gånger per dag, vilket aldrig hänt tidigare. Huden kring ingångarna är också väldigt känsliga varför det blöder väldigt lätt. När jag står i proteserna så gör det också betydligt mer ont än vad det gjort tidigare. Idag ringde så läkaren från Mölndals sjukhus och hon satte in antibiotikan igen med full styrka, Flukloxacillin 1,5 x 3 gånger per dag fram till den 19 april. Då ska jag nämligen upp till Mölndal och träffa både ortopedläkare och infektionsläkare. Troligtvis så kommer jag att få stå på en svag dos antibiotika tillsvidare. Känns inte helt bra att alltid stå på antibiotika men det känns heller inte bra att alltid få nya infektioner. Nu är det ju som det är med apoteken så naturligtvis fick jag beställa antibiotikan vilket gör att jag inte kan börja med kuren förrän tidigast måndag. En sån tur jag då har som befann mig på Orup där sjuksköterskorna förbarmade sig och rotade fram tillräckligt med tabletter så jag ska klara helgen.