Operationsdags, igen

Vi har rena rama operationsveckan i hushållet. Dan i tisdags och jag imorgon. Mitt i detta slår skolorna i Lund till med en studiedag imorgon. David har därför fått utlokaliseras till mormor och morfar i Kristianstad under morgondagen. Dagen började annars helt underbart med snöstorm utanför fönstren. Dan fick lämna David då jag var rädd för att köra fast ute i villakvarteren där skolan ligger. Min färd till jobbet blev ett äventyr, den tunga elrullstolen fick kämpa hårt i den minimala uppförsbacken och då trottoarerna inte hunnit röjas så fick jag helt sonika köra mitt på Stora Södergatan. Bilar och bussar var dock ytterst hänsynsfulla. Hemfärden gick dock mycket bättre.

Jag har nu duschat i Descutan för imorgon ska plastik för vilken gång i ordningen sätta kniven i området kring munnen. Jag har fått förbereda mig ganska väl så själva sövningen ska fungera bättre denna gång genom att besöka röntgen på Lunds lasarett. Där röntgade de min port-a-cath och lyste igenom den med kontrast och läkaren såg att den var helt funktionsduglig. Varför det strulade vid förra operationen var att venporten sitter lite tiltad varför det är svårt att pricka den helt med nålen, dessutom behöver nålen vara lång så den verkligen når. Denna gång är det överläppen som plastikkirurgerna ska restaurera och hur de ska göra har jag inte helt klart för mig men de lär behöva transplantera lite hud från halsen.

Annonser

Årets första träning

Liksom en stor del av den svenska befolkningen så utförde jag årets första träning idag. Efter två helger i sus och dus så kändes det helt rätt att ta tag i livet igen. Förra helgen var det som bekant jul och den firades traditionsenligt under både julafton och juldag hos brorsan i Malmö. Dagarna som följde var ganska lata då vi hela familjen är lediga mellan jul och trettonhelg. Visst hanns det med lite träning även då, i alla fall belastningsträningen med de korta proteserna och den lilla rollatorn. I fredags tog vi så tåget upp till Glumslöv för middag med Karin, Tomas, Anna, Patrik och alla barn.  Återigen konstaterade vi att vi ses för sällan så nytt datum bokades in innan vi skildes åt. Lördagen ägnades sedan åt vila innan det var friska tag med Nyår. Vi firade detta nya år hemma med bara oss i familjen men med trerätters middag som sig bör. Vi bröt dock inte nyårsdagens tradition med Ivanhoe och pizza. Idag var det då träning på agendan, något trött och seg men med mycket suck och stön så lyckades jag ta mig igenom två timmars träning. Nu får det bli vila innan trettonhelgens utmaningar…

David födelsedagsgris och mamma nåldyna

Då var Davids födelsedag lagd till handlingarna, puh, säger föräldrarna, David kunde nog tänka sig att fira lite till. Förra helgen så hade vi födelsedagskalas på Vattenhallen vid LTH i Lund tillsammans med en klasskompis till David. Oerhört smidigt att dela på ansvaret med en annan familj. Det bjöds på korv, tårta och den sedvanliga godispåsen och barnen fick lyssna på den spännande Atomresan av blivande Väg-och vattencivilingenjörer samt klättra på en rolig vägg.  Det blev mycket lyckat men det stora jobbet började då vi kom hem: att öppna 24 presenter! 

I söndags så fortsatte sen firandet ihop med släkten så inbjudna var mormor, morfar, kusinerna Irma och Aron, morbror Jörgen, tant Sofia och såklart tant Ulla. Mer presentöppning och sedan världens godaste men mäktigaste tårta, innehöll nog inte mindre än 2 miljoner kalorier.  Kalaset fortsatte med samtal kring bordet  men roligast var nog att leka med nästan jämnåriga kusin Aron.  I måndags så var det då äntligen dagen D, själva födelsedagen! Sju år sen den lille kom till världen. Självklart ska man då bli väckt med en chokladmuffins med ett ljus i och en present. Supergott att äta kaka till frukost och sen knappt orka frukost.  Efter det så var det vanlig skoldag men det nog helt okej då alla gratulerade och sjöng för en.

Själv så var jag på Orup igen igår och där konstaterades att jag återigen har en infektion i benen, en odling togs i torsdags. För att hämma infektionen så sattes antibiotika in och blodprover skulle tas för ytterligare kontroller. Nu är jag ju inte den mest lättstuckna person som finns, snarare tvärtom. Efter att fyra sjuksköterskor försökt och sju stick i armarna så gav vi upp, inte en droppe blod ville mina snåla blodådror lämna ut. Nu gick det inte att sticka mer då armvecken såg ut som hos en erfaren knarkare. Efter detta nålsticksfiasko så kallas jag numera för nåldynan.

 

Assistansen strulig – igen och igen och igen…

Idag ringde telefonen 10 i 6, assistentens barn var sjuka. Detta är den fjärde sjukskrivningen på två veckor av fyra olika assistenter. Sjuk kan man bli men i dessa  fallen fanns ingen back-up vid något av tillfällena. Det är inte som ett vanligt jobb där kollegor kan kolla ens mail eller boka av möten. I detta jobbet så kommer jag ingenstans om ingen kommer. Dan fick snabbt stuva om sina planer och ta David till skolan och snabbt slänga fram frukost till mig och hoppas på det bästa. Min assistent hade ringt bemanningsjouren, som först inte ville hjälpa till, hade sen börjat att urskiljningslöst ringa runt till assistenter som finns på min lista trots att jag för bara två dagar sen bett dem att ringa mig först. Detta innebar att de ringde min mamma halv 7, arbetsledaren som har semester och är utomlands fick även hon ett samtal vid samma tid. De flesta svarade sen inte, ganska märkligt då man signar upp sig på en vikarielista och sedan inte svarar då man blir erbjuden jobb. Mitt i allt detta satt jag och blev bara så ledsen, för tillfället kan jag inte planera någonting för jag vet inte om någon ens kommer. Vid halv 9 fick jag tag i assistansbolaget och de lovade att ta tag i detta, igen. Jag pratade med min mamma som lovade att komma om ingen kunde komma. Alltid hon som räddar upp situationen, när assistenten som skulle ha kommit i söndags till stugan sjukskrev sig lördag eftermiddag så ställde hon upp. Idag var det dock en tjej som kunde komma men inte förrän vid 12. Bättre än inget och då kunde David ta med sig sin kompis hem efter skolan som jag lovat att han skulle få. Med andra ord, det är väldigt jobbigt med assistansen nu, varje gång telefonen plingar så hoppar jag högt och det verkar inte vara någon ände på eländet. Rehabiliteringen kommer tyvärr just nu väldigt långt ner på prioriteringslistan…

Jul, nyår och en avgjutning

Så där, jul och nyår avklarat och det känns riktigt bra faktiskt. Ska bli skönt med vardag igen men först ska vi fira trettonhelgen. Julen firades traditionsenligt hos Jörgen och Sofia i Malmö med mina och Jörgens föräldrar och Sofias mamma och bror samt barnen förstås. img_0917 img_0913Vi vuxna satt ju mest runt bordet ätande, drickande och pratande, allmänt tråkiga alltså! Så kul det är då att ha en kusin som bara är åtta månader yngre än en själv så man kan busa hela julafton och hela juldagen samt en kusin som hunnit bli hela nio år! img_0916  img_0914Jultomten kom förstås även om de små julnissarna var rätt frågande till dess existens samt att tomten lät ganska mycket som Aron och Irmas mormor. img_0915 Nyår firade vi sen själva med trerätters och fyrverkerier och den enda bild vi lyckades ta var då David slickade visparna till frukost efter efterrättslagning på förmiddagen. img_0337 Mycket godare än macka till frukost.

Idag på förmiddagen har jag varit på besök hos min armortopedsingenjör på Aktiv ortoped här i Lund. Min vänstra armprotes har blivit något för trång, lokal viktuppgång på armbågen, varför denna måste göras om. Armbågen gipsades och vips så är en avgjutning klar och ortopedingenjörens arbete börjar. Jag ska faktiskt besöka honom igen om en vecka och då ska jag prova ut en protes med leder även på fingrarna, ska bli oerhört spännande. Återkommer med rapport!

 

Davids superdeluxehelg

Så kom då helgen som jag och Dan fruktat något, avkomman fyller sex år och det ska så klart firas I dagarna två. Igår var det kalas för klassen och för några till inbjudna och då önskemålet från David var Leos lekland och då vi föräldrar hellre betalar än att anordna kalaset själva så uppfyllde vi hans önskemål. 21 personer bjöds in men efter några bortfall så blev det 17 barn som samlades i undervattenrummet igår för att fira David. Presenthögen blev så stor img_0317  så David orkade inte öppna alla under kalaset utan öppnade dem hemma sen. img_0908 Glassen som Leo bjöd på var så god.img_0325

Sen kastade sig alla barnen ut på leklandet och lekte tills de var helt svettiga och vägrade sen nästan att gå hem. Jag passade på att prata med Allans mamma Anna som tillhör vårt lilla Älmhultsgäng och bli uppdaterad om allt som hänt sen sist, insåg att vi inte setts sen i somras.

Idag är det ju själva födelsedagen, hela sex år sen den snöiga taxiresan till KK i Malmö. img_0911David fick sång, minitårta och presenter till frukost, något missnöjd över att föräldrarna smugit in en del kläder men kul att få adventskalender full med Star Warsfigurer.img_0320 På eftermiddagen kom sen mormor, morfar, morbror Jörgen, Sofia, kusinerna Irma och Aron samt Ulla. Det blev fullt runt bordet då David blåste ut ljuset på sin hemmagjorda tårta, designad helt efter födelsebarnets önskemål. img_0910 Efter en lång fika behövde vi alla ut och få lite luft så då passade vi på att besöka Thomanders julmarknad på Stortorget men det roligaste för kusinerna var att rulla runt i den minimala snöhögen som skottats ihop dagen till ära.

Nu har alla gästerna gått hem och vi pustar ut, oerhört glada över att det är ett helt år till nästa gång…

Vecka 45

En händelserik vecka är snart över. Onsdagen inleddes med en stor chock, Trump vann, hur i hela fridens namn kunde det ske? Hur kunde amerikanerna rösta fram denne, snällt sagt, burduse man till sin blivande president? Men efter att ha läst en del nyanserade analyser så känns det inte så märkligt längre. Missnöjet i samhället är större än vad någon trodde. Opinionsmätningarna stämde inte. Frågan är om inte nästa val i Sverige kommer att kunna ge en lika stor chock? Kan Trumps valseger kanske bli ett wake up-call? Hinner det ske en förändring före september 2018. Vi får verkligen hoppas på det! Jag tänker naturligtvis på det som skulle påverka mig enormt och då tänker jag på nedskärningarna av assistansersättningen. Många är missnöjda med denna nedskärning som t.ex har gjort så en tidigare assistansberättigad människa dött på en toalett i Malmö. Men lyssnar politikerna på oss som verkligen får ett drägligare liv av att ha en assistent eller blir vi ignorerade? Jag vågar inte ens tänka på hur mitt liv skulle bli utan assistans. Vi har många liknande exempel inom en rad olika ämnen. Med det perspektivet är det inte konstigt att väldigt populistiska partier får röster. Missförstå mig inte, jag skulle själv aldrig rösta på ett missnöjesparti men jag ser en förklaring till varför dessa nya politikvindar blåser över hela världen.

I fredags åkte David till Kristianstad med mormor för en övernattning. Föräldrarna, dvs jag och Dan skulle nämligen på konsert, inte vilken konsert som helst utan Kents avskedsturné. Biljetterna inhandlades någon gång i april och jag utnyttjade min rätt att köpa rullstolsplatsbiljett så Dan agerade ledsagare och gick in gratis. Platserna var fantastiska, uppe på läktaren rakt framför bandet. img_0308  Bilden blev kanske inte lika fantastisk… Men ljudet, musiken, sången, framförandet, jublet, mellansnacket, allt höll hög klass. När texten i ”Kärleken väntar” gjordes om till ‘det blåser genom Malmö i natt’ så höjdes ljudnivån. Min proffstennisspelare till sambo skulle dock med båten vid midnatt i Trelleborg så vi fick lämna konserten när det var en kvart kvar.

I lördags kom David hem igen och på kvällen kom Karin. Karin som varit min vän sedan lekis gjorde naturligtvis kvällen magisk. Vi åt middag, efterrätt, drack vin, lyssnade på musik och pratade och pratade, hann även hitta roliga klipp på nätet innan klockan passerat midnatt och vi insåg att vi inte var 22 längre. David hade en höjdarkväll med spel på sin IPad, film på Netflix och godis men bäst var kladdkakan till efterrätt. Karin sov över och efter frukost i morse så åkte hon hem till sina, att Karin är Davids idol stod klart då han gav henne en stor kram. Under eftermiddagen kom mormor som ska hålla oss sällskap tills Dan kommer hem. Dan verkar skörda oerhörda framgångar i Stralsund då han ringde och berättade att han tagit sig till final. Blir nog privatjet hem. Förstår äntligen hur fru Federer måste känna sig…

En barnfri helg

I fredags kom mormor till Lund och hämtade David. Det var egentligen tänkt att mormor och morfar skulle få ha David för sig själva för två helger sen men annat kom emellan. När Dan så föreslog denna helg i torsdags så blev David överlycklig och morföräldrarna likaså. David åkte alltså och för första gången på flera år åt jag och Dan middag själva och vi kunde avsluta alla meningar utan att en liten kille skulle avbryta för att få berätta sitt. Till detta dracks det vin och lyssnades på musik, som förr. Skillnaden var att vi nu somnade i soffan och vaknade båda två vid halv 6 på morgonen.

Under lördagen så ringde vi så klart upp mormor och morfar för att få prata med den lille telningen men han vägrade för han och morfar skulle spela fyra-i-rad så vi ringde bara och störde. Lite snopna la vi på och begav oss till Kulturen för att trösta oss med varsin öl på uteserveringen för det var fortfarande så pass varmt så utomhusöldrickning gick för sig. Massor med småberusade och utklädda studenter vandrade förbi så vi var glada över att bo på andra sidan järnvägen i Lund. Vi diskuterade att en så liten stad som Lund ändå kan innehålla så många olika sidor beroende på vart man befinner sig. När jag pluggade i samma stad för sisådär 17 år sen så träffade jag nästan bara på andra studenter. Nu när vi inte bor i ett studentområde så träffar vi nästa aldrig på dem så det var ett småroligt inslag i öldrickningen.

Idag så åkte vi upp till stugan för att hämta den lille marodören och samtidigt hämta alla grejer vi asat upp under sommaren samt säga adjö till stugan för denna säsong. David stod ute på gräsplanen med fotbollen i högsta hugg när vi kom och kidnappade sin pappa direkt för att få spela fotboll. Efter detta blev det en fika och allt packades ihop och stuvades in i bilen. Vi drog sen upp alla tomatplantor som vi sått från frön och tog tillvara på alla gröna, omogna tomater då de ska läggas in. image Tänk att jag blivit så huslig så här post 40 år. Nu är i alla fall stugan utrensad och avvinkad och vi är återigen i Lund.

Rockabillypojken

David har behövt klippa sig hur länge som helst men det är märkligt att man inte får tummarna loss förrän det dyker upp brev om skolfotografering. Killen måste ju klippa sig och det är ju tur att Börjessons på samma gata som oss har drop-in och är specialiserade på små killars frisyrer inklusive sprayfärgning. Medan David satt som ett ljus så studerade jag herrfrisörsalongens inredning och var annars kan man finna ett inramat foto på m/s Gripsholm från 48-49. Det dubbla i det fyndet är att just de åren jobbade min farbror på det fartyget och i frisörstolen sitter 2016 hans lillebrors barnbarn och klipper sig och ju mer hår som faller av desto mer lik sin morfar som barn blir David. Tankar som flyger runt i huvudet när man inte har så mycket annat att tänka på. Annars kan man tro att Davids föräldrar har fastnat i 50-talet om man bara tittar till frisyren som skapades… image

Dagen har dock innehållt mer än salongsbesök, inget jobb idag så då har förmiddagens fokus legat på träning, gäller att vara i bra form inför operationen i Göteborg. Den operationen har förresten skjutits fram en vecka och först blev besvikelsen stor men snart sansade jag mig, det är ju bara en vecka. Tisdagar innebär även besök hos psykologen. Jag vill egentligen gå upp och jobba mer än halvtid men undrar så hur jag skulle hinna det?

Vår första tomat

David stannade i söndags kvar i stugan hos mormor och morfar. När han ändå var i farten så hängde han med dem till Kristianstad och stannade en natt till. Idag kom han så äntligen hem till oss och lyckan var total när han upptäckte att den första tomaten var skördeklar. Detta ögonblick var vi bara tvungna att föreviga. image Enligt David så är tomaten så liten och så söt. Jag jobbar annars sista veckan nu och har jobbat idag trots att det är tisdag. Kan inte jobba imorgon för då är det begravning.