Sitter just nu under parasollet på trädäcket och gnäller lite över att det är varmt, börjar då tänka tillbaka över hur det var för ett år sen. Början på sommaren var densamma som i år. Traditionsenligt så träffas jag och mina närmsta vänner i stugan helgen före midsommar som den perfekta starten på sommaren. Då blir det bubbel, laxmackor, grill, skratt och öppenhjärtliga samtal om livet. Även i år hade vi vädret med oss
En vecka senare så kommer förstås midsommar och även i år firades den med familj, föräldrar och bror med familj, även i år var det fint väder.
Så långt är alltså sommaren som förra året men nu hoppas jag att den här skiljer ut sig. Förra året så fick jag på söndagen efter midsommar åka ambulans till Karlshamn med 40,3 i feber som berodde på en uppblossande sepsis. Urinvägsinfektion i kombination med fastkilad njursten var inget kroppen ville ha. Efterföljden blev tre inläggningar med en operation på sjukhus, sammanlagt 15 nätter i sjukhussäng. En nefrostomi, efter det en jj-kateter som skavde så illa att jag fick akutinläggas då jag blödde för mycket. Återigen en nefrostomi. Så höll det på hela sommaren. Inte förrän i november var allt bra igen. I år finns inga tendenser att detta ska ske igen men jag är på min vakt! Vill inte uppleva en likadan sommar så var försiktiga med infektioner och hög feber, sök hellre hjälp en gång för mycket.
. Denna tårta som jag tyckte mig kunna äta två bitar av då jag, som sagt, skulle börja hoppa studsmatta igen. 
. Som vanligt så tar jag i för mycket så vi får nog leva på pepparkakor till sommaren 
, men vad gör det, jag har ju börjat hoppa studsmatta igen!
. Då jag av hyfsat förståeliga skäl inte kan plocka upp kortet ur min plånbok och dra det i kortläsaren och sen slå koden så gör min assistent det åt mig. Idag, som många gånger innan så bad kassörskan att få se hennes leg varpå jag sa att det är jag som handlar. Enligt kassörskan så spelade det ingen roll då det var min assistent som hjälpte mig. De andra gångerna har jag hållit tyst då detta svar kommit men idag ville jag inte det. Jag frågade vad som hade hänt om min assistent inte hade sitt leg med eller var under 20 år. Kassörskan hade nog inte tänkt på det utan sa att det hade nog ordnat sig ändå. Varför bad hon då om leg i första ledet om det inte spelade någon roll? Det är ju ganska uppenbart att jag i min mogna ålder inte är den som behöver legitimera mig för att klara en 20-årsgräns. När vi gick därifrån så blev jag mer och mer arg, kände mig diskvalificerad för att den möjlighet jag haft innan jag amputerades, dvs att handla alkohol i det statliga monopolet fråntogs mig när jag blev sjuk och landade i kassörskans godtycke. När jag var barn så hände det att jag följde med mina föräldrar till systemet och fick ibland hjälpa dem med att bära någon kasse. Vad hade hänt om min son följde med mig för samma syfte fast med tillägget att han blippade mitt kort också. Skulle jag då bli vägrad att handla? Har vi inte kommit rätt långt in på diskrimineringens sida då? Är jag misstänkt för att köpa ut till någon som inte har åldern inne? Vad gäller för oss i rullstol som kan betala för sig men som inte kan göra den praktiska delen av betalandet? Mycket väsen för ingenting. Jag ville ju bara vara ute i god tid för att slipa köerna före jul då vi traditionsenligt dricker glögg till skinkmackan på lillejuls afton…
Här det trilskande barnet med föräldrar och morföräldrar i bakgrunden men vid ett otrilskande tillfälle.
Det blev den bästa julklappen under den annars ganska modesta julgranen.
men upptäckte snart att huset faktiskt ändå slutar under träden. Vi har alltså grund, väggar och tak nu men sen är det inte så mycket mer
men det ger ändå en känsla av hur det kommer att bli, nytt, fräscht och så pass stort att även jag med alla mina hjälpmedel får plats. Trädgården behöver nog en hel del omsorg efter det burdusa bygget 
men tänker samtidigt att det ger sig när vi kommit så långt. Innan den gamla stugan revs så försökte vi rädda de växter vi ville ha kvar men äppelträdet fick offras för byggarnas maskiner. Men det gamla trädet hade nog dött inom kort ändå. Mina föräldrar var med, de var ju tvungna att få bevittna förödelsen deras dotter dragit över deras gamla stuga, så vi gick den vanliga rundan längs med havet och avslutade med en fika vid den nyöppnade restaurangen längst ut på udden. Vi lämnade föräldrarna i Kristianstad och körde sen hem i vintertidsmörkret och det höstdeppiga regnet. Men det var kanske bara jag som tyckte det var söndagsdeppigt då jag är den enda som skulle jobba som idag, de två andra i familjen har ju höstlov. Känns ändå faktiskt ganska vuxet att jobba på höstlovet så då är jag väl det, vuxen.
vi hade inte själva förstått att det behövdes men blev som tur väl var upplysta av yrkesfolk. Vi stack sen ut till stugan och så tomt det var på håll, något saknades! Och så stor tomten såg ut utan något hus, tomten är inte stor, bara 336 kvm men utan hus så såg den gigantisk ut. Grunden var gjuten 
och det hade gjorts tidigare i veckan vilket vi redan fått bildbevis på. Nu såg det ut så här 
och det gick knappt att känna igen det. Men om man tittar i mitten av den sista bilden så kan man se att den fina bokportalen är kvar vilket blev en glad överraskning för det trodde vi inte skulle kunna gå. Vi har haft mycket att göra med vår framtida stuga för i onsdags hade vi bokat tid på Ikea för att planera kök och vi fick tid halv 18.30. Problemet var att Ikea stänger 18.00 så vi fick smita in då någon gick ut varpå vi fångades av en alert vakt som strängt berättade att Ikea var stängt men när vi förklarade vårt ärende så blev vi stället eskorterade till hissen. Det var vårt andra besök på köksavdelningen men nu blev vi klara
och kunde maila upp offerten till East-house som håller ihop bygget. Mycket återstår än men med små steg närmar vi oss målet. Vi kommer att åka upp en gång i månaden så vi kan följa det på lite närmare håll.
kvadrupelamputerad 