Fika och sorgligheter

Idag jobbade min assistent Jennie sitt sista pass då hon går vidare till en kommunal tjänst med högre befattning. Precis då hon skulle gå, vilket vi alla upplevde som sorgligt så kom nyheten att Ingvar Kamprad var död. Det kändes märkligt sorgligt trots att jag inte kände honom samt att han blev 91 år. Men då jag är uppvuxen i Älmhult så kändes det i hjärtat. Min uppväxt i Älmhult har präglats av IKEA då var och varannan jobbade på företaget, dock ingen i min familj. Jag vet ju hur viktig Kamprad var för bygden och hur mycket IKEA betytt och betyder för Älmhult. Nu hoppas jag bara att IKEA får stanna i Älmhult så det lilla samhället får fortsätta att sola sig i glansen från det stora företaget.

Efter detta skjutsade Dan mig och David till Maria där det bjöds på fika och mycket prat. Med på fikan var även Ann och Ulrika. Vi är alla vänner sedan studietiden här i Lund då vi alla var aktiva i Hallands nations fotbollsförening, jag hellre än bra, måste jag erkänna. Men så kul att vi 20 år senare fortfarande träffas.  Denna bild har jag helt fräckt stulit från Maria. Idag måste jag även passa på att hälsa till min vän Anna, från Älmhult, som fyller år idag. Sammanfattningsvis en dag med lite sött och salt, så som livet väl är i allmänhet.

Annonser

Pokemonjakt i Stadsparken

Att jaga Pokémon är det coolaste som finns, enligt David så idag hängde jag med honom på jakten. Vi hann knapp komma ner till Stadsparken innan han träffade en klasskompis som var där i samma syfte. Jag följde efter de små killarna som närmade sig ett gäng med 15 vuxna personer som alla stod med mobilerna i högsta hugg. De frågade om de fick vara med och de fick de. Jag fattade ingenting, vad skulle de små killarna vara med på? De skulle ”strida på ett gym”, sa de. Så tillsammans med en hög vuxna så lekte de två förstaklassarna, fast kalla det för lek vågade jag inte säga högt. Som tur väl var så laddade telefonen ur så vi fick gå hem innan vi frös ihjäl.

Förra helgen hade vi kärt besök av Dans bror och familj från Stockholm. Dan blandade ihop varsin drink och sen spelade vi så klart TP och så klart vann jag och Lisa över bröderna, även om de menade att vi hade tur med både tärningar och frågor medan de hade det motsatta. David hade fullt upp med att leka med kusin Hanna, både inomhus och utomhus. Lycka är snöhögen på Stortorget som barn i de södra landskapen får nöja sig med. Den uppställda fotograferingen framför granen var inte lika uppskattad. 

Annars så har livet återgått till det normala med jobb, skola och träning efter två veckor med jul, nyår, trettonhelg, fest, fika, så mycket sociala aktiviteter komprimerat på några få veckor. Vi fortsatte med vårt sociala liv igår genom att vara bortbjudna på middag. Middagen var hos en kompis till Dan som bor en trappa upp så jag fick bli uppburen i den manuella rullstolen. Som tur är så har han en son som går i Davids klass så killarna röjde runt medan vi vuxna mest satt i köket och pratade och drack vin. Sedan bars jag ner samma väg, efter vin, men det gick riktigt bra.

Årets första träning

Liksom en stor del av den svenska befolkningen så utförde jag årets första träning idag. Efter två helger i sus och dus så kändes det helt rätt att ta tag i livet igen. Förra helgen var det som bekant jul och den firades traditionsenligt under både julafton och juldag hos brorsan i Malmö. Dagarna som följde var ganska lata då vi hela familjen är lediga mellan jul och trettonhelg. Visst hanns det med lite träning även då, i alla fall belastningsträningen med de korta proteserna och den lilla rollatorn. I fredags tog vi så tåget upp till Glumslöv för middag med Karin, Tomas, Anna, Patrik och alla barn.  Återigen konstaterade vi att vi ses för sällan så nytt datum bokades in innan vi skildes åt. Lördagen ägnades sedan åt vila innan det var friska tag med Nyår. Vi firade detta nya år hemma med bara oss i familjen men med trerätters middag som sig bör. Vi bröt dock inte nyårsdagens tradition med Ivanhoe och pizza. Idag var det då träning på agendan, något trött och seg men med mycket suck och stön så lyckades jag ta mig igenom två timmars träning. Nu får det bli vila innan trettonhelgens utmaningar…

Konferens och fest

De senaste dagarna har jag levt ett liv i sus och dus. I torsdags och fredags så var det verksamhetsplanering med jobbet vid Ystad saltsjöbad med övernattning. Jag känner mig dock inte redo med att ordna med alla förberedelser som en hotellvistelse skulle innebära då det är så mycket jag måste kolla upp innan något sådant kan ske. Till exempel om assistansbolaget betalar assistentens övernattning, kan jag duscha där, är rummet tillräckligt anpassat? Dessutom så har jag absolut inte haft tid till det heller. Någon annan gång kanske men inte nu. Kollegorna åkte med buss i torsdags men det kan jag ju rent fysiskt inte göra. Jag åkte istället med taxi fram och tillbaka båda dagarna. Båda morgnarna var taxin sen men var istället för tidig då vi skulle hem. Det här med att hålla tider spelar visst inte stor roll för Skånetrafiken men det är jag ju inte den förste som upptäcker. Varför vi hade så här flådig konferens är för att vi ska omorganiseras, många kollegor ändrar sina arbetsuppgifter men jag har nog desamma. Nytt arbetslag och ny chef dock. Men omgivningen i Ystad är helt fantastisk vilket min assistent kunde spana in ordentligt medan jag satt i möte, hon menar på att hon inte jobbade ihjäl sig.  Här inne satt vi och slet, eller som en kollega uttryckte det, man svälter ju inte ihjäl för det var stor lunchbuffé samt en stor kakbuffé på eftermiddagen. Under tiden kunde vi titta ut på denna utsikt.         

Taxin gick sen hem på fredagen klockan 15 och vi fick då upptäcka en tredje resväg mellan Lund och Ystad och efter en mindre felkörning i Sjöbo så kom vi hem. Men då fick vi jobba snabbt, på med ugnen och vispa grädde. En snabbputsning av hemmet och så var de här. Mina fina vänner Karin och Anna. Vi åt, drack vin, skrattade och pratade. Men som vanligt så går tiden alldeles för snabbt för det kändes som om de bara varit här en liten stund innan de skulle hem. Vi hann i alla fall bestämma att nästa gång får män och barn vara med, kanske.

Infekterat

Sjukgymnasten i Mölndal reagerade direkt då jag i förgår skrev om min tyngre träning. Hon tyckte att jag skulle ta det försiktigt då osseointegreringen inte är så stark än samt att jag hade så ont förra veckan. Igår hörde även koordinatorn i Mölndal av sig och ville ha bilder på skruven och huden runt om. Bilderna skickades och hon hörde av sig snabbt och hade då konsulterat en läkare. Troligtvis så rör det sig om en infektion inne i benet så hon skickade med ett brev som jag skulle lämna till min vårdcentral. Detta dokument berättar vad jag opererats för och de ber om en odling och blodprover. Jag ringde min vårdcentral och fick prata med en oerhört välvillig sjuksköterska som via lite okonventionella metoder lyckades skaffa mig en läkartid idag.Vilket engagemang från både Mölndal och vårdcentralen. Jag dök upp på vårdcentralen och de lyckades ta både blodprover och infektionstest. Den unga läkaren tog en titt och skrev sedan ut antibiotika. Så, den första infektionen kring titanskruvarna är här, är mest förvånad över att den inte kommit tidigare. Dagen avslutades sen med den bästa after work med de bästa kollegorna. Efter lite rosé med det sällskapet så känner jag inte av någon infektion längre!

Splittrade

Efter två veckors semester så är det imorgon dags att lämna stugan och återgå i arbete. Fast bara i en vecka för sedan har jag ytterligare fyra veckors ledighet så jag ska inte gnälla. Ska dock bli skönt att få en veckas normalt liv efter två veckors extravagans för vi har verkligen hunnit med mycket. Träningen har väl legat lite på is men jag har i alla fall skött min träning med de korta proteserna i stugan då jag står en stund nästan dagligen och belastar. Ledigheten inleddes med midsommar och de sedvanliga lekarna på ängen. David var mäkta stolt över att tillhöra det vinnande laget i dragkampen för vinsten kunde ju bara tillskrivas honom. Veckan därpå kom så Anna med sina två barn till oss i stugan och bodde några dagar. Då David och Allan är så gott som tvillingar då det bara skiljer tolv dagar på dem, och olika föräldrar då, så var ju livet på topp. Bad i pool och hav samt hopp från fönstren stod på den dagliga agendan. Då vädret var lite sämre så fick det bli en dag i hSölvesborg med tillhörande fika. En kväll kom även Karin med dotter så det var high-life i stugan. Dagen efter alla rest så var det så tomt och trist och till på köpet så regnade. Vad gjorde vi då? Jo vi åkte hem till Lund och städade i garderober och källarförråd.

Efter vår huslighet så drog vi upp till stugan igen och då var vädret bättre och grannarna var på plats. David passade till och med på att gifta sig med granndottern på snart fyra fast han poängterade att det ”bara var på låtsas”.  Denna fantastiska bild togs på stranden i Sölvesborg av Davids svärmor. På kvällen firade vi detta genom en gemensam grillning med tillbehör och satt ute långt ut på sommarnatten. Dagen därpå var det marknad i stan och sega föräldrar följde med sina barn dit. David fick sin ballong, i år blev det en illandes gul Pikachu (stavas det så?) och sedan begav vi oss till tivolit i hamnen. Roligast var inte den lilla berg-och dalbanan eller radiobilarna utan studsmattan.  

Men det slutar inte där, dagen därpå fyllde jag år och då åkte Dan och David in till stan för att handla tårta och present och David valde ut en fin liten ljuslykta till sin mamma. På kvällen så lämnade de två killarna stugan för färd mot Närke där David ska vara i en vecka och idag åkte Dan till Tyskland. Imorgon åker jag då hem för att jobba så nu är familjen splittrad i en vecka.

Nästan döv på ena örat och semester

För en vecka sen började jag känna det som om jag hade vatten i högra örat. Hur jag än vände huvudet på sned så ville det inte rinna ut. Det blev värre och värre och jag började ana att jag fått en vaxpropp. Revaxör inhandlades och vi spolade och spolade men inget ville åka ut. I tisdags så ringde jag vårdcentralen och jag skulle få komma dit dagen därpå och träffa en distriktssköterska så hon skulle få bukt på den envisa proppen. I onsdags åkte jag från jobbet, för övrigt sista dagen innan sommarens första semester, och fick komma in i vårdcentralens öronsköljningsrum. Hon började med att titta in i örat och där fanns inget vax, det var så rent så. Men vad var det då? Hon fixade resolut en tid till doktorn, jag började dock bekymra mig över att jag skulle behöva sitta i väntrummet i en evighet då jag hade så bråttom tillbaka till jobbet för jag ville fixa undan så mycket som möjligt före ledigheten. Mina farhågor kom snabbt på skam då den unge läkaren kallade in mig efter fem minuter. Han tittade i örat, inget vax men rätt irriterade hörselgångarna. Jag förklarade detta genom mitt missbruk av revaxör. Han undrade då om jag nyligen varit förkyld och det hade jag ju så han hämtade en stämgaffel, slog denna mot handen och satte den i pannan. Låter det mycket på ena sidan, undrade han? Ja, det gjorde det på den sidan där jag var döv. Då hade jag visst vätska bakom trumhinnan, till följd av förkylningen. Det enda som botar är avsvällande nässpray och att vänta ut det. Så, nu sitter jag här i stugan, första semesterdagen, halvdöv med ett begynnande missbruk av nässpray.

De sista dagarna har förutom min hörselnedsättning varit oerhört sociala. Söndagskvällen spenderades hos Eva tillsammans med gamla kollegor från Sundsgymnasiet och i tisdags dök Heidi upp på middag som är en sällsynt gäst då hon annars bor i Kenya. Idag inleds så första delen av två semesterperioder, känns ändå helt okej!

Fest och operationslöst

I lördags kom mina vänner och hälsade på mig så det blev vin, mat och massor med prat. Så som det ska vara då man känt varandra i en evighet eller i alla fall sen vi alla bodde i Älmhult och det var ju ett tag sen. I söndags var jag därför ganska seg men passade då på att lufta såret på benet i tre timmar, den sista stöten mot dagens besiktning. Idag åkte jag nämligen upp till Mölndal med en fullpackad väska för planen var operation imorgon om inte såret läkt i önskvärd omfattning. Jag var lite nervös då läkaren slet av omläggningen men han behövde bara kasta en blick på det innan han ställde in operationen. Om nu inte jag hemskt gärna ville opereras, frågade han med ett leende? Men nej, det ville jag ju inte! Nu är det ju dock så att såret är inte läkt än och det kommer att ta tid innan det är läkt då huden ärrats tre gånger av kirurgernas skalpeller men det är nu inget farligt sår. Nu är jag hemma igen och ser fram emot torsdagens utprovning av långa benproteser vilket jag mycket hellre gör än ligger nyopererad på Mölndals sjukhus. Imorgon blir det jobb istället för sjukskrivning!

Lördagsomläggning

I torsdags la doktorn om mina ben för första gången sedan operationen. Det vänstra benet såg mycket bra om men han var lite brydd över blodcirkulationen i det högra benet. Därför beslöt han att epiduralet skulle sitta över helgen och han själv skulle lämna sin jour på akuten för att lägga om såret på lördag. Igår, fredag fungerade smärtlindringen väldigt bra men då dosen är så hög så sov jag mest. Efter middagen igår som är vid 17.00 så tittade Maria in efter jobbet. Maria lärde jag känna på Hallands i Lund och vi hade så mycket att prata om så vi missade hela ”på spåret” som annars är heligt hos oss. Under tiden hon var här så fick jag byta avdelning över helgen. Jag hade tur för jag fick ett enkelrum med tv men utan fjärrkontroll. Vad ska man väl ha det till som arm- och benlös? Gäller att välja en kanal fredag kväll och sen hålla sig till den!

Idag kom så doktorn för omläggning. Han tog en bild på såret så jag kunde följa med i vad han pratade om. Jag tänker inte lägga upp bilden här men förstod varför jag har ont. Huden närmast skruven var nästa skinnflådd. I torsdags så var det där cirkulationen inte fungerat och kroppen hade då gjort sig av med den döda huden. Detta var bra, sa han för då kommer cirkulationen igång. Gör den inte det så får man transplantera hud dit från något annat ställe. På måndag är nästa omläggning så nu ska jag lägga mig igen i planläge och vila. Tror jag väljer SVT ikväl…

Köpenhamnsäventyr

När man blir mycket amputerad, som man väl kan säga att jag blivit, så är det vissa nöjen man drar in på. En sak är att åka till Köpenhamn i tid och otid som vi gjorde så ofta tidigare. Med släkten från Stockholm så var det dags att kliva ur comfort-zonen och testa. Och se det gick alldeles utmärkt! I torsdags kom Lenny, Lisa, Wilma, Ronja och Hanna nedåkande från Stockholm för att hälsa på oss och igår var det dags att åka utrikes. Vi vågade inte ta den stora elrullstolen utan nöjde oss med den manuella och det var tur för det första hindret kom på Hovedbangården då det skilde tre decimeter mellan perrong och tåg så då fick jag lyftas upp. Hade varit omöjligt med elrullstolen. Vi hann inte mer än till Rådhusplatsen då de små var hungriga och då gourmetmat för dem är BK så var det där vi gjorde vårt första stopp. img_0339 Efter detta stopp så blev det flanerande på Ströget då de stora tjejerna ville shoppa. img_0921Vi äldre ville hellre ta en öl så efter Illum så letade vi efter en pub där dels jag kunde komma in och dels där det fanns en handikappanpassad toalett. Allt detta fann vi på TGI Friday. Vi fick ett bord högst upp men då de hade hiss så var det inga problem. Det var heller inte så mycket folk och vi satt lite avlägset så de små kunde härja runt utan att någon blev sur. Vi bestämde oss till och med för att äta där och det var första gången för mig på en restaurang sedan jag blev sjuk. Då ingen i personalen behandlade mig annorlunda så gick detta hur bra som helst och öl har jag ju druckit på lokal förr så det kändes som att det här med att åka till Köpenhamn är ju inga problem. img_0922 Vi blev sittande där ett tag och de små barnen ritade, åt glass och lekte med sina nya öronmuffar som införskaffats i en lågprisaffär dagen till ära och de stora tjejerna gav sig ut själva på shopping. img_0919 Vi gick sen ner till Kongens Nytorv och tog metron ut till Kastrup där vi skulle byta till tåg, även detta gick galant. Väl på Kastrup så åkte jag och Dan hissen och de andra tog rullbandet. Då vi kom ner var det legkontroll och jag insåg då att min väska med leg i var hos rullbandssällskapet så Dan fick legitimera sig och placera mig vi sidan av men då kom de andra med mitt leg. Jag slapp alltså att söka upp svenska konsulatet utan fick följa med hem. img_0918 Väl hemma så var det TP-turnering. Vi körde en omgång kvällen före som så klart jag och Lisa vann så bröderna Brothers ville ha revansch. Det var väldigt nära att de fick det men då det visade sig att de har grava kunskapsluckor i ämnet Lionel Ritchie så tog Lisa och jag hem segern även i gårdagens match. Nu har de åkt hem och David tycker att det är så tomt utan sina kusiner.