Helgens tonårsliv

Vi brukar inte vara så sociala på helgerna men nu är vi inne i ett riktigt socialt stim. Stockholm förra helgen och denna helg har vi haft gäster både fredag och lördag, inte likt oss men oerhört trevligt. I fredags hade vi familjen Görtz på besök då barnen åt hamburgare och vi vuxna thaimat. Barnen lekte och lekte och vi vuxna pratade och pratade.  På lördag hade vi sen familjen Ehrenkrona på besök och de hade med sig hemmagjord osso buco och till det tillagades en risotto, otroligt gott och trevligt. David vägrade dock att vara med på bild. Idag är vi något trötta och David som i veckan varit sjuk har gett mig sin hosta så lite eländig känner jag mig. Nästa helg blir kanske inte lika social, men nog händelserik då tanken är att vi äntligen ska inleda stugsäsongen igen.

Läkt

Nu är vi tillbaka i vardagen igen och då är det vardagliga sysslor som gäller igen. Dagen inleddes med ett besök på Vårdcentralen för omläggning av operationssåret och då vi tog bort omläggningen så upptäckte vi att det äntligen var helt läkt under, två månader efter operation. Nu är det slut med allt springande (rullande, då) på Vårdcentralen, slut med stora plåster på benet som hela tiden måste förbättras, slut med plastpåse tejpad på benet vid dusch, slut på att inte hoppa studsmatta (ska börja på torsdag), men inte slut på antibiotika. Jag får fortsätta att pilla i mig de stora tabletterna ett tag till. Hoppas magen håller ut. När jag ändå var i sjukvårdsbesökstagen så åkte jag ner till Malmö och besökte plastik för den femte sprutan med cortison i överläppen. Som tur är hade jag haft bedövningssalva på innan för annars hade det känts ganska mycket. Det ser då ut som om man har en halv vit mustasch, det svänger alltså väldigt snabbt i mitt liv just nu, i fredags satt jag i tv 4-sminket och blev ompysslad, idag åker jag tåg med en halv vit mustasch, långt ifrån glamouren…

Världens bästa Påsksemester

Nu är vi på väg hem från Stockholm och jag försöker sammanfatta alla upplevelser och intryck. Vi kom ju till slut upp till Stockholm trots den dåliga inledningen med en trasig hiss. En taxi väntade på oss på Vasagatan som körde oss till vårt hotell vid utkanten av Östermalm. Det blev en ganska tidig kväll då middagen intogs på hotellet. Det gick ändå bra att sova trots några fladdrande fjärilar i magen. Långfredagens alla bestyr påbörjades klockan 7 på morgonen med dusch, hårtvätt, klädvalsvelande, mascaramålning och frukost. Klockan 10 rullade vi ut till den väntande taxin tv 4 beställt. Det var en stor taxi men den hade ingen ramp och det var en meter upp till sittplatsen. Jag kunde ju inte komma in! Taxichauffören försökte få tag i en rullstolstaxi men jag skulle då inte hinna till sändningen. Alla gick då in i ett oerhört lösningsfokuserat läge så vi satte min, som tur väl var manuella rullstol vid baksätet, jag ställde mig på de korta ben jag har kvar och lutade mig mot det höga baksätet, Dan kröp in i taxin och drog mig samtidigt som taxichauffören knuffade upp mig utifrån och så kunde vi komma iväg. Men med det adrenalinpåslaget jag hade då så kunde jag ha hoppat upp till månen. Det var lättare att komma ut sen. Vi fick anmäla oss i vakten hos tv 4 och en värdinna kom och hämtade oss. Jag fick sen åka rätt in till sminket och Dan fick beröm då sminkösen inte behövde sätta på mascara för det hade han redan gjort så bra. Sen blev vi visade in i ett slags väntrum med fika och där satt alla gäster som skulle gästa Nyhetsmorgon den dagen så vi såg några bekanta ansikten. När de gick till reklam strax före 11 så kom programledarna Steffo och Jenny ut och hälsade på oss så vi pratade en stund innan vi rullade in i studion. Då fick vi vara tysta då det pågick nyheter, väder och sport. Jag placerades vid deras soffa och Dan och David fick sitta vid deras bord utanför bild. Så var reklamen slut och intervjun började. Jag fick frågor och jag svarade, och innan jag visste ordet av det så var det slut genom att jag fick en kram av Steffo och de gick till reklam. Då fick jag även en kram av Jenny och vi tog lite obligatoriska bilder.  Jag kände själv att det hade gått bra, jag försökte vara så fokuserad som möjligt. Vi rullade sen ut och jag var faktiskt väldigt lättad över att vi var klara, nu skulle vi ut på stan i Stockholm men först var vi ju tvugna att föreviga lite till:  En taxi kom sen och hämtade oss och då kände jag mig så rutinerad på att ta mig in i taxi på konstiga sätt så jag dök in i baksätet samtidigt som Dan drog in mig. Väl på hotellet så kom Dans bror med familj så vi tog oss alla till Odengatan och tog en buss för vidare färd till Skansen där vi strosade runt hela eftermiddagen och njöt av utsikten mot Stockholms storslagenhet. Nu förstår jag verkligen varför så många människor vill bo i den stan, den är ju helt enastående. Efter middag på en restaurang i närheten av vårt hotell så avslutades dagen med ett parti TP som konstigt nog vi damer förlorade. Efter en sen frukost så träffades vi alla igen på lördagen och då tog vi oss sakta genom stan till Söder. Då jag förläst mig på Per-Anders Fogelströms böcker så blev hela Söder en storigenkänningsfaktor. Middagen intogs på en otroligt mysig thailändsk restaurang innan vi tog bussen till hotellet. Nu är vi alltså på väg hem och vi är rörande överens om att vi haft världens bästa Påsksemester.

Resstopp efter tre meter

I morse gick vi upp i god tid så vi skulle hinna packa, duscha och äta frukost så vi skulle kunna åka upp till Stockholm med stil. Allt flöt på som det skulle och vi lämnade lägenheten med två rullstolar, en manuell och en elektrisk, packning och tre personer 25 minuter innan tåget skulle gå och jag tryckte på hissen. Som var helt död. Den var trasig. Jag kunde inte komma ner. Vi skulle inte hinna med tåget. Vi pratade om att Dan skulle lyfta mig ner för trappan men det skulle han inte klara själv och hjälp fanns inte att få på nära håll då alla våra grannar är av modell äldre. Dan ringde hissreperatören som skulle komma så snart som möjligt och jag ringde Riksfärdtjänst som först fick avboka våra biljetter till tåget som då skulle gå om fem minuter. Naturligtvis var de inte ombokningsbara, inga pengar tillbaka, alltså. Sen var ju alla tåg fullbokade resten av dagen. Men en liten, liten möjlighet fanns det 12.24 men de kostade multum. För att få boka dessa biljetter så behövde hon ha tag på handläggaren på Lunds kommun, som naturligtvis inte svarade i telefon. Vi började då fundera på om vi skulle försöka trycka in oss i vår bil så vi kunde köra upp, åh, vad vi ville ha vår anpassade bil klar nu! Just då kom hissreperatören och lagade hissen, fem minuter efter att vårt tåg gått. Dan ringde upp vår vicevärd och påtalade problemet med vilka konsekvenser bostadsrättsföreningens trasiga hiss gav och undrade om de kunde stå för våra biljetter som vi inte kunde använda men det fick vi ta med styrelsen. Jag pratade återigen med Riksfärdtjänst och de hade inte fått tag på kommunen så de biljetter vi kunde få 12.24 var två biljetter i första klass i vagn 2 och min rullstolsplats i vagn 7. Då jag berättade att jag sitter kvar i min rullstol under resan så kunde hon boka platsen bredvid mig för ledsagare och bara en biljett i första klass. Då vi så klart vill/måste sitta tillsammans så tyckte vi att Dan kunde sitta i min manuella rullstol, vilket han gjorde under förra hemresan från Stockholm. Det kunde vi ju göra i praktiken men vi var ju så klart tvugna att ha en biljett till honom. Efter en oerhört krånglig förmiddag så är vi nu faktiskt på väg, David sitter bredvid mig med sin IPad, jag sitter i min rullstol med min IPad och Dan sitter i min manuella rullstol med sin dator. Sociala är vi på vår resa, samtidigt har vi en tom, lyxig första klassbiljett några vagnar ifrån…

Påskens tv-tips

Om ni nu mot förmodan inte har något för er klockan 11.07 på långfredagens förmiddag så kan ni alltid slå på tv 4 och njuta av en intervju på Nyhetsmorgon. Det är nämligen jag som ska ta mig upp till Stockholm under skärtorsdagen med familj och allt och installera mig på hotell för att under långfredagen ta mig till fyrans studio och bli intervjuad i direktsändning. Tror inte jag behöver förbereda mig så mycket då jag kan historien ganska väl men det blir så klart spännande! Vi stannar sen i huvudstaden fram till påskdagen och passar då på att träffa lite släkt och vänner. Som sagt, 11.07, 19/4, tv 4, sen kan ni börja med påskfirandet!

Inte helt godkänt än

Cirka sex veckor efter den senaste operationen i Mölndal så ville kirurgen ta en extra titt på sårläkningen, jag var uppe för tre veckor sen för att ta agrafferna men då såg det inte tillräckligt bra ut. Antibiotikan behölls och min mage har börjat acceptera medicineringen, läs acceptera, dvs magen är inte helt nöjd men det går. Jag har efter det i tre veckor varit på Vårdcentralen i Lund och lagt om såret och det har successivt läkt. Det tyckte min kirurg med men inte tillräckligt mycket. Hon rengjorde väl men var inte beredd på att avsluta antibiotikan än. Inte heller fick jag börja hoppa studsmatta igen. Jag berättade även att jag är väldigt öm under benet som om det är ett stort blåmärke där vilket det inte är. Läkaren berättade att det kan vara några nerver som kommit i kläm varför det upplevs som om man bränt sig eller har just ett blåmärke. Vi kunde däremot prova ut nytt stöd till protesen på högerbenet och jag fick resa mig några gånger till stående. Nu kan jag dock använda proteserna i sittande då jag är på jobbet och jag får börja gå runt lite i de korta proteserna. Jag måste även gå till vårdcentralen en gång i veckan för omläggning och läkaren vill se bilder en gång varannan vecka. Inte riktigt de svar jag ville få, jag ville ju få trappa ned på antibiotikan, börja hoppa studsmatta samt slippa vårdcentralen. Men man får inte alltid som man vill, jag behöver dock inte åka upp till Mölndal mer i vår utan det räcker om vi stämmer av via telefon. Återigen, den lata jag är glad medan den bättre jag vill komma igen och träna, inte lätt att ha en så kluven personlighet…