I media igen

Nu är vi i tidningen igen, David och jag! I våras så blev jag intervjuad av en journalist från Tara en dag och fotograferade av en fotograf en annan dag. Jag har blivit intervjuad av samma journalist en gång innan då jag var ganska nyutskriven från sjukhuset och nu ville han följa upp vad som hänt sen dess så det var en ganska avslappnad intervju, mer som ett samtal. Saken hör till att jag bokade om intervjun säkert fem gånger på grund av allt som kommer emellan så det var ett under att det blev av. Fotografen som kom en annan dag ville gärna ha bilder på både David och mig men vi ville inte exponera David så mycket vilket fotografen var helt med på. Men det var däremot inte David, han ville helst vara med på alla bilderna varför fotografen fick kämpa med att ta bilder där David bara var med lite grann. 

Till exempel med ryggen mot kameran.

 

Annonser

Det gick bra idag

Efter flera veckor av sjunkande självförtroende vad gäller protesträning med ett uselt försök att resa mig i tisdags samt dålig kondition så känns det som om det vände idag. Om än bara tillfälligt så tänker jag vara nöjd just nu i alla fall. Konditionstränandet på studsmattan resulterade i hela 30 minuters hoppande idag men det bästa av allt: uppresandet med proteserna gick som en dans idag! Den tappade motivationen kändes helt plötsligt ganska borta. I tisdags fick jag kämpa hur mycket som helst för att ta mig upp från sittande till stående så kanske har konditions- och styrketräningen redan gett resultat. Måste komma ihåg det här: sambandet mellan lyckade uppresningar har med kondition och styrka att göra. Får rabbla det som ett mantra. Annars har jag idag blivit intervjuad av en tidning, mer om detta senare. I tisdags fick jag besök av två vänner från Älmhult varav den ene besitter den goda kunskapen att kunna klippa varför jag nu har en ny sommarfrisyr. Det blev lunch ihop innan de fick skynda hem till sina familjeliv och vi konstaterade att så är livet just nu, får vi möjlighet att ses om så än en kort stund så får vi ta de ögonblicken.

I Lund är det strålande sommarväder så det är inte omöjligt att det blir ett litet glas rosé på balkongen ikväll. Måste ju fira den lyckade träningen för vi vet ju alla hur bra alkohol är för träningen!

AF-kändis

Långt bak i den interna jobbtidningen ”På jobbet” hamnade reportaget om mig. Tidningen som de flesta slänger direkt i papperskorgen då den kommer för man vill inte bli påmind om jobbet hemma. Så någon högre stjärnstatus lär det inte bli. En journalist ringde mig i våras och berättade att han skriver för Arbetsförmedlingens interna tidning och frågade om jag ville vara med. Varför inte, tänkte jag, sprida lite kunskap om sepsis samt berätta något positivt om min fina arbetsplats som tog emot mig med öppna armar efter min sjukskrivningsperiod.

World sepsis day

Visst känns det i luften? Att det är den internationella sepsisdagen idag. Märkligt att det inte är en helgdag eller i alla fall flaggdag. Skämt åsido men i Lund uppmärksammas detta med pompa och ståt av sepsisfonden, se länk till sepsisfonden. Självklart tycker jag att det är ofantligt viktigt att denna hemliga sjukdom uppmärksammas då vem som helst kan drabbas när som helst i livet. Det gäller att känna igen symptomen och det är det jag vill hjälpa till att sprida och därför kom jag gärna som gäst idag upp på scen då sepsis uppmärksammades. Det var en två timmar lång tillställning som arrangerades med uppträden, bland annat med Torsson, varvat med information, insamling och lotteri. Jag berättade lite om min historia och sen fick Micke sitt pris för filmen han gjorde om mig som också hjälper till att sprida kunskapen om sepsis. Han kom för övrigt direkt från Hollywood där har mottagit ett av sina priser för filmen. Jag var ivrigt påhejad av David och mästerfotografen Dan. imageBudskapet blir ännu tydligare då det samtidigt är Paraolympics där en kvinna som tävlar för Sverige också vittnar om konsekvenserna av sepsis. Man kan ju med lite galghumor säga att jag hänger med trendmässigt vad gäller sjukdomar.

En sorgens och glädjens helg

Förra veckan drabbades återigen världen av tre dödsfall. Freddie Wadling, Muhammed Ali (som visst drabbades av en septisk chock, precis som jag, som han inte klarade sig från) samt Emil Carlin… Min svägerskas pappa som var min familjs stora klippa när jag blev sjuk. Som pensionerad läkare kunde han på sitt lugna och varma sätt förklara vad det var som egentligen hände med min kropp. Emil som följde med mig till sin gamla arbetsplats på plastik för att vara ett stöd för mig då de planerade hur de skulle rekonstruera mig. Emil kommer verkligen att fattas oss alla som haft den stora glädjen att lära känna honom. Detta skrivet med hans dotters goda minne.

Helgen har vi annars tillbringat i ett soldränkt Sölvesborg, förutom några timmars störtregn på lördagen då Davids badande tog en paus. Igår kom så äntligen Dan loss från allt betygsättande och kunde till min och Davids stora glädje komma upp till Sölvesborg, David lyckades till och med lura ner sin badkruka till far i plurret. Vid 25 grader i Viken kan inte ens den mest vattenrädde backa. Dessutom har jag blivit Hollywoodkändis! Filmen som Micke spelade in om mig och sjukdomen sepsis vann kategorin ”bästa utländska kortdokumentär” av LAIFFA i Hollywood. imageNu kommer jag dock inte att beträda röda mattan vid Oscarsgalan utan här är det äran som räknas. Det stod dock om utmärkelsen i Kvällsposten idag så då måste stjärnan på Walk of fame vara mycket nära.

En film om sepsis

Micke och Tina har under några helger varit hos mig och filmat. Tina och jag jobbade ihop för några år sen och Micke jobbar på SVT men har på sin fritid testat en ny filmteknik samtidigt som han vill sprida kunskapen om sepsis. Micke filmar i 360 grader så det ska gå att se hela rummet om man snurrar mobilen. Jag har sett den svenska filmen men förfäras över min röst, dock rätt stolt över den del av småländskan som sitter kvar. Den engelska är dubbad så där slipper ni höra min röst!

 

 

Tidningen Land

 

Hört talas om den tidningen? Jag minns att min farmor prenumererade på den med sedan hon dog har denna tidsskrift försvunnit från mitt medvetande. Den dök dock upp igen då journalisterna som gjorde ett reportage om mig i somras i Aftonbladet ville köra samma i Land. Ja, varför inte försöka sprida kunskapen om sepsis till en annan målgrupp än de som kanske läser Aftonbladets söndagsbilaga. Som tack fick jag idag fyra tidningar i brevlådan. Tur det för jag har jagat ett nummer men inte lyckats hitta något, inte ens Pressbyrån på centralen i Malmö hade den.  image

Almost famous eller jag och Persbrandt

I våras ringde en journalist, Ossian, från Aftonbladet och undrade om han kunde få intervjua mig. Varför inte, går det att sprida kunskapen om sepsis så blir jag glad. Tänk om någon blir räddad genom att denna person känner igen symptomen för en blodförgiftning. Låter kanske lite förmätet men det hade varit fantastiskt. Intervjun gjordes en eftermiddag i påskas och lille linslusen David var med. Pratet med Ossian skedde vid vårt köksbord och fotografen, Joi, tog sen över och var med oss under promenaden i Stadsparken och shopningen på Hemköp. Här är nu resultatet i dagens bilaga till Aftonbladet, speciellt sista uppslaget är talande, jag och Persbrandt. Folk som inte känner oss tror nog att det är Dan. image image