Världens bästa Påsksemester

Nu är vi på väg hem från Stockholm och jag försöker sammanfatta alla upplevelser och intryck. Vi kom ju till slut upp till Stockholm trots den dåliga inledningen med en trasig hiss. En taxi väntade på oss på Vasagatan som körde oss till vårt hotell vid utkanten av Östermalm. Det blev en ganska tidig kväll då middagen intogs på hotellet. Det gick ändå bra att sova trots några fladdrande fjärilar i magen. Långfredagens alla bestyr påbörjades klockan 7 på morgonen med dusch, hårtvätt, klädvalsvelande, mascaramålning och frukost. Klockan 10 rullade vi ut till den väntande taxin tv 4 beställt. Det var en stor taxi men den hade ingen ramp och det var en meter upp till sittplatsen. Jag kunde ju inte komma in! Taxichauffören försökte få tag i en rullstolstaxi men jag skulle då inte hinna till sändningen. Alla gick då in i ett oerhört lösningsfokuserat läge så vi satte min, som tur väl var manuella rullstol vid baksätet, jag ställde mig på de korta ben jag har kvar och lutade mig mot det höga baksätet, Dan kröp in i taxin och drog mig samtidigt som taxichauffören knuffade upp mig utifrån och så kunde vi komma iväg. Men med det adrenalinpåslaget jag hade då så kunde jag ha hoppat upp till månen. Det var lättare att komma ut sen. Vi fick anmäla oss i vakten hos tv 4 och en värdinna kom och hämtade oss. Jag fick sen åka rätt in till sminket och Dan fick beröm då sminkösen inte behövde sätta på mascara för det hade han redan gjort så bra. Sen blev vi visade in i ett slags väntrum med fika och där satt alla gäster som skulle gästa Nyhetsmorgon den dagen så vi såg några bekanta ansikten. När de gick till reklam strax före 11 så kom programledarna Steffo och Jenny ut och hälsade på oss så vi pratade en stund innan vi rullade in i studion. Då fick vi vara tysta då det pågick nyheter, väder och sport. Jag placerades vid deras soffa och Dan och David fick sitta vid deras bord utanför bild. Så var reklamen slut och intervjun började. Jag fick frågor och jag svarade, och innan jag visste ordet av det så var det slut genom att jag fick en kram av Steffo och de gick till reklam. Då fick jag även en kram av Jenny och vi tog lite obligatoriska bilder.  Jag kände själv att det hade gått bra, jag försökte vara så fokuserad som möjligt. Vi rullade sen ut och jag var faktiskt väldigt lättad över att vi var klara, nu skulle vi ut på stan i Stockholm men först var vi ju tvugna att föreviga lite till:  En taxi kom sen och hämtade oss och då kände jag mig så rutinerad på att ta mig in i taxi på konstiga sätt så jag dök in i baksätet samtidigt som Dan drog in mig. Väl på hotellet så kom Dans bror med familj så vi tog oss alla till Odengatan och tog en buss för vidare färd till Skansen där vi strosade runt hela eftermiddagen och njöt av utsikten mot Stockholms storslagenhet. Nu förstår jag verkligen varför så många människor vill bo i den stan, den är ju helt enastående. Efter middag på en restaurang i närheten av vårt hotell så avslutades dagen med ett parti TP som konstigt nog vi damer förlorade. Efter en sen frukost så träffades vi alla igen på lördagen och då tog vi oss sakta genom stan till Söder. Då jag förläst mig på Per-Anders Fogelströms böcker så blev hela Söder en storigenkänningsfaktor. Middagen intogs på en otroligt mysig thailändsk restaurang innan vi tog bussen till hotellet. Nu är vi alltså på väg hem och vi är rörande överens om att vi haft världens bästa Påsksemester.

Annonser

Påskens tv-tips

Om ni nu mot förmodan inte har något för er klockan 11.07 på långfredagens förmiddag så kan ni alltid slå på tv 4 och njuta av en intervju på Nyhetsmorgon. Det är nämligen jag som ska ta mig upp till Stockholm under skärtorsdagen med familj och allt och installera mig på hotell för att under långfredagen ta mig till fyrans studio och bli intervjuad i direktsändning. Tror inte jag behöver förbereda mig så mycket då jag kan historien ganska väl men det blir så klart spännande! Vi stannar sen i huvudstaden fram till påskdagen och passar då på att träffa lite släkt och vänner. Som sagt, 11.07, 19/4, tv 4, sen kan ni börja med påskfirandet!

TV-inspelning

I två dagar har vårt hem varit belamrat med filmkameror, stativ, monitorer, stora lampor med mera.    En tv-kanal har varit hos oss och spelat in ett litet program som kommer att sändas längre fram men vad det handlar om kan jag inte skriva om riktigt ännu. Igår filmade vi hela dagen både hemma och på stan, träffade två kollegor som nog undrade vad jag gjorde på stan med två män med filmkameror efter mig, får förklara mig på jobbet imorgon. Idag har sedan själva intervjun tagit plats med allt vad det innebär. Det har varit två spännande och händelserika dagar och det har varit riktigt intressant att få följa allt arbete bakom kameran och få se hur mycket jobb som läggs ner på ett program och då har de ändå mycket kvar vad gäller klippning och redigering. Återkommer med mer information längre fram…

I media igen

Nu är vi i tidningen igen, David och jag! I våras så blev jag intervjuad av en journalist från Tara en dag och fotograferade av en fotograf en annan dag. Jag har blivit intervjuad av samma journalist en gång innan då jag var ganska nyutskriven från sjukhuset och nu ville han följa upp vad som hänt sen dess så det var en ganska avslappnad intervju, mer som ett samtal. Saken hör till att jag bokade om intervjun säkert fem gånger på grund av allt som kommer emellan så det var ett under att det blev av. Fotografen som kom en annan dag ville gärna ha bilder på både David och mig men vi ville inte exponera David så mycket vilket fotografen var helt med på. Men det var däremot inte David, han ville helst vara med på alla bilderna varför fotografen fick kämpa med att ta bilder där David bara var med lite grann. 

Till exempel med ryggen mot kameran.

 

Det gick bra idag

Efter flera veckor av sjunkande självförtroende vad gäller protesträning med ett uselt försök att resa mig i tisdags samt dålig kondition så känns det som om det vände idag. Om än bara tillfälligt så tänker jag vara nöjd just nu i alla fall. Konditionstränandet på studsmattan resulterade i hela 30 minuters hoppande idag men det bästa av allt: uppresandet med proteserna gick som en dans idag! Den tappade motivationen kändes helt plötsligt ganska borta. I tisdags fick jag kämpa hur mycket som helst för att ta mig upp från sittande till stående så kanske har konditions- och styrketräningen redan gett resultat. Måste komma ihåg det här: sambandet mellan lyckade uppresningar har med kondition och styrka att göra. Får rabbla det som ett mantra. Annars har jag idag blivit intervjuad av en tidning, mer om detta senare. I tisdags fick jag besök av två vänner från Älmhult varav den ene besitter den goda kunskapen att kunna klippa varför jag nu har en ny sommarfrisyr. Det blev lunch ihop innan de fick skynda hem till sina familjeliv och vi konstaterade att så är livet just nu, får vi möjlighet att ses om så än en kort stund så får vi ta de ögonblicken.

I Lund är det strålande sommarväder så det är inte omöjligt att det blir ett litet glas rosé på balkongen ikväll. Måste ju fira den lyckade träningen för vi vet ju alla hur bra alkohol är för träningen!

AF-kändis

Långt bak i den interna jobbtidningen ”På jobbet” hamnade reportaget om mig. Tidningen som de flesta slänger direkt i papperskorgen då den kommer för man vill inte bli påmind om jobbet hemma. Så någon högre stjärnstatus lär det inte bli. En journalist ringde mig i våras och berättade att han skriver för Arbetsförmedlingens interna tidning och frågade om jag ville vara med. Varför inte, tänkte jag, sprida lite kunskap om sepsis samt berätta något positivt om min fina arbetsplats som tog emot mig med öppna armar efter min sjukskrivningsperiod.

World sepsis day

Visst känns det i luften? Att det är den internationella sepsisdagen idag. Märkligt att det inte är en helgdag eller i alla fall flaggdag. Skämt åsido men i Lund uppmärksammas detta med pompa och ståt av sepsisfonden, se länk till sepsisfonden. Självklart tycker jag att det är ofantligt viktigt att denna hemliga sjukdom uppmärksammas då vem som helst kan drabbas när som helst i livet. Det gäller att känna igen symptomen och det är det jag vill hjälpa till att sprida och därför kom jag gärna som gäst idag upp på scen då sepsis uppmärksammades. Det var en två timmar lång tillställning som arrangerades med uppträden, bland annat med Torsson, varvat med information, insamling och lotteri. Jag berättade lite om min historia och sen fick Micke sitt pris för filmen han gjorde om mig som också hjälper till att sprida kunskapen om sepsis. Han kom för övrigt direkt från Hollywood där har mottagit ett av sina priser för filmen. Jag var ivrigt påhejad av David och mästerfotografen Dan. imageBudskapet blir ännu tydligare då det samtidigt är Paraolympics där en kvinna som tävlar för Sverige också vittnar om konsekvenserna av sepsis. Man kan ju med lite galghumor säga att jag hänger med trendmässigt vad gäller sjukdomar.

En sorgens och glädjens helg

Förra veckan drabbades återigen världen av tre dödsfall. Freddie Wadling, Muhammed Ali (som visst drabbades av en septisk chock, precis som jag, som han inte klarade sig från) samt Emil Carlin… Min svägerskas pappa som var min familjs stora klippa när jag blev sjuk. Som pensionerad läkare kunde han på sitt lugna och varma sätt förklara vad det var som egentligen hände med min kropp. Emil som följde med mig till sin gamla arbetsplats på plastik för att vara ett stöd för mig då de planerade hur de skulle rekonstruera mig. Emil kommer verkligen att fattas oss alla som haft den stora glädjen att lära känna honom. Detta skrivet med hans dotters goda minne.

Helgen har vi annars tillbringat i ett soldränkt Sölvesborg, förutom några timmars störtregn på lördagen då Davids badande tog en paus. Igår kom så äntligen Dan loss från allt betygsättande och kunde till min och Davids stora glädje komma upp till Sölvesborg, David lyckades till och med lura ner sin badkruka till far i plurret. Vid 25 grader i Viken kan inte ens den mest vattenrädde backa. Dessutom har jag blivit Hollywoodkändis! Filmen som Micke spelade in om mig och sjukdomen sepsis vann kategorin ”bästa utländska kortdokumentär” av LAIFFA i Hollywood. imageNu kommer jag dock inte att beträda röda mattan vid Oscarsgalan utan här är det äran som räknas. Det stod dock om utmärkelsen i Kvällsposten idag så då måste stjärnan på Walk of fame vara mycket nära.

En film om sepsis

Micke och Tina har under några helger varit hos mig och filmat. Tina och jag jobbade ihop för några år sen och Micke jobbar på SVT men har på sin fritid testat en ny filmteknik samtidigt som han vill sprida kunskapen om sepsis. Micke filmar i 360 grader så det ska gå att se hela rummet om man snurrar mobilen. Jag har sett den svenska filmen men förfäras över min röst, dock rätt stolt över den del av småländskan som sitter kvar. Den engelska är dubbad så där slipper ni höra min röst!