Nu går det snabbt…

Det var bara sen i söndags vi var och hälsade på nya stugan och förundrades över att stommen var rest. Idag skickade byggaren nya bilder så de har inte haft höstlov direkt. Nu är de riktiga väggarna och taket på plats. Vi har gått från en röd stuga till en mattsvart och det är så spännande att den äntligen börjar ta form!

Är jag vuxen nu?

Idag är det ett år sen vi gifte oss, om en dryg månad fyller vår son sin första tvåsiffriga födelsedag, jag har fast jobb och ett nybygge till stuga på gång i Sölvesborg, lån som inte bara är till CSN, bil… Så någonstans på vägen så måste jag väl ha blivit vuxen, hur nu det gick till för jag känner mig fortfarande som den ansvarslösa studenten som bodde på Hallands nation som utan tvekan festade tills det ljusnade. Men nu drygt 20 år senare så måste jag nog betraktas som statistiskt medelålders medelklass vuxen. Men visst var vuxna mycket mer vuxna förr än nu, i varje fall då jag som tonåring betraktade en vuxen. De verkade i alla fall mycket mer vuxen i sina tankar än vad jag är idag.

En av de här vuxengrejerna jag skrev om ovan var just stugbygget. Igår var vi faktiskt uppe och tittade till vårt nybygge som fått väggar och tak och vi tyckte först att det såg ut som en skyskrapamen upptäckte snart att huset faktiskt ändå slutar under träden. Vi har alltså grund, väggar och tak nu men sen är det inte så mycket mer men det ger ändå en känsla av hur det kommer att bli, nytt, fräscht och så pass stort att även jag med alla mina hjälpmedel får plats. Trädgården behöver nog en hel del omsorg efter det burdusa bygget men tänker samtidigt att det ger sig när vi kommit så långt. Innan den gamla stugan revs så försökte vi rädda de växter vi ville ha kvar men äppelträdet fick offras för byggarnas maskiner. Men det gamla trädet hade nog dött inom kort ändå. Mina föräldrar var med, de var ju tvungna att få bevittna förödelsen deras dotter dragit över deras gamla stuga, så vi gick den vanliga rundan längs med havet och avslutade med en fika vid den nyöppnade restaurangen längst ut på udden. Vi lämnade föräldrarna i Kristianstad och körde sen hem i vintertidsmörkret och det höstdeppiga regnet. Men det var kanske bara jag som tyckte det var söndagsdeppigt då jag är den enda som skulle jobba som idag, de två andra i familjen har ju höstlov. Känns ändå faktiskt ganska vuxet att jobba på höstlovet så då är jag väl det, vuxen.

Det växer

Det är lite frustrerande att befinna sig på 11 mils avstånd när man genomför sitt största byggprojekt någonsin. Nu är det så klart inte vi som rent bokstavligt bygger men vi är ju ändå väldigt involverade, om inte så rent ekonomiskt och känslomässigt. Därför är det oerhört roligt att ha en snäll byggare som skickar bilder då den nya

stugan växer fram. I morse fick jag denna bild och kan inte annat än imponeras över hur snabbt det går! Något att glädja sig åt när höstmörkret kryper allt närmare.

Större och större

Den andre januari 2012 började jag jobba på Arbetsförmedlingen på det lilla kontoret i Kävlinge där vi även hade ansvar för det ännu mindre kontoret i Lomma. På den tiden låg det ett Arbetsförmedlingskontor i varje kommun och vi som jobbade där fick en väldigt god kontakt med både arbetsgivare och arbetssökande på orten. Men i Arbetsförmedlingsvärlden så styr politikerna och en av de viktigaste frågorna i politikernas värld är just arbetsmarknadspolitiken. Det präglar vårt jobb väldigt mycket. En indikation på det är att Arbetsförmedlingen är Sveriges sämst omtyckta myndighet, antagligen för att vårt uppdrag förändras hela tiden. Men det är inte vårt fel, vi som jobbar på AF vet att vi gör ett mycket bra jobb. Vi hjälper dem som står längst ifrån arbetsmarknaden att få ett jobb, och vi är väldigt stolta över det. 2016 så bestämde politikerna att de små kontoren skulle stänga varför flyttlasset gick från Kävlinge till Lund. För egen del var det vara positivt, jag slapp pendla med kollektivtrafiken till jobbet men nackdelen var att vi förlorade en del av den lokala förankringen. Samtidigt satte digitaliseringen igång på allvar, fler och fler möten skulle ske på distans. 2019 kom nästa politiska drag, Arbetsförmedlingens resurser krympte och väldigt många kollegor förlorade sina jobb. I samband med det så skulle Arbetsförmedlingens kontor centraliseras ännu mer. Mitt i all centralisering så kom Coronan och allt fler människor blev arbetslösa varför vi fått mer att göra och hade behövt våra kollegor som fick sluta förra året. Igår var det sista dagen som kontoret i Lund hade öppet. Idag flyttade vi alla in i det stora kontoret i Malmö. Från till. Kontoret i Malmö är stort, jättestort, men så var det ju Malmös konserthus för inte så länge sen. Men nu går det väl inte att centralisera mer? I Skåne finns det nu bara fyra Arbetsförmedlingskontor kvar.