Ingen återvändo

Nu är det försent att ändra mig, skruvarna är på plats. Jag hämtades igår på avdelningen vid 20 över 7 och då hade jag legat och lurat på en oxycontin så allt kändes bra. En narkosläkare började med att sätta epidural i ryggen och det gick bra, trodde faktiskt att de skulle göra mer ont. Efter överflyttningen till operationsbordet och lite fixande av narkossköterskorna så sov jag. Sex timmar senare rullades jag in på uppvak med en vansinnig smärta och skakningar som om jag frös. Frysskakningarna berodde på att jag varit sövd så länge, fick jag höra. Narkosläkaren var inte heller nöjd med epiduralet så han var tvungen att sätta om det då jag ska ha det i några dagar. Det hade nog varit lättare att vända ett hangarfartyg än att vända mig. Smärtorna gick inte heller ner, har tyvärr blivit alldeles för tolerant mot det smärtstillande. Jag kom upp igen på avdelningen vid halv 7 på kvällen och jag hade ont. Det enda som hjälpte var morfin intravöst. Jag ringde sen hem och det var så skönt att prata med Dan och David. Det blev dock bara ett kort samtal för jag var så groggy. Det var väldigt svårt att somna på grund av smärtorna så det blev bara lite slumrande. Varannan timme fick jag smärtstillande så när morgonen kom så kändes det som nyårsdagen. Illamåendet kom med så under hela förmiddagen tog jag inget morfin utan sov mest. Läkarna har tittat till mig och de var mycket nöjda med operationen. Illamåendet försvann och jag fick lite droger så nu är allt okej igen.

Incheckad i Mölndal

För några timmar sen kom jag till Mölndal inför morgondagens operation. I tre dagar har jag duschat i Descutan som är ett bakteriedödande medel så jag sprider en lätt odör av klorindränkt simbassäng kring mig. Det är totalt förbjudet att smörja in sig med hudkräm efteråt så huden börjar så smått krackelera. Taxin gick vid 3 idag och det var oerhört sorgligt att åka ifrån familjen. Speciellt David är det svårt att lämna i 10 till 14 dagar. Jag får trösta mig med att han har det hur kul som helst med bara Dan och själv kommer jag att befinna mig i en morfindimma och tiden går ju fort. Just nu väntar jag på en narkosläkare som ska komma efter ett kejsarsnitt för att sätta en nål i min port-a-cath så läkarna kan få lite blodprover. Hoppas nu bara jag klarar besiktningen av mitt blod så operationen blir av i morgon.

Utprovning av ny armprotes – igen

För två veckor sedan fick jag prova ut en ny armprotes hos aktiv ortopedklinik som heter bibionic av en norsk försäljare. Idag var det dags att prova en konkurrent som heter touch bionic och som förvisades av en skotsk försäljare. Det fungerade alltså inte med svenskan idag utan engelskan fick plockas fram. Denna protes är ännu mer avancerad och den går att programmera via en app. Den förra hade sina elva grepp men denna hand hade hur många som helst, dock mycket svårare att lära sig, förstås. Jag tycker dock att jag hängde med riktigt bra i de olika greppen, då skotskan satt bredvid mig, blir intressant då jag ska jobba med den själv. Något jag kände att jag lärde mig behärska betydligt bättre än tidigare var muskelimpulsen. Tidigare har jag inte insett hur mycket jag spänner den lilla armmusklen vilket gjort att jag tappat de saker jag lyft med protesen. Genom att slappna av muskeln så behålls greppet betydligt bättre, det berättade i alla fall appen för mig.  Tanken var att jag skulle låna armen och öva i ett par veckor hemma men då jag ska läggas in för operation på söndag så fick vi låna om armen till den 17 februari och då köra en träningsperiod. Då batteriet la av så fick min ortopedingenjör sätta dit ett nytt och då det tar rätt lång tid så tejpade han fast batteriet lite improviserat. Det är alltså inte en bomb på armen utan ett oskyldigt protesbatteri.

Narkosbedömning

Idag har jag varit i Mölndal inför min väntade operation nästa måndag. Jag åkte dit för att träffa narkosläkaren men träffade alla förutom just narkosläkaren för han hade inte tid. Låter lovande inför den stora operationen med både narkos och ryggmärgsbedövning men det finns ju (väl) journalanteckningar. Först visiterades sjukgymnasten som började göra upp planer om en påbörjad protesträning redan fem veckor efter operation och då förslagsvis på Orup. Hon berättade vidare att hon redan beställt korta proteser i träningssyfte och visade även hur detta skulle gå till. Här blir det ingen långvarig surfning på morfinångorna inte utan upp på benen direkt. Jag fick även träffa de två kirurgerna som är de som ska utföra själva ingreppet. De varnade mig för att det kommer att göra mycket ont efteråt. Vid den förra operationen så var de ”bara” inne i benet och härjade men nu ska de även förankra muskler och hud vid skelettet så nu får jag verkligen göra skäl för det smärtstillande. Jag ska dessutom ligga still i sängen ungefär i tio dagar så skruvarna inte ramlar ut utan växer fast ordentligt. Okej, är jag säker på vad det är jag ger mig in på nu då? Svaret är ja. Visst kommer det att bli in i helsikes jobbigt och visst kommer jag säkert att bli vansinnigt arg, ledsen och alla andra negativa känslor man kan tänka sig. Alternativet är att jag stannar där jag är, i rullstolen, men då missar jag ju chansen att förhoppningsvis lära mig gå igen.

Terminatorhanden

Jag har tidigare jämfört mig med Darth Vader och min hybris fortsätter då jag nu jämför mig med Arnold Shwarzeneggers terminator, bara elaka figurer. De blir ju i och för sig snälla sen men det är inte det det ska handla mo. Idag var jag på Aktiv ortoped igen och fick prova en ny protes som heter ”Bionic”. Min ortopedingenjör, arbetsterapeut, försäljare samt en forskare från LTH var med. Protesen är ganska ny på marknaden så jag är väldigt glad över äran att få testa den. Denna protes är väldigt speciell då den har leder och kan med enkla medel ändra fingerställning och grepp. Vi testade alla möjliga sätt att ändra fingrar och grepp och ja, det går att bara hålla upp bara långfingret om någon är dum.     Jag fick låna hem den högra i en vecka och sen ska jag prova ut även den vänstra innan en beställning kan göras. Nu ska här tränas!

Igår fick jag ett samtal från Mölndal och datum för operation två är nu satt. Jag ska komma upp över dagen den 23 januari för att träffa narkosläkare och sedan läggs jag in kvällen den 29 januari för 6.30 den 30:e ska jag vara redo för operation. Denna operation kommer att ske med både narkos och epidural, eller ryggmärgsbedövning. Jag ska sen vara inneliggande i 10 till 14 dagar innan jag får åka hem. Resultatet kommer att bli två skruvar som sticker ut ur varsitt ben. På dessa skruvar ska sedan proteser skruvas fast och sedan väntar en massiv rehabilitering för att lära mig gå igen. Det enda lilla kruxet nu är konsten att lyckas boka en sjukresa till Mölndal. Idag har jag ringt Skånetrafiken två gånger redan trots att alla intyg ska vara inskickade från Orup som gav remissen i första instans. Jag får ta en ny vända imorgon…

Köpenhamnsäventyr

När man blir mycket amputerad, som man väl kan säga att jag blivit, så är det vissa nöjen man drar in på. En sak är att åka till Köpenhamn i tid och otid som vi gjorde så ofta tidigare. Med släkten från Stockholm så var det dags att kliva ur comfort-zonen och testa. Och se det gick alldeles utmärkt! I torsdags kom Lenny, Lisa, Wilma, Ronja och Hanna nedåkande från Stockholm för att hälsa på oss och igår var det dags att åka utrikes. Vi vågade inte ta den stora elrullstolen utan nöjde oss med den manuella och det var tur för det första hindret kom på Hovedbangården då det skilde tre decimeter mellan perrong och tåg så då fick jag lyftas upp. Hade varit omöjligt med elrullstolen. Vi hann inte mer än till Rådhusplatsen då de små var hungriga och då gourmetmat för dem är BK så var det där vi gjorde vårt första stopp.  Efter detta stopp så blev det flanerande på Ströget då de stora tjejerna ville shoppa. Vi äldre ville hellre ta en öl så efter Illum så letade vi efter en pub där dels jag kunde komma in och dels där det fanns en handikappanpassad toalett. Allt detta fann vi på TGI Friday. Vi fick ett bord högst upp men då de hade hiss så var det inga problem. Det var heller inte så mycket folk och vi satt lite avlägset så de små kunde härja runt utan att någon blev sur. Vi bestämde oss till och med för att äta där och det var första gången för mig på en restaurang sedan jag blev sjuk. Då ingen i personalen behandlade mig annorlunda så gick detta hur bra som helst och öl har jag ju druckit på lokal förr så det kändes som att det här med att åka till Köpenhamn är ju inga problem.  Vi blev sittande där ett tag och de små barnen ritade, åt glass och lekte med sina nya öronmuffar som införskaffats i en lågprisaffär dagen till ära och de stora tjejerna gav sig ut själva på shopping.  Vi gick sen ner till Kongens Nytorv och tog metron ut till Kastrup där vi skulle byta till tåg, även detta gick galant. Väl på Kastrup så åkte jag och Dan hissen och de andra tog rullbandet. Då vi kom ner var det legkontroll och jag insåg då att min väska med leg i var hos rullbandssällskapet så Dan fick legitimera sig och placera mig vi sidan av men då kom de andra med mitt leg. Jag slapp alltså att söka upp svenska konsulatet utan fick följa med hem.  Väl hemma så var det TP-turnering. Vi körde en omgång kvällen före som så klart jag och Lisa vann så bröderna Brothers ville ha revansch. Det var väldigt nära att de fick det men då det visade sig att de har grava kunskapsluckor i ämnet Lionel Ritchie så tog Lisa och jag hem segern även i gårdagens match. Nu har de åkt hem och David tycker att det är så tomt utan sina kusiner.

Jul, nyår och en avgjutning

Så där, jul och nyår avklarat och det känns riktigt bra faktiskt. Ska bli skönt med vardag igen men först ska vi fira trettonhelgen. Julen firades traditionsenligt hos Jörgen och Sofia i Malmö med mina och Jörgens föräldrar och Sofias mamma och bror samt barnen förstås.  Vi vuxna satt ju mest runt bordet ätande, drickande och pratande, allmänt tråkiga alltså! Så kul det är då att ha en kusin som bara är åtta månader yngre än en själv så man kan busa hela julafton och hela juldagen samt en kusin som hunnit bli hela nio år!   Jultomten kom förstås även om de små julnissarna var rätt frågande till dess existens samt att tomten lät ganska mycket som Aron och Irmas mormor.  Nyår firade vi sen själva med trerätters och fyrverkerier och den enda bild vi lyckades ta var då David slickade visparna till frukost efter efterrättslagning på förmiddagen.  Mycket godare än macka till frukost.

Idag på förmiddagen har jag varit på besök hos min armortopedsingenjör på Aktiv ortoped här i Lund. Min vänstra armprotes har blivit något för trång, lokal viktuppgång på armbågen, varför denna måste göras om. Armbågen gipsades och vips så är en avgjutning klar och ortopedingenjörens arbete börjar. Jag ska faktiskt besöka honom igen om en vecka och då ska jag prova ut en protes med leder även på fingrarna, ska bli oerhört spännande. Återkommer med rapport!