Permission

I onsdags fick jag efter en vecka på sjukhus, äntligen komma hem. Läkaren på ronden tyckte att då vi väntade på att min mage skulle komma igång så kunde jag lika bra sköta det hemma, om inte bättre. Min assistent dök upp på kirurgen vid 10 och vi åkte hem med tåg. Väl hemma var det oerhört skönt med en dusch men efter det så stupade jag i säng. Jag vaknade till av att min lille kille kom hem från dagis, öppnade sovrumsdörren och ropade glatt; mammi, du är hemma, och så kröp han upp nära mig och somnade han med. Så skönt att komma hem.

Dagen därpå var jag åter på kirurgen klockan 8, lagom till ronden. Läkarna ville ha mig fortsatt inskriven men var okej med ytterligare en dags permission. Sjuksköterskan kom sen och la om såret på magen som vätskade sig mycket och jag tyckte det såg otäckt ut men enligt henne så såg det ut så som det ska. Jag fick med mig smärtstillande och omläggningsmaterial och så kunde jag åka hem igen vid halv 11. Min rumskamrat hade dock inte fått komma hem än utan hon fick ligga kvar. När jag kom hem så la jag mig en sväng och insåg att jag inte längre kunde se mina ben. Magen var så svullen och speciellt på ena sidan så magen såg ut som en skidbacke. I fredags var jag på plats igen vid halv 8 på kirurgen och ronden kom. Läkaren undrade hur det var med magen och den var ju inte riktigt igång än men han var inte orolig men ville hålla mig inskriven men ge mig helgpermission. Tur det, sa jag, för jag ska iväg till jobbet. Han tyckte det var helt okej att jag åkte till jobbet, om jag kände att jag mådde bra av det och det tyckte jag ju. Jag kom sen till jobbet vid 10 och jobbade till halv 4. Mina två närmsta kollega hade satt en blomma på mitt skrivbord där de skrivit ”välkommen tillbaka”. Jag blev så glad men påpekade att jag egentligen bara varit sjukskriven en dag så vad skulle jag fått om jag varit borta en hel vecka? Svaret blev en palm. När jag kom hem så slängde jag mig på soffan och sov en timme, helt slut, så kanske, bara kanske var det lite tidigt att börja jobba idag men det känns ju så tokigt att vara hemma då jag inte känner mig sjuk. Har ju bara lite ont och är lite tröttare än vanligt så ska jag väl ändå klara av jobbet? Fredagskvällen var jag sen själv, Dan och David är i Närke och hälsar på farmor och farfar så jag kommer verkligen hinna vila i helgen. Och magen? Jo då, den fungerar igen…