Hur man krånglar till något som egentligen är ganska enkelt

Min bostadsanpassade dörr krånglar igen. Det självlysande låset som jag så galant fixar med en fjärrkontroll vägrar låsa sig. Varje gång detta sker så drar jag en djup suck av ångest. Varför? Jo för det är så otroligt krångligt att få den lagad. Kommunen ändrar reglerna varje gång. Innan så var det ganska enkelt, jag ringde handläggaren på kommunen som i sin tur ringde företaget som installerar som i sin tur ringde mig och bokade en tid och så var dörren lagad. Finansieringen gjorde företaget och kommunen upp utan min inblandning. Så är det inte nu. Först ska jag ringa företaget som nu lagar för att boka en tid, sen ska jag ringa handläggaren på kommunen som då förhoppningsvis säger ok och sen kommer hantverkaren ut. Visst vore det fantastiskt om det stannade där? Men det gör det inte, ska jag få tala om. Ha nu i åtanke att bostadsanpassar gör man hos funktionsnedsatta, ofta äldre personer som levt nästan hela sitt liv utan internet, inte unga gymnasister som levt hela sitt liv med internet och datorer. Här nedan följer en liten dialog mellan mig och handläggaren:

– (handläggaren, senare h)Företaget skickar sedan fakturan av reperationer till dig, du betalar in och tar en kopia på fakturan och skickar in till kommunen.

-(jag, senare j) Men om jag inte har tillgång till en kopiator då? (De flesta som får bostadsanpassning har inte jobb med tillgång till kopiator, det har i och för sig jag men vill inte använda varken skrivare eller kopiator på jobbet för privat bruk)

– (h) Det finns på biblioteket (anledningen till bostadsanpassning är ofta att man inte har så lätt för att ta sig ut). Sen betalar du fakturan och tar en skärmdump på din internetbank och skickar in till oss så det framkommer att det är ditt konto.

– (j) Vänta lite nu, för det första, en skärmdump? Jag vet knappt hur man gör det, för det andra så undrar jag hur jag ska skriva ut den (de kan ju inte ta för givet att alla har skrivare hemma) och för det tredje så är jag inte så säkert att jag vill skicka in en skärmdump där ni får se vilka tillgångar jag eventuellt har på mina olika konton.

– (h) Du gör en skärmdump genom att trycka på ett visst sätt på datorn, du kan också göra det på biblioteket och skriva ut den där. Om du sen inte vill att vi ska se vad du har på dina konton så kan du klippa ut det som talar om vilka som är uppgifterna på ditt kontonummer och sen klistra det på ett papper och skicka till oss så betalar vi ut i efterhand till dig.

– (j) Men om det ändå är ni som ska betala fakturan, kan då inte företaget som reparerar skicka fakturan direkt till er? Hur klarar till exempel Agda 92 år med behov av bostadsanpassning allt detta om jag som är 45 år knappt klarar det? Hör du inte hur oerhört krångligt allt detta blir för alla inblandade.

– (h) Det är faktiskt inte jag som hittat på det här!

Att det inte är handläggaren som hittat på detta förstår ju jag med. Men var finns smidigheten? Varför utsätta en redan utsatt grupp för allt detta tramset? Men det är klart, det slutar ju med att man struntar i att ansöka om bostadsanpassning och isolerar sig i sitt hem istället. Kanske är det the master-plan för att klara budgeten, krångla till allt så ingen ansöker om några bidrag över huvudtaget, smart.

 

7 reaktioner på ”Hur man krånglar till något som egentligen är ganska enkelt

  1. Vad jag förstår arbetar du som handläggare eller liknande på arbetsförmedlingen, men har problem med att göra en vanlig skärmdump/screen shot alternativt skriva ut ett papper. Processen du beskriver kan inte vara svårare än att betala en vanlig räkning, samt skicka ett kvitto. Varför skulle ditt konto saldo finnas med på en kopia av en överföring??? Agda 92 år hade troligen fattat galoppen. Ps jag är 40 år och blir helt förbluffad av din uppenbara förvirring över detta. Skulle va intressant att veta vad du har för arbetsuppgifter, i vanliga fall. Att anta att alla som ansöker om bostadsanpassning har samma problem verkar lite förutfattat. Med du lyckas verkligen krångla till något ytterst simpelt.

    Gilla

    1. Hej Mikael,
      Tack för din kritik. Jag vidhåller dock min uppfattning att kommunen i detta fall krånglar till något som skulle kunna göras mycket enklare. Varför skulle inte företaget som utför uppgiften kunna skicka fakturan direkt till kommunen som ändå i slutändan ska betala? För ett år sen fungerade det på det viset. De som är i behov av bostadsanpassning har dessutom en omfattande funktionsnedsättning vilket medför svårigheter att utföra det kommunen begär. Du ska veta att jag önskar av hela mitt hjärta att jag slapp ha bostadsanpassning och att jag kunde vara som alla andra. Men det är jag inte, jag måste nästan dagligen kämpa mot myndigheter för att få hjälp och stöd och då måste man hela tiden ta av sina reservkrafter för att orka. Trist att du inte kan sätta dig in i hur jobbig denna process är för mig och hur mycket kraft det tar. Denna tid och kraft hade jag hellre lagt på min familj.
      PS, Agda 92 finns i verkligheten om än fingerad här och hon väljer att inte reparera sin trasiga dörr utan isolerar sig istället. Är det bättre?
      Med vänlig hälsning,
      Christina

      Gilla

      1. Jag ifrågasätter ej ditt behov av bostadsanpassning, eller andra problem i vardagen som funktionshindrad. Finner bloggen gnällig och otacksam stundtals, kommunen gör inte det här (men betalar din lön, assistenter, anpassningar etc, skånetrafiken är inte bra, men du har färdtjänst etc, bilanpassningen går inte tillräckligt fort, men bekostas av kommunen medan du har råd att ha sommarnöje etc. din arbetsplats har gjort otaliga anpassningar för dig, men du kan inte skriva ut ett papper på dess skrivare, som har med din sjukdom att göra, förmätet och absurt. Jag kan sätta mig in i jobbiga processer, antar du att jag ej har en familj?

        Gilla

  2. Väldigt tråkigt att du finner mig och min blogg som gnällig och otacksam. Jag beskriver bara hur världen förändras då det ofattbara händer och du för första gången i ditt vuxna liv behöver be om hjälp. I Sverige vill vi gärna berätta att du får all hjälp du behöver då du får en omfattande funktinsnedsättning. Jag vill berätta hur det verkligen är ur mitt perspektiv. Hur det är att hela tiden bli ifrågasatt, uttittad för ditt udda utseende, behöva kämpa för all hjälp som behövs. Tro mig att jag inte är otacksam, tvärtom, jag är överlycklig över all hjälp jag kan få av vänliga och förstående människor som kan förstå hur oerhört fysisk och psykiskt påfrestande allt är då livet förändras. Om du skriver allt detta för att göra mig ledsen så har du lyckats.

    Gilla

    1. Tänker ej skicka styrkekramar etc, vilket verkar vara det enda acceptabla, allt annat anses hotfullt, men är helt vanlig konversation. Jag har ej skrivit för att göra dig ledsen.

      Gilla

      1. Och vem är gnällig? Den som kämpar mot bl a samhälleliga krångligheter för att kunna leva ett normalt liv, eller den som klagar på att Christina delar med sig om detta med humor? Bara undrar…

        Gillad av 1 person

Lämna en kommentar