Elben

I morse lämnade jag David på förskolan och det är långt att köra från hemmet till skolan till jobbet med en elrullstol. Speciellt då den inte är helt fulladdad. Väl på jobbet så var det kurs hela dagen med en avstickare upp till Stortorget som ett delmoment. Halv 5 lämnade jag jobbet och körde den långa vägen till Davids skola då elrullstolen visade att den var lågt laddad. Jag blev lite nervös, skulle jag chansa och köra hem med risken att elen kanske tog slut halvvägs? En stol av denna kaliber väger 175 kilo, plus mig då och att frikoppla den och skjuta hem den hade blivit alldeles för tungt för min assistent. Jag fick alltså be henne att gå den långa vägen hem och hämta min manuella rullstol samt batteri och sen fick jag tinga plats i Davids klassrum för elrullstolen. Under tiden jag och David väntade så hann jag läsa en bok om mörkrädda grodor för David och en kompis. De andra barnen tyckte det var spännande och undrade varför vi kopplade upp den där. Jag förklarade för dem att då ens ben är hjul som måste ha el så måste man ladda dem ibland. Mitt eget sätt att skapa dramatik i vardagen men nästa gång jag ska köra långt så får nog batteriet hänga med i en icakasse bak på stolen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s