Kirurgen 9; dagen efter

Operationen igår gick bra, kom åter upp på avdelningen efter uppvak 21.00. Även om jag hade väldigt ont under uppvaket så överskuggades smärtan av glädjen över att stomin var borta. Kirurgerna hade inte behövt snitta upp buken utan klarade sig med det lilla hålet i magen vilket jag är oerhört glad över. Väl uppe på avdelningen så blev det de sedvanliga samtalen, till Dan i Italien, föräldrarna som passar David (som till min stora besvikelse hade somnat) samt sms till Jörgen. Till natten fick jag sen en sömntablett men vaknade varannan timme av smärtor så nattsköterskan fick komma in med intravenös morfin i parti och minut så jag kunde somna om. Jag vaknade sen på riktigt vid halv 8 och fick en macka men orkade bara halva men kaffet rann enkelt ner. Efter det blev jag erbjuden en dusch vilket jag tackade ja till, att det kan vara så skönt att duscha! Speciellt efter tre duschar med Descutan dagen innan. Min duscherska la sen om såret på magen och det såg riktigt fint ut. Efter det kom min doktor som var ute på sin rond. Han var mycket nöjd med operationen och jag fick veta att jag troligtvis måste stanna till måndag men han ville hålla utskrivningsdatumet flytande då det kan uppstå komplikationer. Det kunde också bli tidigare om magen ville samarbeta.

Efter den kulinariska inkokta laxen som serverades till lunch så dök David upp med sin mormor och morfar. Davids mamma hade lite dåligt samvete då påskägget inhandlades då båda hans föräldrar skulle vara på vift under påsken varför han fick ett jätteägg när han kom som innehöll godis och leksaker. Ägget hann knappt öppnas innan Jörgen, Sofia, Irma och Aron dök upp. image Småkillarna hittade snart ett litet gym ute i korridoren så de kunde träna lite mellan varven på det trista sjukhuset där man inte får springa i korridoren. image Vi andra satt mest och pratade och efter att Jörgen med familj gått så kröp David upp till mamma i sängen så vi ringde upp pappa som var halvvägs genom Tyskland på väg hem. Om allt går bra så kan vi vänta hem Dan inom kort så det var en glad kille som sen lekte med sin discolampsficklampa. Mina smärtor i magen tilltog ju längre eftermiddagen gick och det drog i magmuskulaturen så jag hann knappt krama David och föräldrarna hej då innan jag larmade sjuksköterskan. Nu har smärtan återigen dämpats med hjälp av det intravenösa morfinet, vilken tur att det finns.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s